DEBATT Vad hindrar en äldreomsorgsförsäkring?

Inom dagens svenska äldreomsorg finns ett välfärdspolitiskt dilemma och möjligen ett avsteg från likabehandlingsprincipen. För funktionshindrade finns en stark rättighetslag, lss – lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, och de har också möjlighet att få kommunalt och statligt finansierad ersättning för personlig assistans. Detta var av de funktionshindrade en välkommen reform 1993. Den som drabbats av funktionshinder före 65 års ålder ska tillförsäkras ”goda” levnadsvillkor. En assistansberättigad har i princip rätt att anställa vem som helst som personlig assistent och det betalas inga brukaravgifter. Denna rätt till personlig assistans har man kvar efter fyllda 65 år.

Den som drabbas av funktionshinder efter fyllda 65 år får vända sig till kommunens äldreomsorg. Den kommunala äldreomsorgen ska emellertid endast bidra till en ”skälig” levnadsnivå. De äldre ska betala en avgift för sin omsorg och de är ofta hänvisade till en kommunal utförare. Vi har alltså två helt olika system för äldreomsorg beroende på om funktionshindret konstaterats före eller efter 65-årsdagen.

Att stärka äldre omsorgstagares rättigheter har alltmer ansetts önskvärt och nödvändigt. En möjlighet kunde vara att införa en äldreomsorgsförsäkring. Utomlands finns omsorgsförsäkringar bland annat i Tyskland och Japan.

Att införa en omsorgsförsäkring i Sverige har diskuterats i något mer än 20 år. Det har i olika sammanhang förts fram att den svenska staten borde utreda frågan. Regeringar av olika kulör har emellertid vägrat utan att offentligt ha lämnat några motiveringar, något som är synnerligen förbryllande.

De första framstötarna angående en äldreomsorgsförsäkring i Sverige kom omkring år 2000. Mycket av debatten handlade då om höga framtida kostnader för äldreomsorg då den stora 40-talistgenerationen skulle bli omsorgsberoende och det talades om fondering i form av generationsfonder. Det var fonder som skulle bidra till finansieringen av den framtida äldreomsorgen. Debatten dödades snabbt av dåvarande socialministern Lars Engqvist.

Nya framstötar kom omkring 2010 och några år härefter, men då hade man delvis en annan utgångspunkt. Nu pekade man på ett växande finansieringsgap till viss del betingat av den demografiska utvecklingen, men framför allt av växande framtida anspråk på äldreomsorg. I det nya debattklimatet sågs det som mer eller mindre självklart att en äldreomsorgsförsäkring skulle passa in i den svenska modellen, det vill säga med en solidarisk finansiering i likhet med övriga socialförsäkringar och att en generationsfond inte skulle behövas. En möjlig äldreomsorgsförsäkring skulle finansieras med en avgift, som är en proportionell öronmärkt skatt och det skulle ske en skatteväxling, det vill säga en motsvarande minskning av kommunal­skatten. Det skulle alltså bli en ny form för finansiering av äldreomsorgen.

Vilka skulle fördelarna kunna bli med en äldreomsorgsförsäkring? Låt mig nämna några av de argument som förts fram:

• En socialförsäkring ger en starkare rättighet än den socialtjänstlagen ger äldreomsorgen. Att rättigheten till äldreomsorg bör förstärkas har varit ett starkt argument hos försäkringsförespråkare. Sedan början av 1990-talet har äldreomsorgen varit på reträtt. År 1992 hade cirka 270 000 åldringar hemtjänst i eget boende och cirka 120 000 bodde på särskilda boenden. I dagsläget bor cirka 165 000 hemma med hemtjänst och något fler än 80 000 bor på särskilda boenden. Denna reträtt har bland annat hängt samman med att äldreomsorgen trängts ut av verksamheter som har starkare rättigheter, exempelvis lss. En äldreomsorgsförsäkring, med en starkare rättighet för de äldre, skulle kunna hindra en sådan utträngning.

• En försäkringsavgift är sannolikt enklare att höja om man i framtiden vill förbättra äldreomsorgens standard. Att alternativt höja skatter för att finansiera framtida äldreomsorg ger inga garantier att skattehöjningen kommer äldreomsorgen till del då den inte är riktad.

 • Glesbygdskommuner med relativt många äldre skulle i princip gynnas och en försäkring skulle förstärka det kommunala utjämningssystemet.

• En äldreomsorgsförsäkring skulle kunna leda till höjd kvalitet inom äldreomsorgen. Med dagens system bestraffas i praktiken de kommuner som erbjuder en mycket bra äldreomsorg, vilka det kan vara attraktivt att flytta till. Dessa kommuner får bära kostnaderna för omsorgsbehövande äldre människor som flyttar dit, men de får inte några märkbart nya intäkter. Med en försäkring kan de gamla ta med sig sina pengar och svarar då för en intäkt till de kommuner dit de flyttar. Detta kan ge kommuner incitament att erbjuda en bra äldreomsorg.

Argumenten för en äldreomsorgsförsäkring är tveklöst starka. Det har givetvis funnits mot­argument. Ett har varit att en försäkring skulle bli en gökunge, alltså att den starkare rättigheten skulle utnyttjas med höga kostnader som följd. Mot detta argument kan anföras att en sådan utveckling bland annat beror på vilka självrisker som byggs in och hur bistånds­bedömningen kommer att organiseras.

Ett annat argument är att äldreomsorgen utvecklas bäst om den får konkurrera med andra kommunala verksamheter. Mot detta kan anföras att i den konkurrens som varit de senast 25 åren har äldreomsorgen stått sig slätt på grund av sina svaga rättigheter.

Så, vad hindrar staten att låta utreda frågan om en äldreomsorgsförsäkring?

Per Gunnar Edebalk [per_gunnar.edebalk@soch.lu.se], seniorprofessor i socialt arbete vid Socialhögskolan, Lunds universitet

Publicerad 2019-04-04
Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 01 april 2019 - 16:32 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår