”Det goda åldrandet är inte för alla”

Begreppet det goda åldrandet är ett påhitt för privilegierade människor i den högindustrialiserade delen av västvärlden. Det säger socialgerontologen och Uppsalaprofessorn Sandra Torres.

När hon nyligen föreläste för doktoranderna inom forskningen om äldre och åldrande på Örebro universitet tog hon upp hur synen på äldre har förändrats: Från att tidigare behöva hjälp och omvårdnad förväntas det numera att äldre personer håller sig friska och klarar sig själva så mycket som möjligt.

– Det nuvarande synsättet kan få till följd att en person med en massa krämpor och utan socialt nätverk blir fånge i sin egen lägenhet. Äldrepolitiken är inte till för dem som inte åldras väl, säger hon på Örebro universitets webbplats.

Torres är medgrundare av forskargruppen Välfärden och livslopp vid Uppsala universitet och hör till dem som är kritiska mot det använda begreppet successful aging eller det goda åldrandet:

– Det så kallade goda åldrandet kanske inte är för alla. En person från arbetarklassen som slitit hårt under sitt yrkesliv kan ju vara helt slut när hon eller han går i pension.

– Forskare, politiker och praktiker måste inse att det finns många olika sätt att åldras på. Kulturell bakgrund, utbildningsnivå, om du är frisk eller sjuk – allt detta är exempel på faktorer som ger den här mångfalden i åldrandet. Men äldreforskningen tenderar att inte erkänna det i sina modeller. I stället tänker man sig bara en viss typ av gammal person och glömmer bort alla andra.

Publicerad 2018-11-12
Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 09 november 2018 - 11:49 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår