Liten motionsmöjlighet på äldreboenden

Äldre personer har små möjligheter att själva bestämma vilken fysisk aktivitet de vill utöva om de bor i särskilt boende. Anledningen är oftast tidsbrist och att personalen prioriterar rutinuppgifter. Det visar en avhandling från Linköpings universitet.

Tidigare forskning har visat att rörelse gör att vi behåller kroppsliga förmågor längre. Men forskningen har också visat att det finns risk för passivitet när äldre flyttar till ett särskilt boende, som exempelvis servicehus eller äldreboende.

Annsofie Mahrs Träff är forskningshandledare på Norrköpings kommun och har i sin doktorsavhandling undersökt hur både de äldre själva samt personalen på de särskilda boendena ser på fysisk aktivitet. Hon har också studerat i vilken utsträckning den rådande synen i de särskilda boendena bidrar till att de äldre erbjuds fysisk aktivitet.

Hon märkte att det finns stora skillnader mellan de boendes och personalens definitioner:

– De äldre definierar fysisk aktivitet på det sätt som de flesta av oss gör, som motion. Personalen däremot tycker att det är att knäppa knappar och borsta tänderna. Här finns alltså ett glapp i kommunikationen.

Annsofie Mahrs Träff menar att det är viktigt att personalen är medveten om de olika definitionerna för att kunna möta de äldres behov och önskemål.

– Om personalen tycker att du har fått fysisk aktivitet när du borstat tänderna och du själv sitter och väntar på att få gå en promenad, kan det skapa problem.

Avhandlingen bygger på observationer samt 30 intervjuer med äldre och personal från fyra olika särskilda boenden. På de studerade boendena är möjligheterna till motion små och när fysisk aktivitet erbjuds är det till dem som själva kan ta sig till träningsrummet. De äldre är heller inte delaktiga i att bestämma vilka aktiviteter som ska vara tillgängliga, trots att personalen i intervjuerna beskriver att det är viktigt med äldres delaktighet i vardagen. 

– Personalen är pressad och deras arbete styrs av rutiner och regler. De överväganden som personalen gör genom att ignorera en enskild persons önskan har koppling till tidsbrist. Det har skapats en acceptans för att äldres individuella behov inte kan mötas om personalen har rutinuppgifter att utföra, säger Annsofie Mahrs Träff.

Detta kan höra samman med att det i stället för rehabiliteringskultur i personalens vardagshandlingar råder en organisationskultur som går ut på snabbhet och effektivitet. Annsofie Mahrs Träff anser att för att få ett större fokus på fysisk aktivitet behövs en aktör som har tid och kompetens. Denna roll skulle fysioterapeuterna kunna ha, och kanske skulle även personliga tränare kunna introduceras i framtidens äldreomsorg.

Läs avhandlingen här » (nytt fönster)

Publicerad 2018-12-05
Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 04 december 2018 - 18:02 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår