Förebyggande hälsoarbete är underskattat. Drygt hälften av äldres hälsoskillnader kan förklaras med rökning och hur aktiv tillvaron är. Sjukvårdens inverkan står inte för mer än 10 procent. Det säger docent Ingemar Norling som forskar på sambandet mellan hälsa och livsstil.

Hälsa och livskvalitet hos äldre beror till stor del på livsstilen. Promenader, husdjur och trädgårdsskötsel ger större hälsoeffekter än sjukvårdens insatser. Nya strategier behövs för äldreomsorgen i Sverige där dessa kunskaper används.

  – Förebyggande hälsoarbete är underskattat och får för små resurser jämfört med traditionell sjukvård, säger docent Ingemar Norling som forskar kring sambandet mellan hälsa och livsstil. Han är knuten till sektionen för vårdforskning vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg och har bland annat deltagit i H70-projektet (se faktaruta).

Hälsan är i relativt stor utsträckning möjlig att påverka genom egna insatser. Det är livsstilen som står för den avgörande skillnaden mellan äldre med låg vårdkonsumtion och de med hög. Friskare äldre ägnar sig mer åt friluftsliv och andra naturbaserade aktiviteter.

Aktiv tillvaro – bättre hälsa

Hur aktiv tillvaron är förklarar tillsammans med rökning över hälften av äldres hälsoskillnader, medan sjukvårdens inverkan är ungefär 10 procent.

  – Människan behöver vara aktiv både fysiskt och psykiskt för att må bra. En passiv livsstil har en mycket negativ inverkan på äldres hälsa.

  Samhällets insatser måste anpassas till de äldres behov och hjälpa dem att bli mer aktiva och oberoende i sin vardag. Genom att utnyttja sin egen kapacitet ökar upplevelsen av god hälsa.

  – Äldre antas vara svaga och må bäst av att vila, men det stämmer inte alls med resultat från modern äldreforskning, säger Ingemar Norling.

Synsättet är utbrett både bland personal och beslutsfattare trots att forskningen visar att äldres funktionsnedsättning och passivisering inte enbart är ett resultat av en normal åldrandeprocess utan också resultatet av understimulering.

Äldre som är tillräckligt aktiva är det genom sin livsstil. Trädgårdsskötsel, promenader med vänner eller hunden och andra naturbaserade aktiviteter är särskilt viktiga. Låg fysisk aktivitetsnivå har i sin tur negativ inverkan på både psykisk och fysisk hälsa och på vårdberoende.

  – Många äldre tar för mycket medicin som får ersätta en mer effektiv och positiv rehabilitering, säger Ingemar Norling.

Utrymme för förbättringar

Frågan om hur äldre med en passiv och därigenom hälsohotande livsstil ska aktiveras är central för folkhälsoarbetet. Den väntade ökningen av äldre i befolkningen kräver förbättrade strategier och metoder, och det finns stort utrymme för sådana förbättringar i den svenska äldreomsorgen. Flera studier inom H70-projektet har visat att fysiska aktiviteter ger hälsoeffekter och minskat behov av vård och medicinering.

Kommunförbundets äldreberedning har gjort en genomgång av den omfattande internationella forskning som finns och den visar att sådana insatser för att påverka äldres hälsa är mycket kostnadseffektiva. Marginalerna för förbättring är stora och ofta större än man tidigare trott. Anpassad fysisk aktivering kan halvera risken för hjärt-kärlsjukdomar och stroke, öka konditionen och förlänga oberoendet i fem till tio år.

Livsstilen påverkas relativt lite av ekonomiska faktorer. Hinder att leva allsidigt och stimulerande domineras inte av kostnader utan av psykiska och sociala hinder som osäkerhet, bristande information och ensamhet.

  – Det är inte i första hand materiella insatser som behövs utan en satsning på information och utbildning som gör att äldre kan övervinna de hinder som består av osäkerhet, isolering och passivitet, säger Ingemar Norling.

Internationella erfarenheter

Internationella erfarenheter tyder på att sådana satsningar bör ligga utanför både idrottens och sjukvårdens vanliga verksamhet. Utländska studier av framgångsrik verksamhet för äldre visar att en samlad heltäckande service med sjukvård, social service och anpassad fritidsverksamhet som erbjuds i samma lokaler ger bra resultat.

Utländsk forskning visar också att insatser som rådgivning och utbildning inom fritid och rekreation har stor betydelse för äldres möjligheter att utveckla en aktiv livsstil och därmed minska vårdkonsumtionen. Åldrandet innebär rollförändringar och förluster. Förändringarna kan också vara positiva, om den nya pensionärstillvaron används till ett aktivt liv.

  – Man behöver anpassa och utveckla kompetens i nya roller och lära sig handskas med åldersförändringar, säger Ingemar Norling.

Den som tidigt i livet har skaffat sig olika intressen kan behålla dem och anpassa dem till sitt åldrande. Kvinnor har oftast haft flera roller utom arbetet och får därför lättare att vara aktiva efter pensioneringen. Arbetet med hus och hem har stor betydelse och dess positiva värde har tidigare ofta underskattats.

Undersökningar i västsvenska kommuner visar en stark samvariation mellan äldres hälsa och rekreationens kvalitet och inriktning. Aktiviteter med högst hälsovärde är friluftsliv som promenader och utflykter, arbete i trädgård, fritidshus eller kolonilott, och att ha djur som hund och katt.

Lägre motivation för idrott

Fysisk rekreation har positiva effekter på många av de äldres vanliga sjukdomar och styrketräning är mycket effektivt också för de allra äldsta. Också konditionen kan förbättras märkbart, men äldre har lägre motivation för idrott.

Motivationen är större för aktiviteter med gemenskap och naturkontakt och där kommer den fysiska träningen som en positiv bieffekt. Det är viktigt att prioritera aktiviteter och miljöer som underlättar för äldre att vara regelbundet aktiva, exempelvis att kunna promenera ute och att kunna ha husdjur. När det gäller utformningen av utemiljöer runt äldreboenden finns en konflikt mellan olika synsätt.

De äldres egna önskemål är inte självklart hälsofrämjande och landskapsarkitekter och personal kanske föredrar sådant som är botaniskt och estetiskt intressant.

  – Men trädgården måste utformas så att äldre blir aktiva, den får inte bara bli något att titta på, säger Ingemar Norling.