Det är bara att konstatera. Äldreboende är ingen prioriterad fråga på nationell nivå. Varken hos Socialdepartementet, Boverket eller Socialstyrelsen. Inga utvecklingsprojekt, inga öronmärkta pengar. Inte heller hos Svenska kommunförbundet pågår något utvecklingsarbete.

Departementssekreterare Lisa Ståhlberg vid Socialdepartementet:

  – Departementet gör inget konkret för särskilt boende för äldre nu. Det är kommunernas ansvar enligt socialtjänstlagen att planera och bygga. Några öronmärkta pengar finns inte, allt ges via det generella statsbidraget.

Stimulansbidrag till äldreboende gavs senast i samband med den nationella handlingsplanen. Dessa 380 miljoner kronor kunde sökas fram till slutet av 1999, och fördelades sedan på 170 projekt. Det resulterade enligt Boverket i ett tillskott på 5700 bostäder, varav en femtedel i Västra Götaland.

  Lisa Ståhlberg påpekar att det är ett problem att det inte finns tillräckligt med platser i särskilt boende så att alla som fått biståndsbeslut kan få hjälp.

  – Departementet har tagit upp detta i regleringsbrev till Socialstyrelsen och länsstyrelserna att bevaka.

Många avslag trots behov

Socialstyrelsen redovisade 2001 läget i en rapport om rättssäkerhet i äldreomsorgen. I januari år 2000 väntade 2800 personer på att beslutade insatser i kommunernas äldreomsorg skulle verkställas. Dessutom hade drygt 2000 personer fått avslag på sina ansökningar trots att kommunen bedömt att de behövde stöd och hjälp. Praktiskt taget alla beslut gällde särskilt boende.

Hälften av alla kommuner hade beslut som inte verkställts. Gotland, Västra Götaland, Örebro län och Norrbotten låg sämst till. Drygt en av tio personer hade väntat mer än ett år, och en tredjedel mer än ett halvår.

  Hos Socialstyrelsen pågår nu en studie av alla besvärsärenden och domar från länsrätten och uppåt som rör beslut inom äldreomsorgen. Alltså både kring särskilt boende och hemtjänst.

Boverket, som numera hör till miljödepartementet, har ingen handläggare för äldreboende längre. Bostadsministern är som bekant också biträdande finansminister och huserar i finansdepartementet. Boverkets roll begränsar sig till insamlande av viss statistik och enstaka uppdrag.

Stor brist på äldrebostäder

Deras bostadsmarknadsenkät till kommunerna i januari 2001 visar att drygt hälften av kommunerna har brist på särskilt boende för äldre och sex av tio har brist på boende för funktionshindrade. Drygt en femtedel av kommunerna uppger brist på äldreboenden även efter planerad utbyggnad 2001-02.

Enkäten visar också att bostadsanpassningsbidraget ligger ungefär på samma nivå som tidigare år. Drygt 700 miljoner kronor beviljades till 57 800 ärenden under år 2000.

  Boverkets uppdrag att utreda tillgängligheten i offentliga miljöer slutrapporterades i juni 2001.

Delbetänkande väntas 2003

Den parlamentariska äldreberedningen Senior 2005 arbetar även med frågor som rör boende. Ett delbetänkande om särskilt boende väntas under 2003. I vår kommer ett delbetänkande kring äldre i ordinärt boende. Per Alexanderson, sekreterare i Senior 2005:

  – Vi kommer inte med förslag till några statliga regler eller direktiv. Många som går i pension de närmaste åren bor i egna småhus. Vi vill få igång en diskussion och upplysa om vad man själv kan göra för att anpassa sin egen bostad.

  – De som bor i villor och radhus har ju också ett värde att omsätta om de vill skaffa ett annat boende. Den möjligheten har inte de som bor i hyreslägenheter. Därför behöver dessa områden urvecklas.

Inte heller på Svenska kommunförbundet är särskilt boende för äldre en prioriterad fråga. Brita Rundström, direktör med ansvar för bland annat äldreomsorgen:

  – Vi bedriver inget utvecklingsarbete kring boendeformer. Personalförsörjning och kompetens överskuggar allting annat. Kommunerna behöver rekrytera 112 000 personer fram till 2010. På vårdgymnasierna utbildas bara 3000 per år! Det spelar ingen roll om vi bygger fler särskilda boenden om vi inte har personal.

Svenska kommunförbundet har inget eget underlag eller någon särskild statistik för äldreboenden. Enligt Brita Rundström har olika kommuner olika syn:

  – En tendens är att flera kommuner lägger ner särskilda boenden. Genom att hälften av kommunerna har tagit över hemsjukvården från landstinget har de personal med sjukvårdskompetens som kan gå ut i hemmen. De flesta som har någon fysisk åkomma men inte är dementa vill bo kvar hemma.

Fler rehabplatser behövs

Hon anser att det framför allt skulle behövas fler platser för rehabilitering efter sjukhusvistelse när den gamla inte kan gå direkt tillbaka till hemmet. Efter sjukhusvistelsen vill 80-90 procent gå tillbaka till hemmet, hävdar hon och tillägger att det har stor betydelse om man kan uppskjuta flytten till särskilt boende i bara ett år.

Vid demens är det däremot få personer som kan bo kvar hemma ända till slutet. Där är en annan tendens tydlig, säger Brita Rundström.

  – Gruppboenden för dementa läggs ner och större grupper av människor med demens får vistas i andra äldreboenden, där det blivit plats därför att andra får vård hemma.

  Hon tror ändå att behovet av särskilt boende kommer att öka på sikt, men anser att man inte kan göra en direkt uppräkning efter demografiska förhållanden.

  Tekniken behöver utvecklas mycket mera, anser hon.

  – Larmet måste utökas med fler funktioner, till exempel att lampan tänds när man reser sig ur sängen.