På Vigs ängar har man genomfört allt det jag slagits för under mina tjugo år som äldreforskare. Här finns en helhetssyn och till skillnad mot andra ställen vet personalen hur man ska hantera människors andliga behov. Det säger Betty Bauer Alfredson som har utvärderat det antroposofiska äldreboendet.

Ett vindspel plingar rofyllt i vinden utanför fönstret. Runt borden sitter pensionärerna, tysta och stilla, var och en innesluten i sin egen värld. Det är tid för lunch på demensenheten på Vigs ängar i Köpingebro utanför Ystad, Sveriges enda antroposofiska äldreboende. 

Edit låter sig väl smaka av den stekta sillen med potatismos. Linnea och Alva kan också äta själva men Inez får varsam hjälp av Christine Andreasson. Måltiden präglas av ett nästan fysiskt påtagligt lugn.

  – Vi har aldrig bråttom. Vi väcker inte pensionärerna på morgonen utan de får vakna i egen takt. Stressar vi ger det genast utslag i oro och ångest, säger Christine som arbetat med dementa i tolv år, varav tre på Vigs ängar.

  – Jag kan ärligt säga att jag inte är rädd för att bli dement om jag kommer till ett ställe som detta. Jag vet att man kan få god livskvalitet i många år med rätt vård.

  – Den stora skillnaden jämfört med de äldreboenden jag varit på tidigare är att man här ser till hela människan, inte bara till sjukdomen. Vi försöker hitta in till deras innersta kärna, det som är personligheten och som finns kvar bakom demensen. Man kan också säga att vi är deras stödjag.

Utvärdering ger positiv bild

Den utvärdering av Vigs ängar som psykologen Betty Bauer Alfredson vid Gerontologiskt Centrum i Lund gjort på uppdrag av Ystads kommun ger samma positiva bild.

  – Jag har aldrig sett något äldreboende som är så bra, säger hon. Men jag är inte så säker på att det är enbart det antroposofiska som är det viktiga. Däremot har man lärt sig av antroposoferna i Järna hur en människokärlek konkretiseras i varje enskild handling. Det är verkligen konkret och det är det som är skillnaden. Tjusiga visioner kan alla ha, men det gäller att komma till skott också.

  – På Vigs ängar har man genomfört allt det jag slagits för under de tjugo år jag forskat och arbetat med äldrefrågor. Här finns en helhetssyn som innefattar också en existentiell dimension. På andra ställen vet man ofta inte hur man ska hantera människors andliga behov.

Som besökare slås man, som så ofta i antroposofiska sammanhang, av skönheten. Allt är harmoniskt och genomtänkt. Det är klinkers på golven och väggar laserade i milda färger. Överallt stora fönster och innergårdar där vatten porlar och gör det lätt att, sommartid, sitta och vara tysta tillsammans.

Korridorerna är inte raka utan knycker lite oväntat till här och där och skiftar i färg, från gult till grönt, till lavendel och över i aprikos. På varje avdelning ett gemensamt vardagsrum/matsal med lena trägolv och öppen spis. Den som rör sig genom huset kanske möter någon av katterna eller lägger en bit på det stora Carl Larsson-pusslet som står uppdukat på ett bord.

Här ska sinnena stimuleras så långt det bara går.

  – Det är särskilt viktigt om man är dement och intellektet bråkar med en, säger Betty Bauer Alfredson. Sinnena är ett kommunikationsmedel att ta till när språket sviker.

  I ett tidigare forskningsprojekt undersökte Betty Bauer Alfredson i vilken grad vårdgymnasier och vårdhögskolor lärde ut värdigt bemötande. Det visade sig att studenterna fick mycket lite sådan kunskap under utbildningen.

  – Men det går att lära ut värdigt bemötande och det är just det man sysslar med på Vigs ängar via en pedagogik som entusiasmerar och motiverar.

Positiv cirkel uppstår

Betty Bauer Alfredson talar om den positiva cirkeln som uppstår när personalen träffar rätt vad gäller pensionärernas behov. De svarar genom att vara mycket mer glada och tillfredsställda med livet och ger därmed något tillbaks till personalen. Som i sin tur blir glada och anstränger sig ytterligare för att göra livet roligt och trevligt för de gamla.

  – Och så viftar alla på svansen åt varandra hela tiden och det är så underbart att se.

I slutrapporten till Socialdepartementet pekar Betty Bauer Alfredson bland annat på betydelsen av den regelbundna handledning och vidareutbildning som ges på Vigs ängar. Där får personalen dessutom som löneförmån friskvård i form av massage och bad i den 30-gradiga bassängen. Det är en ljuvlighet som självklart kommer också de boende till del och som de flesta njuter oerhört av.

Men dessutom finns alltså antroposofin som genomsyrar hela verksamheten. De anställda möter den redan på morgonen när de samlas i den vackra Monika-salen och gör eurytmi, den antroposofiska rörelsekonsten som anses ha en helande och läkande effekt.

Tänkvärt varje morgon

Dessutom läser man och reflekterar varje morgon kring något tänkvärt, just nu ett stycke ur Nelson Mandelas berömda installationstal 1994 där han bland annat sade: ”När vi låter vårt eget ljus stråla, ger vi omedvetet andra människor tillåtelsen att göra detsamma”.

  – Den här stunden på morgonen är ett sätt för oss att samla ihop oss innan vi var och en går ut till våra uppgifter, säger medarbetaren Maj-Lis Wilén. Det är underbart.

Sjuksköterskan Catarina Åberg talar om den helhetssyn som hon aldrig mötte som distriktssköterska och som hon menar genomsyrar allting på Vigs ängar.

  – Miljön, maten, huset, hur medarbetarna är mot varandra och hur vi bemöter de gamla.

  – Jag tror att mycket av det här kan genomföras utan antroposofin men att den har mycket att tillföra. Jag själv går en distansutbildning i Järna för att lära mig mer. Det handlar mycket om hälsa, om hur kroppen själv kan reparera mycket med hjälp av vissa tillskott av olika naturpreparat. Men vi står inte i motsatsställning till skolmedicinen och vi tvingar inte detta på någon av de boende. Respekt och valfrihet är ord vi tar på allvar.

Stor frihet i arbetet

Maj-Lis Wilén talar om tankens frihet, rätten att tänka själv:

  – Vi har stor frihet att själva utforma vårt arbete och frågar oss hela tiden vad vi kan göra bättre, och om vi kan försöka på ett annat sätt. Det är himla roligt att prova sig fram.

  – De boende har också stor frihet. De får välja hur de vill leva, vilken vård de vill ha. När de ska vakna, om de vill ha snaps till middagen, om de vill ta del av den antroposofiska medicinen eller inte. Det här är ingen sekt och vi har inga fasta regler om hur saker och ting ska vara.

Hos 92-åriga Rut Åkerman på gröna avdelningen är utsikten över Nybroån svindlande.

  – Och den är ännu vackrare när det blå ljuset kommer i skymningen, säger hon.

  Rut, som bott i tre år på Vigs ängar, har problem med synen. Men tack vare en förstoringsskärm kan hon åter titta på TV, ofta långfilmer som går sent på kvällarna.

  – Det är bra att man får göra lite som man vill. Sova när man vill och vara vaken när man vill. Men livet är ensamt. Jag vill inte dö, men jag vill inte leva heller. De andra som bor här är inte mycket till sällskap, de ser och hör för illa.

Oroande utveckling

Att de boende blir äldre och skröpligare och vården tyngre är en utveckling som oroar även personalen.

  – Det vore bättre om pensionärerna kom hit medan de var så friska att de själva kunde gå ut i kafét för en kopp kaffe och en pratstund istället för att behöva rullas ut och matas, säger Ingalill Hallberg, administratör och ekonomiansvarig.

  Hon kom till Vigs ängar som konsult för att hjälpa till att få igång de ekonomiska rutinerna men blev så fängslad att hon stannade kvar.

  – Jag som inte sett vården från insidan blev förbluffad över bristen på yrkesstolthet. Att så många vaggats in i föreställningen att det här är något som vem som helst kan göra. Så är det verkligen inte. Det krävs både lämplighet och kompetens i det här jobbet. Vi satsar mycket på utbildning, jag tror det är viktigt för alla att fylla på och få inspiration.

Utan eldsjälen och arkitekten Lillemor Husberg hade det aldrig blivit något boende. Hon drev igenom Vigs ängar trots stort motstånd, och är fortfarande verksamhetschef för boendet som drivs på entreprenad.

Varken dyrare eller billigare

Trots den känsla av lyx som präglar varje vrå på Vigs ängar är detta inte dyrare än kommunens egna äldreboenden. Heller inte billigare.

  – Vi konkurrerar inte med pris, kanske med kvalitet. Att vi klarar den standard vi har, till exempel egna kokerskor, beror på att vi har total kontroll över vår budget, säger Ingalill Hallberg.

  Betty Bauer Alfredson hoppas att fler ska lära sig av Vigs ängar.

  – Min utvärdering visar att när personalen mår bra och är motiverade mår de äldre också bra.

Referens:

Rapporten Brukarens och personalens syn på kvalitet i särskilda boenden för äldre i Ystads kommun har gjorts som ett samarbete mellan Ystads kommun och Gerontologiskt Centrum Lund. Medel har även beviljats av Socialdepartementet.
Rapporten kan beställas från Gerontologiskt Centrum, tfn 046-16 26 74.