Publiken, som till stora delar bestod av människor i 40-55-årsåldern, nickade igenkännande. Det är ju en känsla som följer oss alla genom livet. Vi upplever oss i allmänhet som några år yngre än vad vi är. Som 43-åring har jag fortfarande svårt att inse att den som är 27 ser mig som en tant. Jag känner mig ju själv bara som ungefär 30!

Visst kan de här resultaten bottna i samhällets enorma ungdomsfixering. Men jag tror snarare att det handlar om något djupt mänskligt. Vi vet inte så mycket om hur livet kommer att gestalta sig. Men ett är säkert. Vi kommer alla att sluta våra dagar här på jorden och den tidpunkten vill de flesta av oss skjuta upp. Därför inbillar vi oss att vi är yngre än vad vi är. Barmhärtighetens slöja lägger sig över verkligheten!

Och samtidigt som vi känner oss yngre, blir allt fler allt äldre. Åldersrevolutionen är det största mänskligheten någonsin fått uppleva. Mellan 1800 och 1995 steg medellivslängden med 40 år! Det västerländska välfärdssamhällets framväxt har alltså hittills gett oss fördubblad livslängd! Medellivslängden i Sverige är idag för kvinnor långt över 80. Att bli 95 och 100 år är inte längre något unikt.

1900-talets revolution fortsätter in i 2000-talet. Om 30 år kommer var fjärde svensk att vara över 65 år. De som är över 80 kommer under samma period att öka från 460 000 till 750 000 personer – det är mer än ett Malmö. Samma genomgripande förändringar ser vi nu världen över. Åldersboomen är global.

Längre liv är mänsklighetens stora lycka. Den är ett resultat av att vi har det mycket bättre i hela livet idag än för några decennier sedan. Kvinnor riskerar inte längre livet vid varje barnafödsel och de allra flesta barn får uppleva hela sin barndom. Som medelålders och äldre kan vi botas mot sjukdomar som bara för 10 år sedan ledde till döden.

Genom det längre livet får vi behålla våra nära och kära längre. Relationer mellan generationerna frodas som aldrig förr. Fler barn än någonsin har sina mor- och farföräldrar i livet. Allt oftare finns ytterligare en generation i full vigör.

För inte så länge sedan var det inte bara Amerikaemigration som splittrade generationerna. Det räckte med en flytt från landsbygden till staden för att söner och döttrar inte längre skulle träffa sina gamla föräldrar. Genom bättre kommunikationer kan vi idag hålla kontakten med vänner och släktingar även om de bor på annat håll.

Jag tycker att allt detta positiva alltför ofta kommer bort i diskussionen om den åldrande befolkningen. Många utmålar framtiden som dyster. Men vi har ju klarat detta förut. Hela 1900-talet och särskilt sedan 50-talet har andelen äldre stigit kraftigt i Sverige och samtidigt har vi kunnat öka levnadsstandarden rekordartat för alla åldersgrupper. Vi kan klara denna påfrestning även i fortsättningen.

Men det kräver att vi har ekonomisk tillväxt. Vi måste också vara beredda på att avsätta en stor del av den ökande kakan till vård och omsorg. I första hand handlar det om att mer av de gemensamma resurserna går till vård och omsorg, men vi måste kanske också bereda oss på att betala en del själva för servicen på ålderdomen. Allt beror på hur hög skatt människor är beredda att betala. Fler måste arbeta flera år i livet och genom det nya pensionssystemet kommer det säkert att bli så om några år.

Arbetsmiljön i vård och omsorg måste bli mycket bättre så att det blir attraktivt att arbeta där och att man kan få ned de höga sjukskrivningstalen. Det är tragiskt, både för de äldre och de kvinnor som arbetar i vården, att jobbet gör dem sjuka. Om bara sjukskrivningarna minskade med hälften skulle schemaraderna på våra sjukhem och hemtjänstenheter vara fyllda.

Allt fler kommer att leva en tredjedel av livet som pensionär. Det ska fyllas med gott innehåll och under den tiden ska man bemötas på ett värdigt sätt, med respekt, omtanke och värme. Under de sista åren måste man också få gå in i alla de existentiella frågor som måste uppstå när livet närmar sig sitt slut. Så är det inte idag. Ålderdomen ses fortfarande som ett slags undantag, en transportsträcka. Hur redo är vi egentligen för den mentala förändringen som åldrandet innebär?