Få strokepatienter mår bra av att stanna för länge på sjukhus. Hemrehabilitering har däremot visat sig fungera, även för dem som inte längre vet vad som är höger eller vänster, upp eller ned.

  – Tänk dig själv att du är 85 och befinner dig på sjukhuset, alltså i en bullrig miljö med massor av folk och många rum. Här ska du lära dig hitta till toaletten och återfå meningsfullhet samtidigt som du längtar efter din man som du varit gift med i 63 år.

  – Risken är att du blir tilltagande förvirrad och aldrig kan komma hem igen utan till slut måste vårdas på institution, säger Hélène Pessah-Rasmussen, överläkare vid Strokecentrum-Neurologiska kliniken vid universitetssjukhuset MAS i Malmö.

  Hon är glad över att hemrehab ingick som en del av Strokecentrum-Neurologiska kliniken vid MAS redan från starten 1997.

Effektivare och billigare

Det är sjukhuset som driver verksamheten som har visat sig både effektiv och, på grund av korta avstånd, billigare än traditionell rehabilitering. Om patienten efter den tidiga och intensiva insatsen på sjukhuset behöver fortsatt vardagsträning i hemmiljö tar kommunen över ansvaret.

Upprepade avbrott i vårdkedjan är allvarligt för många strokepatienter. Innan strokecentrum bildades var det vanligt att patienten först var några dagar på en akutavdelning, därefter någon vecka på en annan avdelning på sjukhuset för att slutligen tillbringa några veckor på ett kommunalt rehabiliteringshem. Det var inte särskilt lyckat.

  – Lär du dig något nytt kan du efter en hjärnskada inte tillämpa det var som helst. Om du lär dig hitta här betyder inte det att du hittar hemma. Och de flesta patienter fungerar bättre hemma än i sjukhusmiljö.

Luthersk stränghet på väg ut

I Malmö tillämpas därför rehabilitering i patientens hem så fort det är praktiskt möjligt. Träningen sker utifrån patientens behov, den lutherska strängheten är på väg ut.

  – Detta handlar om livskvalitet. Om patienten är mycket trött och inte tycker om hushållsarbete är det bättre att krafterna används till något annat som upplevs som meningsfullt, säger Hélène Pessah-Rasmussen. Särskilt om det är så att kommunens matleverans är den enda sociala kontakt man har. Så illa är det faktiskt för en del.

En ettårsuppföljning av de första 97 patienternas hemrehabilitering i Malmö visar att de i snitt fick 15 hembehandlingar under 43 dagar. Tre av fyra hade kontakt med sjukgymnast, nästan alla med arbetsterapeut och 20 procent med kurator. Efter avslutad träning hade de flesta förbättrats. Ett år senare låg aktivitetsnivån kvar på samma nivå vilket är ett tecken på en varaktig rehabiliteringseffekt.