Kvalificerad strokevård är både bättre och billigare än konventionell vård för strokepatienter på medicinsk avdelning. Hjälpmedlen har stor betydelse för livskvaliteten – till en relativt blygsam kostnad. Det visar två doktorsavhandlingar från Göteborgs universitet.

Lisbeth Claesson och Gunilla Gosman Hedström, båda legitimerade arbetsterapeuter, har haft år av intressant forskning fram till i våras då de disputerade. De har arbetat sida vid sida, till och med varit medförfattare till artiklar i varandras avhandlingar.

  – Det började med att vi blev tillfrågade om att utvärdera ett projekt som låg i startgroparna, berättar Lisbeth Claesson. Ett samarbete mellan neurologiska och internmedicinska klinikerna.

249 patienter som kom akut till Sahlgrenska universitetssjukhuset delades in i två grupper. Den ena behandlades på strokeenhetsvård, den andra på vanlig medicinsk vårdavdelning. Den första gruppen kom därefter vid behov till geriatrisk strokeenhet, den andra till konventionell geriatrisk avdelning.

  – Stroke är ju den tredje vanligaste dödsorsaken och ger upphov till flest handikapp hos dem över 60 år, förklarar Lisbeth Claesson. Varje år insjuknar 25 000 svenskar, samhällskostnaden ligger på cirka 13,5 miljarder kronor.

  Därför ville de båda kartlägga gruppen ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Skillnader i behov och resurser

Lisbeth Claessons avhandling ger en övergripande utvärdering av de båda vårdformerna samt för kostnaderna. Gunilla Gosman Hedströms fokuserar mer på kostnad, användning och nytta av hjälpmedel.

  Syftet har varit att bland annat ta reda på skillnader i resurser och kostnader med fokus på vård, överlevnad, hjälpmedel, bostadsanpassning och närståendevård samt utvärdering av den hälsorelaterade livskvaliten.

Strokeenhetsvården står bland annat för tidig akut diagnostik, behandling och rehabilitering samt för ett specialutbildat team där läkare, sjuksköterska, arbetsterapeut, sjukgymnast med flera ingår. Vidare ägnas tid till att informera patienter och närstående. Sist men inte minst sker ett nära samarbete i vårdkedjan.

Lisbeth Claesson och Gunilla Gosman Hedström följde alla patienter under ett år och träffade dem vid fyra tillfällen, tre dygn efter insjuknandet, tre veckor senare samt efter tre och tolv månader.

Skador skattades

Det kändes bra för dem att möta patienterna och deras anhöriga tidigt, det gjorde det lättare att ta kontakt vid de senare tillfällena. Lisbeth Claesson:

  – Första och andra gången gjorde vi bland annat en grov neurologisk skattning av deras skador, hur stor förlamningen var, språksvårigheter och hur de orienterade sig i tiden samt kartlade förmågan att utföra dagliga aktiviteter.

  – Dessa äldre patienter befinner sig i kris, sjukdomen förändrar ju ofta hela livet både för patienten och de anhöriga. Även om det är väldigt olika hur svårt de drabbas, vissa blir medvetandesänkta medan andra klarar sig relativt bra.

Under hembesöken vid tre och tolv månader efter insjuknandet användes samma bedömningsformulär som vid tidigare tillfällen samt ett strukturerat frågeformulär där patienten bland annat intervjuades angående vård, hemtjänst, anhörigvård, färdtjänst och hjälpmedelsanvändning.

Vad kom de då fram till?

  – Det var ingen statistiskt signifikant skillnad mellan de båda grupperna när det gäller aktivitetsförmågan eller den självskattade hälsorelaterade livskvaliten. Men vi hittade ett mönster i positiv riktning. Patienter som vårdats på strokeenhet hade en något bättre aktivitetsförmåga och tyckte sig ha en högre livskvalitet, säger Gunilla Gosman Hedström.

Jämförelser med andra studier

När det gäller kostnaden hittade de ingen signifikant skillnad heller. Dock kostade patienterna på strokeenheten lite mindre, i genomsnitt 170 000 kronor per år. Gruppen med konventionell vård hamnade på 190 000.

Att de inte fick fram någon betydande skillnad kan bero på att studien är relativt liten. Men, menar de, en internationell databas i England, där många randomiserade studier läggs ihop – även deras – visar att strokeenhetsvården är statistiskt signifikant bättre. Här framkommer att färre avlider, att fler kommer hem till eget boende och uppnår större självständighet i dagliga aktiviteter.

Inom strokeenhetsvården fanns ett nära samarbete i vårdkedjan. Läkarna från den geriatriska enheten besökte strokeavdelningen på akutsjukhuset för att skapa sig en bild av patienten och förbereda rehabilitering. Dessutom har de båda avdelningarna gemensamma utbildningar för att öka kompetensen inom strokeområdet.

  – I dag hamnar sjuttio procent på strokeenhetsvård och det är bra men vi tycker att vårdformen ska byggas ut än mer, anser Lisbeth.

När det gäller hjälpmedelsförskrivning fanns däremot en statistiskt signifikant skillnad. Under de tre första månaderna ordinerades patienterna på strokeenheten fler enkla och billiga hjälpmedel än de på den konventionella vårdavdelningen. Däremot var det ingen skillnad ett år efter stroke.

  – Bägge var väl försedda med hjälpmedel och dessa hade en stor betydelse för trygghet, aktivitetsförmåga och deltagande i det dagliga livet, säger Gunilla Gosman Hedström.

Kostnaden för de båda grupperna var endast två procent av den totala kostnaden för vård och rehabilitering. Dessutom visade sig användningen vara hög. Efter tre månader använde 75 procent hjälpmedel och efter ett år var siffran uppe i 82 procent. En tredjedel hade hjälpmedel redan tidigare.

  – 90 procent använde hjälpmedlen de fått, förklarar Gunilla Gosman Hedström. Detta är en viktig signal till politikerna. Man bör fundera innan det görs besparingar inom det här området. Hjälpmedlen kan medföra att människor klarar sig bättre på egen hand.

  Hon menar att ordinationen därför kan ha en förebyggande effekt, att de äldre vågar fortsätta att till exempel duscha eller göra inköp. Detta kan i sin tur ha en hälsobefrämjande effekt.

Bara 16 procent befinner sig på institution, majoriteten bor hemma och medelåldern är 80 år. De anhöriga drar alltså ett tungt lass. Studien visar att anhörigvården var fyra gånger så stor som den kommunala hemtjänsten. Detta borde, enligt forskarna, uppmärksammas vid planering av avlastning.

Lappa över varandra

  – Det borde finnas en strukturerad uppföljning av patienterna när de varit hemma en tid för att kunna sätta in avlastning. Här behöver sjukvården och kommunen lappa över varandra, säger Lisbeth Claesson.

  – Socialstyrelsens anhörigutredning poängterar att avlastning bör vara av god kvalitet. Det vill säga att dessa verkligen ska kunna koppla av i vetskap om att deras nära och kära har det bra, säger Gunilla Gosman Hedström.

Referenser:

Lisbeth Claessons avhandling; Stroke in Elderly People, a randomised study of stroke unit care, Evaluation of health care utilisation and costs.

Gunilla Gosman Hedströms avhandling: Daily Life after Stroke in Elderly People, Evaluation of stroke unit care, focusing on daily activities, resource use and cost, assistive devices and health-related quality of life.

Båda lades fram på Institutionen för klinisk neurovetenskap samt Institutionen för arbetsterapi och fysioterapi.