En sammanställning av den kunskap som finns kring omvårdnad vid stroke är på väg. Den innehåller både praktiska erfarenheter och forskningsresultat. Ansvarig är Birgitta Engström, docent i omvårdnad vid Umeå universitet.

Det är viktigt att kunskapen om själva omvårdnaden vid stroke lyfts fram. De riktlinjer och råd som finns har ofta tyngdpunkten på den akuta fasen och det rent medicinska. När det gäller effekter av omvårdnadsåtgärder finns förvånansvärt lite skrivet.

Birgitta Engström är docent i omvårdnad vid Umeå universitet och ordförande i Svensk sjuksköterskeförening (SSF). Hon håller i skrivande stund på med slutfasen av det omvårdnadsdokument kring stroke som Socialstyrelsen kallar SOTA, förkortning för State of the Art. Dokumentet ska vara en syntes av kunskaper både från erfarenheter och från forskningen.

Hål i forskningen

Som underlag till det aktuella omvårdnadsdokumentet har man dels gjort en litteratursammanställning, dels en kartläggning av hur omvårdnaden av personer som insjuknat i stroke går till i praktiken. Birgitta Engström säger att det finns hål i omvårdnadsforskningen när det gäller stroke.

  – Det finns en hel del omvårdnadsåtgärder som ges och som man tycker fungerar väl, men det finns inga egentliga bevis för att de fungerar, säger hon.

  – Utarbetade modeller saknas, det forskas för lite. Meningen med forskning är ju att vården ska utvecklas – för att kunna bli bättre.

  – Det borde forskas mer, bland annat kring det som rör patientens eller den anhörigas upplevelser. Det som professor Astrid Norberg brukar kalla ”inifrån-perspektivet”.

  – Upplevelser är en viktig utgångspunkt. Att drabbas av stroke är ofta förenat med livskris, även för den anhöriga. Och det finns lite beskrivet om hur man som personal kan gå tillväga för att stödja eller underlätta.

Specialiserad kompetens behövs

  – Det säger sig självt att det behövs en specialiserad kompetens om stroke inom äldreomsorgen, liksom inom primärvården, säger Birgitta Engström som under arbetet med dokumentet sett att en sådan kompetens ofta saknas.

  – Det är ju den personalen som möter personen efter den akuta fasen och många av dem som drabbats av stroke behöver hjälp och service under lång tid efter insjuknandet.

  – Kunskap om vad som kan inträffa efter ett slaganfall skapar också förståelse för personens reaktioner och agerande. Vilket i sin tur leder till färre missförstånd och kanske även till en enklare omvårdnadssituation.

Att få möjlighet att lära sig mer gäller även den drabbade personen och anhöriga. Det borde vara en självklarhet säger Birgitta Engström. Men utanför de strokeenheter som finns inom de större sjukhusen, saknas systematisk undervisning och information.