I Tanum finns ett omvårdnadsprogram för stroke som vänder sig till all personal inom äldreomsorgen. Där utbildas också rehabombud på alla arbetsplatser.

I samband med det nationella rehabiliteringsprojektet Rehab 300 beslutade Tanums kommun att ta fram ett vårdprogram för strokepatienter för att höja kompetensen hos personalen. På länsnivå startade ungefär samtidigt ett projekt i norra Bohuslän för att skapa en obruten vårdkedja vid stroke.

Tanums rehabiliteringssjuksköterskor Elisabeth Johansson och Annica Widegren fick i uppdrag av socialnämnden och hälso- och sjukvårdsnämnden att utforma ett kommunalt omvårdnadsprogram som en fortsättning på det vårdprogram som finns inom länssjukvården.

  De båda sköterskorna gick en högskoleutbildning i rehabilitering (40 poäng) 1997-98 och valde att utarbeta en stomme till programmet i en 5-poängsuppsats. De har använt sig av VIPS, en modell för dokumentation i omvårdnadsjournaler.

Användas som uppslagsverk

VIPS bygger på ett antal sökord. Tanums program använder fem sökord: kommunikation, nutrition, aktivitet, smärta och psykosocialt. Tanken är att programmet ska användas som ett uppslagsverk. Under varje sökord tar det upp problem eller situationer som förekommer ofta och ger förslag på omvårdnadsåtgärder. Det vänder sig framför allt till undersköterskor och vårdbiträden, men även till kommunens sjuksköterskor och områdeschefer i hemtjänsten samt till primärvårdens distriktssköterskor.

Samlat i en pärm

Programmet inleds med fakta om hjärnan och om stroke, om symtom, omvårdnad och rehabilitering. Det innehåller också en ordlista och förslag till litteratur. Allt är samlat i en pärm som finns tillgänglig på alla arbetsplatser inom äldreomsorgen, både på institutioner och i hemtjänsten. Datoriseringen i Tanums kommun har inte kommit så långt. Därför finns programmet ännu inte på data.

Under ett och ett halvt år, med början 1999, delades pärmarna ut vid en introduktion på varje arbetsplats för all personal. Totalt har ungefär 250 personer deltagit.

  – Efterhand kom introduktionsträffarna att innehålla alltmer av undervisning. Vi insåg att det finns ett stort sug efter mer kunskap, berättar Annica Widegren, som arbetar med dagrehabilitering på Hedegården i Tanumshede.

  Hennes kollega Elisabeth Johansson arbetar med korttidsrehabilitering, även hon på Hedegården.

Broschyr för anhöriga

De har också tagit fram en liten enkel broschyr för patienter och anhöriga. Den tar upp fakta om stroke, berättar om rehabilitering, de anhörigas roll och ger råd om livsföring. Inte minst viktigt innehåller den en rad telefonnummer dit man kan vända sig för att få hjälp och svar på frågor. Broschyren delas ut vid korttids- och dagrehabiliteringen, men finns också inom hemsjukvården och hos distriktssköterskan.

De samarbetar också med lokalavdelningen av NHR, Neurologiskt Handikappades Riksförbund i Tanum. NHR anordnade till exempel i höstas en tema-eftermiddag för anhöriga och strokedrabbade.

  – Då kom flera som vi inte hade haft kontakt med tidigare, som gått direkt hem från sjukhuset. De hade många frågor, säger Annica Widegren.

  Kommunens demenssköterska är också samordnare för anhörigvården i Tanum och deras samarbete med henne har ökat.

Rehab-ombud utbildas

Våren 2002 fick de båda rehabiliteringssköterskorna ett nytt uppdrag: att utbilda rehab-ombud. De skulle egentligen ha velat ta en hel avdelning eller hemtjänstgrupp i taget, men kommunen har svårt att ordna vikarier. Målet är ändå att på sikt utbilda all personal, men de startar med två personer på varje arbetsplats. Hittills finns elva rehab-ombud och ett tjugotal till kommer att utbildas under hösten.

Syftet är att sprida ett rehabiliterande tanke- och arbetssätt. Ombuden ska vara en länk till övrig personal och ta emot information i rehabiliteringsfrågor. De ska vara goda exempel i sin arbetsgrupp och medverka regelbundet i arbetsplatsträffar för information om rehabilitering.

Förutom stroke har man också tagit upp bland annat MS och Parkinsons sjukdom. Sjukgymnaster och arbetsterapeuter har medverkat. Utbildningen av ombuden följs upp för att stödja dem och ge tillfälle till diskussion. Förhoppningen är också att skapa en gruppkänsla bland ombuden.

  – När vi började med omvårdnadsprogrammet kunde vi inte hitta någonting liknande på kommunal nivå. För vår egen del har det inneburit mer generell kunskap om stroke. Det har varit roligt att se att intresset är stort bland undersköterskor och vårdbiträden i hemtjänsten. De har många frågor och vill lära sig. De får ju väldigt lite utbildning och vill gärna ta chansen, framhåller Annica Widegren.

Nya konstellationer

Hon tycker också att det varit intressant att samarbeta med nya konstellationer av människor och att få föreläsa för kollegor på SSF:s studiedagar i Västerås. Det svåra är att få tiden att räcka till eftersom de inte har några särskilda timmar avsatta för detta.

  – Vi försöker få ihop tid själva. Det är lite tufft, men det gäller att få det här arbetet att fortsätta!