Värmeböljan i augusti 2003 kostade närmare 15 000 fransmän livet, främst äldre människor. En mördande sommmar – ”un été meurtrier” – har den kallats. Arkitekt Jonas E Andersson har följt debatten som följde.

I augusti flyr fransmännen städerna och flockas i badorterna vid Engelska kanalen, Atlantkusten eller runt Medelhavet. Precis som vår svenska rekordsommar 2003 blev den franska motsvarigheten ytterst solig och het. Ett kraftigt högtryck parkerade sig i början av augusti över Frankrike och Centraleuropa och sommarvärmen började sätta värmerekord nästan dagligen.

Den 11 augusti uppmättes en historisk temperatur i Paris: 25,5 grader på natten. Dagstemperaturerna pendlade kring närmare 40 grader och fransk media varnade om risken för värmeslag hos känsliga. Sakteliga övergick de positiva omdömena om den varma och heta sommaren till alltmer tydliga stönanden av värmeslag.

I slutet av augusti började dagstemperaturen sjunka till mer normala nivåer. När semesterfirandet övergick till vardag upptäckte många att den franska sommaren 2003 inte bara varit ovanligt het, den hade också skördat många fler dödsoffer än någonsin tidigare, främst bland de äldre och sjuka.
  En het sommar 2003 har plötsligt gått över från att bara vara en ovanligt het sommar till att bli en mördande sommar; un été meurtrier.

Indignerad kritik
Sommarens värmebölja har påverkat det franska samhällslivet under hösten. Den franska hälsoministern har fått huka under en indignerad kritik från både den politiska oppositionen och de egna väljarna.
  Samfällt anser kritikerna att regeringen borde ha reagerat tidigare på de varningar som framfördes om risken av en ökad dödlighet på grund av värmen. Jourläkare började redan den 10 augusti varna för att värmen skördade offer.

I slutet av augusti sammanställde begravningsentreprenörerna antalet dödsfall till 10 400. I en slutgiltig rapport fastställde INSERM – den franska motsvarigheten till Karolinska Institutet – antalet dödsfall på grund av värmeböljan till 14 800.
  Under 20 dagar i augusti ökade sålunda dödligheten i Frankrike med 60 procent. Relaterat till ålder så medförde värmen en ökning av antalet dödsfall i åldersgruppen 75-94 år med 70 procent och med hela 120 procent för gruppen 95 år och äldre!

Dödsorsakerna var främst uttorkning, värmeslag, hjärt-kärlproblem och andningsproblem. Geografiskt sett var områdena runt Paris mest drabbade. Siffran för överdödligheten var enbart i Paris 127 procent.

Chockade fransmän
Även Tyskland, Belgien och Spanien var utsatt för en extrem sommarvärme, men den franska sammanställningen över antalet offer för värmen saknar motstycke.

De dramatiska siffrorna har chockat fransmännen och manat till eftertanke. Det finns ca 10 400 boenden för äldre med särskilda behov i Frankrike. Totalt finns det 660 000 äldre boende på dessa hem. De boende är oftast mycket gamla, närmare häften är mellan 80 och 89 år.
  2002 räknade man att det fanns 2,1 miljoner fransmän i åldersgruppen 80 år och äldre. Endast en femtedel av dem bodde i hem för äldre med särskilda behov.

Under 20 heta augustidagar fördubblades dödligheten på hem för äldre med särskilda behov. Siffran inkluderar då inte de äldre som överförts till sjukhus för vård. En intresseorganisation för särskilt boende kräver därför en ny politisk plan för äldrevården i Frankrike. Organisationen vill hävda att fransk äldrevård skulle ligga 20-30 år efter äldrevården i Tyskland och Schweiz.

Problemlista i nio punkter
Den franska tidningen L’Express har i en kartläggning sammanställt en problemlista i nio punkter. I vissa avseenden liknar problemen dem som kan råda inom svensk äldrevård.
  Tidningen menar att det finns ett kraftigt underskott av personal, i snitt 4 vårdare per 10 boende (jämfört med Tyskland som har 8 vårdare per 10 boende). Personalen saknar ofta en adekvat utbildning.
  Boendemiljöerna är ofta gamla och dåligt anpassade. Vården saknar dessutom ofta som en följd av underbemanningen möjlighet till aktiviteter. Kostnaderna att bo i ett särskilt boende gör att många äldre bor kvar i sina hem och förlitar sig på sina anhöriga.

Enligt L’Express är det ett fåtal som har råd att flytta in på ett hem för äldre med särskilda behov, bara de mycket rika eller de som kan få ett bidrag från staten.
  Tidningen anför också exempel på fall av vanvård och nedlåtande behandling på de särskilda boendena och menar att myndighetstillsynen av vården där är dålig.

Utbredd motvilja mot äldre
Under 1990-talet hade Frankrike den högsta nativiteten i Europa, 2,1 barn per kvinna. Parallellt med denna baby-boom växer antalet äldre. Man talar därför skämtsamt om en tilltagande papy-boom.

2003 var Frankrikes befolkning 61 miljoner, varav 10 miljoner i åldergruppen 65 år och uppåt. Det ökade antalet äldre i Frankrike tvingar fransmännen att se ålderdomen i vitögat. Enligt antropologen Bernadette Puijalon, företrädare för en kommitté för äldre, så tycks det finnas en utbredd motvilja mot äldre i det franska samhället. Hon säger att ”fastän antalet äldre aldrig har varit så många, så skrämmer gamla människor, för de tvingar oss att tänka på vår egen ålderdom”.

Värmeböljan har därför även lagt frågan om vem som har ansvaret för de äldre i samhället i öppen dager, och det är kanske det som gör att så många fransmän känner sorg och dåligt samvete över värmeböljans framfart bland de äldre.
  Visserligen fördubblades antalet dödsfall inom äldrevården och uppgick till 21 procent av överdödligheten men samtidigt fanns 35 procent av offren för värmeböljan bland de många äldre ensamma hemma i sin egen bostad, medan de närmast anhöriga var borta på semester.

Söker nya förebilder
Den heta augustimånaden 2003 har satt sina tydliga spår i fransk äldrevård. Franska tidningar söker goda exempel på hur man kan lösa problemen inom äldrevården. Under hösten har särskilt Danmark uppmärksammats som ett gott föredöme.

Lucien Abenheim, före detta chef för den franska socialstyrelsen och kanske den som fått bära hundhuvudet för myndigheternas tröga reaktion på värmeböljan, menar dock att det inte bara är äldrevården som måste göras om, det gäller hela inriktningen på den franska hälsovården.
  En av de enklare åtgärder som diskuterats är att införa ett lagkrav i byggnadslagstiftningen på klimatanläggningar på sjukhus och äldreboenden.

Diskussionen fortsätter i Frankrike, och ur svensk synvinkel kan det vara av intresse att följa utvecklingen. För även om fransk äldrevård efter sommarens värme tycks lida av allvarliga problem, så har den ändå tidigare varit en förebild för god äldrevård. Redan 1968 infördes en innovativ vårdform för dementa äldre som närmast motsvarar svenska dagcenter.

I vissa avseenden finns likartade problem inom svensk äldrevård som i fransk. Så därför kan det vara väsentligt att instämma i frågan som fransmännen ställer sig idag. Vad kan vi göra för våra åldrande anhöriga? Eller, som fransmännen skulle säga:
  – Que faire pour nos vieux parents?


Referenser:
Artiklar i tidningen L’Express

Rapport Canicule d’août 2003, INSERM