En översyn av den finska lagen om närståendestöd pågår. Förslag på förändringar kan gå i två riktningar. Mot större detaljreglering av kommunerna eller mot generella bidrag.

Den nuvarande lagen om närståendestöd infördes 1993 i Finland. Den ersatte då det så kallade hemvårdsstödet för äldre, handikappade och långtidssjuka. Närståendestödet består av ett arvode till vårdaren samt vissa social- och hälsovårdstjänster. Man kan få enbart arvode eller tjänster men också en kombination av bådadera. Arvodet är beskattat.

Staten bestämmer ett minimiarvode. År 2004 var det 229 euro (ca 2100 kr) per månad. I övrigt bestämmer kommunerna själva om de vill betala ett högre arvode och vilka tjänster som ska ingå.
  Ett uppdragsavtal om arvode och till exempel avlastning tecknas mellan kommunen och vårdaren. En vård- och serviceplan för tjänsterna tas fram.

Ökat med 50 procent
År 2002 vårdades drygt 26 000 personer i hemmet. Omkring 17 000 av dem var 65 år eller äldre. Kommunernas kostnader var drygt 76 miljoner euro (ca  695 miljoner kronor).

Från 1993, när den nuvarande lagstiftningen infördes, har antalet vårdade av närstående ökat med drygt 50 procent. Merparten av vårdarna är maka eller make följt av barn eller föräldrar. Även vänner kan få närståendestöd. Det är fler som vårdar närstående i hemmet i kommuner med hög arbetslöshet.

Av flera skäl anses närståendestödet inte fungera bra idag. Det har blivit för stora skillnader eftersom kommunerna har olika belopp för arvodet och olika grunder i övrigt för stödet. De har dessutom olika avgifter för till exempel avlastning. Många kommuner tar dock inte ut någon avgift.
  Avlastningen fungerar inte bra av flera orsaker. De anhöriga tycker inte att de kan eller vill ta ledigt. Det finns ingen avlastning alls eller ingen som de vill använda. Avgifterna anses för höga.
  Förhållandet mellan arvode och tjänster diskuteras också. Äldre vårdare är betjänta av fler tjänster.

Svårt att sätta gränser
Rolf Eriksson, enhetschef för social- och hälsovård, Finlands kommunförbund:
  – Närståendestödet är en vårdform som kommunerna gärna tar till och den står ju också de anhöriga nära. Problemet är att det lätt blir ett generellt bidrag och kommunerna har haft svårt att sätta gränser.
  – Varför får en person stöd men inte en annan? Är det en hjälp som den anhöriga normalt skulle ställa upp med utan bidrag?

Under våren ska översynen av lagen om närståendestöd vara klar. En möjlig förändring är att social- och hälsovårdsministeriet föreslår mer detaljstyrning för kommunerna. Men i debatten är det också stort tryck från anhörigvårdarna för ett mer generellt system med högre bidrag.
  På det svarar kommunerna att i så fall är det ingen angelägenhet för dem. Då bör sjukförsäkringen ta över. Förslaget kommer att gå ut på remiss.