För tidigt med lagstifting à la Danmark

Inger Raune, chefredaktör
Nyckelord: Organisation och lagstiftning, Socialt arbete


Både social och medicinsk kompetens krävs, annars är förebyggande hembesök inte värt namnet. Det säger Britt Mari Hellner, Socialstyrelsens
äldreenhet, som varit projektledare för den försöksverksamhet med hembesök som ännu pågår på många håll i landet.

För några år sedan startade 21 svenska kommuner projekt om förebyggande hembesök för seniorer (65 år eller äldre). Initiativet kom från regeringen och syftet var att bygga upp kunskap om hur man förebygger ohälsa och vårdbehov hos äldre. Med stimulansmedel från Nationella handlingsplanen för äldrepolitiken ansvarade Socialstyrelsen för försöksverksamheten i tre år, 1999-2002.

En förutsättning för att komma i fråga var att verksamheten genomfördes gemensamt av kommunens äldreomsorg, hemsjukvården och primärvården. Hembesöken skulle göras av personal som hade såväl medicinsk kompetens som social kompetens, alltså yrkesgrupper som sjuksköterska, biståndshandläggare, arbetsterapeut och läkare. 
  – Både social och medicinsk kompetens krävs, annars är förebyggande hembesök inte värt namnet! säger Britt Mari Hellner på Socialstyrelsens Äldreenhet.
  Hon var projektledare för försöksverksamheten och följde under tre år de olika kommunernas sätt att lägga upp projekten.

Information om hjälp och stöd
  – Genom hembesöken får samhället information om hur äldre människor mår. Samtidigt får den äldre personen information om vilka möjligheter till aktiviteter som finns för äldre människor, men också vilken hjälp och stöd man kan få vid behov.

Hur ser det då ut nu nästan två år efter det att projekttiden tog slut? Några projekt har avslutats, men de flesta fortsätter, säger Britt Mari Hellner. Dessutom växer verksamheten långsamt över landet eftersom det då och då dyker upp nya kommuner som har börjat med förebyggande hembesök. 
  – Ofta börjar verksamheten med en kartläggning av hur de gamla i kommunen mår. Det är bra, men det får inte stanna därvid.
  – Det handlar om tre ben; fysisk hälsa och funktionsförmåga, psykisk hälsa och socialt nätverk.

  – Det finns en osäkerhet ute i kommunerna; kan det här löna sig i längden? Vi visar att det kan löna sig – om man utför hembesöken på rätt sätt och med rätt kompetenser. Det vill säga att man som besökare vet vad man gör och varför.

Några kommuner gjorde hälsoekonomiska analyser av verksamheten (se artikel »). Dessa tyder på att hembesöken varken ökar kostnaderna för kommunen eller ger någon direkt vinst vad gäller vård och omsorg. 
  – Om man inte räknar in de positiva effekterna av själslig hälsa för seniorerna, säger Britt Mari Hellner.

Mindre oroade efter besök
De allra flesta äldre var positiva till hembesöken. Många uttryckte det som att de kände sig betydligt mindre oroade efter hembesöket. De hade fått både information och svar på frågor som kanske legat och gnagt. 
  – Men förebyggande arbete är så mycket mer. Det handlar om att samhällsarbeta på bred front och flera plan samtidigt. Primärvård och kommuner har nyckelfunktioner.

  – Hembesök i all ära men det ger den äldre personen inga muskler. Besöken kan fungera som ett nav i ett hjul, men för att hjulet ska kunna rulla krävs ekrar, det vill säga det krävs så mycket mer. En eker kan exempelvis vara friskvårdscentraler för äldre. 
  – Då ska man inte göra som i Stockholm, att lägga ner det enda fungerande gymmet för äldre. Trots att man vet hur viktigt det är att musklerna stärks i den åldrande kroppen.
  – Ofta upplever kvinnor att de har dålig balans, vilket skapar oro och ger dåligt självförtroende. När musklerna stärks, förbättras också balansen. Och självförtroendet!

Olika lokala lösningar
En annan eker i hjulet som Britt Mari Hellner pratar om, är sandade och upplysta parkvägar. Att se till att ”den gröna gubben” är grön tillräckligt länge för att man ska hinna över även med rollator.

Transporter utanför storstäderna är också ofta problem.
  – Det är svårt att ute på landsbygden och utan bil kunna ta sig till affären, göra bankärenden och så vidare. 
  – Under projekttiden har vi sett olika lokala lösningar för att seniorerna ska kunna vara aktiva i samhället – vilket nog så ofta handlar om att ta sig fram.

Hon nämner ett exempel i Jokkmokk. Där har man ”koppleriverksamhet” med en person och en telefon dit man ringa och fråga om det finns någon som till exempel ska ut och plocka lingon. Strax före kanske en ägare av bil har ringt och sagt att de har plats för en person till.

Väntjänst eller besöksverksamhet, som till exempel pensionärsorganisationerna erbjuder, är en annan viktig eker i hjulet som symboliserar förebyggande arbete runt den äldre personen.
  – Men den verksamheten är ofta något okänt för dem som skulle behöva den, säger Britt Mari Hellner. Men genom de förebyggande hembesöken fick många seniorer information om och kontakt med den lokala väntjänsten.

Britt Mari Hellner är entusiastisk inför förebyggande hembesök – om de görs på rätt sätt. Skulle hon önska en lag om detta, som de har haft i Danmark sedan 1998?

För tidigt med lagstiftning
  – Inte än. Det är för tidigt. Det krävs mer studier och kunskapsutveckling före ett sådant förslag. Dessutom finns det liknande skrivningar i både Hälso- och sjukvårdslagen och Socialtjänstlagen.
  – Att komma med förslag till förändringar utan mer fakta, det kan göra mer skada än nytta. Men i princip avvisar jag inte en sådan lag som finns i Danmark.


Referens:
Förebyggande hembesök. Erfarenheter från 21 försök med uppsökande verksamhet bland äldre. Av projektledare Britt Mari Hellner, Socialstyrelsens Äldreenhet, artikelnummer 2002-131-1.


Senast uppdaterad 30 juli 2009 - 00:21 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår