Två bilder av äldre människor dominerar. Den pigga pensionären full av liv eller den sjuka och totalberoende åldringen. Forskarnas uppgift är att synliggöra alla ”vanliga” människor mellan dessa svartvita beskrivningar, anser kultursociolog och fil. dr. Christine Swane.

När Äldre i Centrum var i Köpenhamn för sex år sedan, fick vi intryck av att mycket var på gång, både när det gällde nybyggda ældrebolig och hemtjänstens möjligheter. Då var lagen som skulle sätta stopp för nya institutioner drygt tio år gammal och den nya lagen om att erbjuda förebyggande hembesök för alla över 75 år hade just trätt i kraft. Målsättningen var att var och en skulle få hjälp och stöd utifrån sina behov var man än bodde.

  För en svensk besökare, med erfarenhet från de redan då pågående nedskärningarna, lät det hela imponerande.

  – Då fanns en pionjäranda, säger Christine Swane som är institutionschef och arbetar med kulturgerontologi vid Gerontologisk Institut i Hellerup strax norr om Köpenhamn.

Nu har omstruktureringarna hunnit ikapp, med nya krav som också innebär besparingar.

  – Den så kallade beställar-utförarmodellen (BUM) sprider sig över Danmark och samtidigt sker en standardisering av äldreomsorgen i form av kontroll och byråkrati, säger Christine Swane.

Hemtjänsten är gratis

I Danmark är hemtjänsten (liksom sjukvården) gratis. Men det pågår förändringar. För drygt ett år sedan infördes lagen om ”fritt val”. I praktiken kan det innebära att visitator (danske biståndsbedömaren) kan erbjuda fru Jensen två timmars rengöring varannan vecka. Fru Jensen önskar dock att få fönstren tvättade, men det gör inte hemtjänsten.
  Om hon önskar kan hon nu välja att få den offentliga hemhjälpen genom en privat firma, då får hon betala för fönstertvätt som tilläggstjänst.

Danmark har rekryteringsproblem inom äldreomsorgen. Christine Swane anser att de nya systemen stressar vårdbiträdena så att de blir sjuka eller säger upp sig.

Underkänner relationerna

  – Normalt ”jonglerar” de med sin tid vilket står helt i motsats till det standardiserade arbetet där du ska dokumentera all tid för de utförda uppdragen. Systemet objektifierar både den som arbetar och den äldre personen. Det är vad som sker när man vill styra i förväg. Det är att underkänna relationer, mötet mellan den äldre och vårdbiträdet.

  – Vi tänker stereotypt runt frågor som rör äldre människor. Ansvariga politiker och tjänstemän pratar om att det är viktigt ge individuella insatser, men ger inte möjligheterna.

  – I dag kategoriserar vi. Men ska vi se till livssituationen, räcker snart inte kategorierna till längre. Det är för komplext. Det krävs förståelse för nyanser.

En utbildning startade i Danmark för tio år sedan, för vårdbiträden som tidigare ofta varit outbildade. De blir ”social- och sundhetshjälpere”.

  – Det var verkligen på tiden att det kom en utbildning, säger Christine Swane. Den utgår från helhetstanken. Den ska ge insikt i både sociala och medicinska behov hos den åldrande personen.

  En av de viktigaste frågorna i Danmark för närvarande anser Christine Swane är just standardiseringen av hemtjänsten.

Demens mer tabubelagt

En annan viktig fråga är den som rör äldre personer med utländsk bakgrund.

  – Det är för oss ett outvecklat fält, även om det börjar komma en del rapporter som beskriver hur det ser ut för olika grupper av invandrare.

  Hon vill gärna påbörja ett projekt för att utveckla ett informationsutbyte på olika språk till exempel om demenssjukdom, vilket ofta är mer tabubelagt att prata om för människor från andra länder.

Det håller på att ske en förändring överlag i det danska samhället när det gäller synen på åldrandet och äldre människor.

  – Det beror på den demografiska förändringen. Äldre blir fler och fler, alla blir på ett eller annat vis involverade och mer intresserade.

Observant på framställning

Förändringen låter som något positivt och det vill inte Christine Swane förneka.

  – Men samtidigt måste man vara observant på hur man beskriver och framställer äldre människor, säger hon och påpekar att det här är nog den allra viktigaste frågan som hon som forskare berörs av.

  – Det är som om det är två diskurser. Å ena sidan finns bilden av den pigga äldre full av liv, å andra sidan finns bilden på förfall och totalberoende. Utifrån dessa två linjer kan det vara svårt att planera för vård och omsorg, eller för sitt eget liv. Det är svårt att se vad som är rätt i dessa svarta eller vita beskrivningar.

  – Som forskare måste vi försöka bygga en bro mellan dessa två ytterligheter. Det innebär bland annat att synliggöra alla de vanliga äldre.

Christine Swane syftar på dem som varken tillhör elitgruppen av de allra piggaste eller är totalbehövande, utan är alldeles vanliga vuxna bara lite äldre.

  – De har självklart sina visioner om hur framtiden ska se ut, men dem pratar vi inte mycket om. Dessa människor försvinner lätt i dagens debatter.

  – Politiker, journalister och andra pratar om att framtidens äldre kommer vara en heterogen skara med många resursstarka och krävande äldre. Plus att där kommer också att finnas en grupp skröpliga gamla som behöver hjälp.

Myten om ensamhet

Det är som om man inte ser att äldrebefolkningen redan idag rymmer dessa skillnader och nyanser. Christine Swane:

  – Man pratar framtid om det som pågår idag, men det är som om man inte vill se det.

Christine Swane är intresserad av vad alla föreställningar runt åldrandet består av, alla olika bilder och myter. Ett exempel hon nämner är myten om att äldre människor är ensamma i vårt stressade samhälle. Studier som gjorts under 30-40 år visar på motsatsen. Många gamla människor har sina nätverk – ”familjen lever”.

  – När vi ser dessa resultat är det intressant att ta tag i ensamhetsmyten och försöka belysa vad den består av. Hur har den blivit till? Vilka är orsakerna? Det är viktigt att överlag nyansera oss i frågor om åldrandets möjligheter, säger Christina Swane.

Det gäller även de människor som drabbats av demenssjukdom. Även där finns möjligheter till ett bra liv. I många år har hon arbetat med frågor som rör demenssjuka, deras anhöriga och vården av dementa. Hon var också en av de första att intervjua demenssjuka.

Hänt mycket på tio år

  – För drygt 10 år sedan fanns föreställningen att ”dementa gamla bodde på institution”. Hemmaboende dementa var ännu inte ”upptäckta”. Man hade ännu inte fått upp ögonen för den tidiga fasen i demenssjukdomen, eller för familjens situation.

  Det har dock hänt mycket de senaste tio åren. Anhörigas perspektiv har synliggjorts, liksom de dementas. Just nu pågår också ett intensivt byggande av särskilda boenden för dementa.

På danska socialdepartementets initiativ har en samarbetsmodell arbetats fram, där familjeläkare, kommun och amt (ungefär som våra län) ska arbeta tillsammans för de demenssjuka och deras anhöriga.
  Utvecklingen går mot att det ska finnas en eller flera ”demenskoordinatorer” inom varje kommun. Dessa ska ha en övergripande kunskap och bland annat kunna se vilka resurser som redan finns och vilka möjligheterna är.

  – De kommer att vara en viktig central för dem som arbetar runt den demenssjuke och för de anhöriga.

Geriatrik låg status

I Danmark är det ”gerontopsykiatri” som tar hand om demenssjukdomar, inte geriatriken. Det finns en professor i geriatrik i Danmark; Marianne Schroll blev professor 1991.

  – Det visar hur låg status geriatriken har, säger Christine Swane. Att det inte finns professorer i ämnet påverkar också utbildningen av läkare.

  – Det är som om det inte behövs specialkunskaper när det gäller äldre människor.

Christine Swane efterlyser över lag ett större intresse och nyfikenhet inför åldrandet, eller som hon hellre vill uttrycka det: hela livsloppet.

Hon har varit med i den danska motsvarigheten till Senior 2005: Framtidspanelen för demokrati och välfärd för det åldrande samhället. Hon och ytterligare tre personer från en expertgrupp har nyligen lagt fram rapporten till Folketinget efter tre års arbete.

Tänka i livslopp

De har haft fyra offentliga seminarier med föredrag och debatt med riksdagsmän och allmänhet. Där har de bland annat visat på vikten av att inte diskutera i kategorier eller åldersgrupper. Och att diskutera kulturella dimensioner – inte bara ekonomiska.

  – Det gäller att tänka mer i livslopp än i ”äldre”. Jag skulle kunna tänka mig att man snart börjar utforma livsloppspolitik, istället för äldrepolitik, på både statlig och kommunal nivå.

  – Det är viktigt att tänka på tvären, det är hela livet det gäller! Det är först då vi kan förstå och se utvecklingsmöjligheterna i åldrandet.