Gamla människor har ofta flera sjukdomar som påverkar minnet i olika grad. Vid tidig upptäckt och med rätt behandling går det oftast att göra något åt denna minnesnedsättning, säger neuropsykolog Åke Wahlin.

Episodiskt minne, närminnet, börjar försämras redan i 30-årsåldern. Försämringen fortgår livet ut och förvärras vid sjukdom. Gamla människor har ofta flera sjukdomar som ger olika effekt på minnet och i olika kombinationer. Det går oftast att göra något åt denna minnesnedsättning vid tidig upptäckt och rätt behandling.

  Det förklarar Åke Wahlin som är neuropsykolog, doktor i medicinsk vetenskap och forskare vid Äldrecentrum. Hälsa, ohälsa och minne under åldrandet är hans forskningsområde utifrån data i det outsinliga Kungsholmsprojektet.

  Han betonar att han undersöker den medicinska hälsans betydelse och inte strikt följer WHO:s definition som även omfattar upplevd hälsa och funktion. Han inriktar sig framför allt på episodiskt minne, eller närminnet, vid sina studier av nedsättning av kognitiva förmågor.

Forskningen bedrivs på flera nivåer. På en övergripande nivå handlar det om hälsans och ohälsans struktur. Om att den är olika för unga och gamla och för kvinnor och män.

Sjukdomar påverkar olika

På mellannivån bedrivs den intressantaste forskningen just nu. Den handlar om effekterna av komorbiditet, det vill säga hur olika kombinationer av sjukdomar påverkar minnet. Han ger några exempel utifrån olika modeller av hur två sjukdomar samverkar.

  Vissa kombinationer av sjukdomar ger helt enkelt lika stor minnesnedsättning som kan förväntas utifrån vad var och en av sjukdomarna gör var för sig. Om man har brist på både B12-vitamin och folsyra försämras minnet alltså med summan av de båda sjukdomarnas påverkan. Vid den första mätningen i Kungsholmsprojektet visade det sig att odiagnostiserad B-vitaminbrist var mycket vanligt.

Andra kombinationer ger ingen ytterligare försämring. Ett sådant exempel är Alzheimers sjukdom och egentlig depression. Den som har demenssjukdomen får inte sämre minne av att också vara deprimerad, även om hon naturligtvis mår sämre. Åke Wahlin har två förklaringar.

Hjärnan redan drabbad

Det kan vara så att hjärnan vid Alzheimers sjukdom redan drabbats på det sätt som depressionen drabbar.

  – En annan minst lika möjlig förklaring är att vi inte har tillräckligt känsliga mätinstrument, även om vi har bra minnestest. Här pågår ytterligare forskning, framhåller han.

Den tredje modellen är så ny, även internationellt sett, att den inte är publicerad ännu. Bara Nordamerikanska centra har kommit ungefär lika långt som Äldrecentrum. Enligt den ger vissa kritiska kombinationer av två sjukdomar en större minnesförsämring än vad summan av var och en av sjukdomarna ger. Diabetes och högt blodtryck är en sådan kombination.

  Diabetes typ 1 ger den största försämringen, men typ 2 (åldersdiabetes) är som bekant vanligast. Även förstadiet till diabetes – störd glukosmetabolism – kan ge minnesnedsättning. Men det bästa av allt:

  – En väl kontrollerad och behandlad sjukdom ger inte nedsättningar av minnet. Därför är det viktigt med tidig upptäckt, säger Åke Wahlin.

Ett annat exempel på en kritisk kombination bygger på genetisk information i kombination med en sjukdom. Apolipoprotein, som medverkar i transporten av kolesterol i kroppen, är i en viss form – ApoE4 en sårbarhetsmarkör både för Alzheimers sjukdom och för försämrad kognition.

  Nu pågår studier av ApoE4 tillsammans med B-vitaminbrist. Även ApoE4 i kombination med cirkulationssjukdomar som stroke och hjärtinfarkt kommer att undersökas med avseende på minne och annan kognition.

Vad är normalt?

En viktig del i beskrivningen av hälsa och ohälsa är att klargöra vad som är normalt framhåller Åke Wahlin. Att klara sig utan sjukdomar och skröplighet hela livet är knappast normalt. Efter 60 års ålder ökar förekomsten av kroniska sjukdomar som diabetes, högt blodtryck och hjärtsjukdomar dramatiskt. Efter 80 har mer än hälften minst två sjukdomar visar amerikanska studier. Litteraturen visar också att skillnaderna blir allt större mellan olika individer efter 75-årsåldern.

Åke Wahlins vision är att forskarvärlden en dag har täckt av den medicinska hälsan så att man kan sortera ut vad som verkligen spelar roll för ett bra minne. Hittills har dock bara några stora och vanliga sjukdomar blivit relativt väl undersökta. Dit hör demens, cirkulationssjukdomar, diabetes och vissa psykiatriska sjukdomar som egentlig depression och i viss mån schizofreni. Åke Wahlin:

  – Vi vet alltså fortfarande ganska lite om vad som spelar roll. Ett av skälen är att förekomsten av vissa sjukdomar är ganska låg och att det därför är svårt att hitta tillräckligt många som kan delta i en vetenskaplig studie. Det finns också flera andra metodproblem.

Även små effekter viktiga

  – Jag tycker att det är viktigt att forska om både vanliga och ovanliga sjukdomar, om både sådana som ger dramatiska och odramatiska minnesförsämringar. Dramatiska nedsättningar har stor betydelse för individen. Små effekter är ofta viktiga på folkhälsonivå.

Han anser att denna forskning också har betydelse för kognitionspsykologin. Eftersom bara en mindre del av alla gamla människor är helt friska kan det få konsekvenser för teoribildningen. Den psykologiska teorin – liksom den medicinska – baseras till stor del på förmodat normala människor. Trots att mycket forskning återstår har han sin ståndpunkt klar:

  – Det mesta man hittar av minnesnedsättning vid fysisk ohälsa är onödigt och kan åtgärdas!