Kris och vanvård. Mediernas rapportering gör det lätt att glömma att den goda äldreomsorgen finns. 10-15 år av utvecklingsarbete har gett nya välfungerande arbetssätt och verksamheter. Ta fasta på dessa så kan den negativa trenden brytas, uppmanar Ingrid Hjalmarson, f.d. äldreomsorgsinspektör.

Under de senaste åren har äldreomsorgen varit föremål för medias uppmärksamhet och ofta beskrivits i termer av kris och katastrof. I egenskap av äldreomsorgsinspektör i Stockholms stad under åren 1997-2001 har även jag gett bränsle till debatten om äldreomsorgens kris när jag har rapporterat om bristfälliga förhållanden inom olika enheter.

Orsakerna till missförhållandena har varierat men förhållanden som för lite ledningsresurser i kombination med låg bemanning, hög personalomsättning och outbildad personal är vanligt förekommande. Återkommande besparingar har satt tydliga spår. Lägre bemanning och slimmade organisationer har begränsat möjligheterna att bedriva utvecklingsarbete. Tidsperspektiven är korta. Det gäller att klara nästa dag!!!

Den granskning som äldreomsorgsinspektörerna gjort i Stockholms stad har även redovisat goda exempel och gett kunskap om framgångsfaktorer.

  Det är lätt att glömma bort att det också finns bra äldreomsorg och att det under de senaste 10-15 åren har skett en betydande utveckling av vården och omsorgen. Framförallt av nya arbetssätt inom demensvården och därtill en betydande standardhöjning i de särskilda boendeformerna.

Ta fasta på goda exempel

Angeläget nu är att mitt i strömmen av negativ information ta nya tag med att utveckla äldreomsorgen. Genom att ta fasta på goda exempel och befintlig kunskap kan den negativa trenden brytas. Mycket kan göras inom nuvarande ekonomiska ramar och utan att rigga storslagna projekt. Jag vill här peka på några möjligheter.

Trots att det finns en lång tradition att vårda gamla i Sverige kan äldreomsorgen med sitt nuvarande uppdrag enligt min mening i flera avseenden ses som ett nytt verksamhetsområde. Både gruppen pensionärer som får vård och omsorg och deras behov har förändrats. Det nya är kombinationen av att: 

• Majoriteten av pensionärerna som får vård och omsorg är mycket gamla
• Behoven av vård och omsorg är omfattande och sammansatta
• Samhällets mål för äldreomsorgen radikalt har förändrats. Pensionärerna skall erbjudas möjlighet till ett meningsfullt liv trots stora vård- och omsorgsbehov (Ädelreformen 1992) 

Äldreomsorgen är ett komplext verksamhetsområde och för att lyckas krävs god kompetens både i hälso- och sjukvård och i socialt arbete. Det är ett brett kunskapsfält och det är ännu endast ett fåtal enheter som i sitt arbete tydligt framhåller att man arbetar för att skapa en helhet mellan dessa båda professioner. Här finns ett stort behov av att utveckla både synen på arbetet och arbetssätt.

  Det breda kunskapsfältet innebär också ett behov av en generell kompetenshöjning och ett kontinuerligt behov av kompetensutveckling.

  Socialstyrelsens förslag att socialtjänsten i framtiden skall tillämpa ett kunskapsbaserat arbetssätt är ytterligare ett skäl för alla utförare av äldreomsorg att erbjuda sina medarbetare fort- och vidareutbildning.

Ny utmaning för skolorna

Det innebär också en utmaning för gymnasieskolor och högskolor som utbildar olika personalgrupper för äldreomsorgen. Några exempel är nystartade socionomutbildningar och sjuksköterskeutbildningar med inriktning mot äldre.

  Även ur ett organisations- och ledningsperspektiv innebär äldreomsorg utmaningar. Verksamheten måste bedrivas dygnet runt och ofta i samverkan med andra organisationer.

En rad framgångsfaktorer

I arbetet som äldreomsorgsinspektör definierade vi några olika framgångsfaktorer hos de enheter som vi ansåg vara ”goda exempel”. 

• Gemensamma mål och grundläggande värderingar. Målen är välkända och accepterade av alla i personalgruppen.
• Lyhördhet för pensionärens behov och önskemål samt ett gott bemötande.
• Kontaktmannaskap som innebär att varje vårdbiträde är kontaktperson för en eller flera pensionärer och har ansvaret för insatserna hos dessa.
• Arbetsledning som är närvarande, tillgänglig och stödjande.
• Stabil personalsituation och ett gott arbetsklimat.
• Regelbundna utbildningsinsatser och vid behov extern handledning.
• Tid att reflektera över arbetet och över insatserna till de äldre och former för det, vårdplanering, dokumentation, uppföljning och utvärdering.
• Samarbete mellan olika yrkesgrupper inom den egna verksamheten men även med andra aktörer, exempelvis landstingets personal. 

Motsvarande kriterier för att ge en god vård och omsorg finns bland annat i propositionen till socialtjänstlagen 1997 och det finns också stöd för dessa i forskning om arbetsmiljö inom vård och omsorg.

Arbetssätt betonas

I de åtta punkterna poängteras bland annat betydelsen av att ha ett systematiskt och professionellt arbetssätt kring varje individ. Inom äldreomsorgen i Stockholms stad är detta arbetssätt enligt äldreomsorgsinspektörernas rapporter mer undantag än regel, trots att erfarenheterna genomgående är goda. Ett professionellt arbetssätt innebär att enheterna för varje pensionär:

1. Utser en kontaktperson med ett tydligt ansvar.

2. Klargör vilket uppdraget är och vilken målsättningen är skriftligt.

3. Kommer överens med den enskilde om hur vården och omsorgen
   skall utföras, när och av vem?

4. Dokumenterar insatserna.

5. Följer upp och utvärderar dem regelbundet även tillsammans med
   den enskilde.

Enheterna behöver i högre utsträckning analysera på vilket sätt de bäst kan hjälpa de enskilda pensionärerna. De behöver också utveckla dialogen med den enskilde och de närstående om vad, när och hur uppdraget skall utföras och inte minst viktigt av vem eller vilka.

Stora brister i systematik finns också vad gäller dokumentation, uppföljning och utvärdering. Det som tillämpas idag är ofta olika former av mycket enkel dokumentation. Det är vanligt att informationsöverföring sker muntligt. Endast i liten utsträckning förekommer en uppföljning och utvärdering av insatserna värd namnet.

Ett professionellt arbetssätt kan för en utomstående tyckas självklart och frågan varför det ser ut som det gör inom äldreomsorgen idag är befogad. Som i de flesta fall finns det en rimlig förklaring. Dagens arbetssätt grundar sig på tidigare förhållanden då både behoven var mindre omfattande och komplexa och lagstiftningen ställde lägre krav.

  Att tillämpa ett professionellt arbetssätt ger olika fördelar. Vinsterna för den enskilde är att han eller hon vet vad som gäller och inte behöver leva i ständig ovisshet om hur de dagliga insatserna kommer att utföras. Pensionärerna får också möjlighet att ha en kontinuerlig dialog om de utförda insatserna.

Arbetet lättare att planera

Personalen gör delvis liknande vinster som pensionärerna. Arbetet får en tydligare struktur och blir mer förutsägbart. Arbetet blir lättare att planera. Idag fördelas ofta samtliga arbetsuppgifter varje morgon.

  Genom att dokumentera, följa upp och utvärdera blir arbetet synligjort. Det blir möjligt att se resultatet av insatserna, att lära av den egna praktiken och upptäcka utvecklingsmöjligheter.

På en organisatorisk nivå skapar ett professionellt arbetssätt ordning och ger överblick. Det ger förutsättningar för att fatta strategiska beslut, att planera mer långsiktigt, att följa behovsutvecklingen. Enheterna får möjligheter att ligga steget före och inte råka i kaos varje gång som vårdbehoven förändras eller att någon i personalgruppen blir sjuk.

Att inte ha ett professionellt och systematiskt arbetssätt är dåligt för pensionärerna, personalen, organisationen och ekonomin, något som samhället idag knappast har råd med.

Referenser:

Äldreomsorgsinspektörerna i Stockholms stad, utgiven av stadsledningskontoret i Stockholms stad

Äldreomsorgsinspektörernas rapporter, se www.stockholm.se