För att förstå äldre invandrare krävs kunskap både om deras kultur och om betydelsen av den process det innebär att flytta till ett annat land sent i livet. Det säger Azita Emami som är disputerad sjuksköterska och som själv kom till Sverige som flykting.

För att förstå vårdtagarna behöver vårdpersonalen ha kunskaper om deras kulturella, sociala, socioekonomiska och andliga bakgrund. Att utgå från den vårdades perspektiv är grundläggande för att hälsan ska bevaras och förbättras. Det visade sjuksköterskan och vårdläraren Azita Emami i sin doktorsavhandling om äldre iranier som lades fram vid Karolinska institutet år 2000. Den heter Understanding Iranian Late-in-Life Immigrants' Perceptions of Health, Illness and Culturally Appropriate Care.

Azita Emami kom själv som flykting till Sverige 1987 under kriget mellan Iran och Irak. Därför var det naturligt för henne att intressera sig för sina landsmän. Många äldre kom hit under 1980-talet genom familjeanknytning. Hennes egna föräldrar bor dock kvar i Iran.

För att möta och förstå äldre invandrare krävs kunskap både om deras kulturella traditioner och värderingar och om betydelsen av den process det innebär att flytta till ett annat land sent i livet.

Invandringens fyra faser

Den processen kännetecknas av fyra faser. Den första sker i hemlandet när beslutet att flytta tar form. Anledningen till emigrationen har stor betydelse för anpassningen i det nya landet. För äldre är motivet ofta att förenas med barnen och bli omhändertagna av dem.

Under den andra fasen, ”smekmånaden”, efter ankomsten är immigranten ofta stolt över att ha genomfört flyttningen och ser fram emot det nya livet. Därefter följer en desorienteringsfas. Livet är inte så enkelt. Språksvårigheterna får stor betydelse. Relationsproblem kan uppstå med barnen, som hunnit acklimatisera sig i den svenska kulturen. De känner sig inte längre tvungna att ta hand om äldre närstående.

Yngre invandrare kan sedan komma in i en fas av reorientering och anpassning, medan äldre istället ofta hamnar i en psykisk kris. De mister självkänslan och känner sig övergivna. Livet ter sig meningslöst och kaotiskt. I den fasen möter de svensk vård och omsorg.

Hälsa är balans

Äldre iranier anser att hälsa är en känsla av kontinuitet och balans i livet. Socialt välbefinnande och goda familjerelationer är kärnpunkter.

  Azita Emami var med om att starta ett dagcenter för äldre iranier i Stockholmsförorten Husby och följde utvecklingen där under ett år. Där kunde de bland annat uppleva samhörighet och bekräftelse, kulturell förståelse, tillhörighet, delta i kulturella aktiviteter som dans och musik samt äta iransk mat ibland. De fann en mening med livet igen och det ledde till ökad känsla av välbefinnande och hälsa.

Utdrag ur intervjuer från det iranska dagcentret i Husby

...Det är så skönt att träffa människor som delar mina erfarenheter och förstår min bakgrund. Svenskar vet inte hur det känns att uppleva krig eller sorgen att skicka iväg sina barn...

...Personalen här vet hur de ska bemöta oss äldre människor på ett persiskt sätt. Det är egentligen små detaljer. De liksom ser dig. Fraser de använder när de tilltalar dig...

...Vad är meningen med livet? Jo, det är att förstå vad du hör. Att förstå vad du ser och att bli förstådd när du säger eller gör något. Du måste kunna byta åsikter och tankar med andra människor. Det har vi saknat sedan vi kom till Sverige...

...Ibland tycker jag att det värsta med servicehuset inte är ensamheten, det är maten. Jag är så tacksam för att de ordnar här på dagcentret att vi får persisk mat ibland. Jag missar inte något tillfälle. Persisk mat smakar gudomligt...

...Innan jag började gå på dagcentret var jag hos läkaren minst en gång i veckan. Alla kände mig på vårdcentralen. Jag gick till privatläkare också. Nu kommer jag inte ens ihåg när jag senast var hos läkaren...