I föregående nummer av Äldre i Centrum, nr 1/2003 (läs artikel »), uttrycker professor Gerdt Sundström sin oro över att anhöriga får/tvingas ta ett allt större ansvar och för kvaliteten i äldreomsorgen – en oro han tycker borde delas av Svenska Kommunförbundet.

Vi oroar oss mer över eländesbeskrivningar och onyanserade, svepande generaliseringar på riksnivå istället för nyanserade fakta i målet.

Förbundets årliga rapport Aktuellt om äldreomsorgen publicerades i september 2002 och ger en överblick över utvecklingen inom olika delar av äldreomsorgsområdet baserat på fakta. Den oro förbundet och landets kommuner kan känna inför dagens och framtidens behov både avseende boendeformer och personal- och kompetensförsörjning lyfts fram i inledningen.

Att 70 procent av kommunernas äldreomsorgskostnader binds i det särskilda boendet medan brukarna vill ha sin vård i den egna bostaden ser vi som ett problem. Tillgången på bostäder, närservice, kollektivtrafik med mera som möjliggör kvarboende i det egna bostadsområdet även som handikappad eller vårdbehövande är en förutsättning för detta.

  En annan är att den enskilde i tid planerar för ett boende som uppfyller dessa krav. Innan man är så sjuk eller handikappad att man inte längre har annat val än ett särskilt boende.

Sedan ska också vården och omsorgen hålla kvalitet. Den viktigaste förutsättningen för det är tillgången på kunnig, erfaren och utbildad personal. Såväl arbetskraftsutvecklingen som det minskade intresset hos ungdomar att söka till gymnasieskolans omsorgsutbildning inger oro. Dessa båda frågor handlade inledningen om.

Felaktig föreställning frodas

Att vård- och omsorgspersonalen, i synnerhet dess ca 200 000 undersköterskor och vårdbiträden, skulle sakna utbildning verkar vara en föreställning som gärna odlas och frodas närhelst äldreomsorgen kommer på tal. Sanningen är att merparten – 88 procent – har minst gymnasieutbildning och drygt 60 procent har antingen vårdgymnasium eller annan omvårdnadsutbildning. Dessutom erbjuder många kommuner återkommande fortbildning, vidareutbildning och specialistutbildning som bidragit till kunskapsutvecklingen.

Utbildning och ständig påfyllnad av ny kunskap är viktigt både för kvaliteten inom äldreomsorgen och inte minst för självkänslan och engagemanget i arbetet med äldre människor. ”Adekvat” vårdutbildning är viktigt men också respekten inför all den erfarenhet och kunskap som finns hos vårdbiträden och undersköterskor med decenniers arbete inom äldreomsorgen.

Gerdt Sundström anför att den offentliga omsorgen krympt medan ”privat, köpt, oftast svart hjälp ökat och att insatser från anhöriga ökat påtagligt”.

Anhörigstöd betydelsefullt

Anhörigas roll och betydelse är väl känd, erkänd och dokumenterad sedan flera decennier. Omsorgen om närstående är betydande och har sannolikt ökat i betydelse under senare år. Stödet till anhöriga är därför en mycket betydelsefull del av kommunernas äldrepolitik där projektet Anhörig 300 – finansierat av staten och organiserat av Socialstyrelsen bidragit till en högst påtaglig utveckling av gamla och nya stödformer. Nästan alla kommuner erbjuder i dag olika former av anhörigstöd, och den utvecklingen är bara i sin början.

Sett i ett längre tidsperspektiv är täckningsgraden inom vård och omsorg i dag lägre än för 20-30 år sedan när störst andel av den äldre befolkningen hade del av den offentliga omsorgen. Samtidigt har glädjande nog hälsan hos äldre förbättrats.

Självklart har kommunerna tvingats prioritera inom äldreområdet liksom på de flesta andra områden i takt med att den demografiska utvecklingen och de samhällsekonomiska förutsättningarna förändrats.

Insatserna har ökat

De senaste fem åren är dock andelen 80-åringar som får del av äldreomsorgen stabil – vilket innebär en ökning av insatserna eftersom åldersgruppen ökar. Av Socialstyrelsens senaste rapport om äldrevården framgår också att insatserna per brukare ökat. De senaste uppgifterna visar att också sysselsättningen ökat inom vård- och omsorgsområdet med 2,4 procent – den största ökningen inom hela samhällssektorn.

Kanske kan man påstå att städning, inköp, praktiska serviceuppgifter i och utanför det egna hemmet var hemtjänstens kärnuppgift för 30 år sedan. I dag innebär det offentliga åtagandet en kvalificerad organisation för vård och omsorg som måste fungera dygnet runt med krav på kvalitet, logistik och samverkan. I det perspektivet håller vi med om att det är viktigt att diskutera vilka insatser som ska ingå och skattefinansieras fullt ut och vilka som ska avgiftsbeläggas utifrån den enskildes betalningsförmåga.

Professor Gerdt Sundström svarar »