Dagens vård är alltför fokuserad på den sjuka kroppen. För att vårda människor måste man utgå från deras referensramar eller ”livsvärld”. Det anser universitetslektor Azita Emami.

Som universitetslektor vid institutionen för omvårdnad, Karolinska institutet, arbetar Azita Emami med att lyfta fram de kulturella aspekterna i både praktisk vård och i olika forskningsprojekt. Hon försöker påverka utbildningen av sjuksköterskor och vill göra kulturens betydelse till en central fråga i vården och omsorgen. Genom att ge studiepoäng för kurser i kulturkompetens ökar intresset hos eleverna.

  I ett projekt på institutionen ska studenter följas under sin treåriga utbildning för att se vilka kulturbaserade kunskaper de får och hur det påverkar deras handlande.

I en annan studie intervjuas ett urval adjunkter och lärare om sin syn på kulturkompetens. Även sjuksköterskor på fältet utfrågas om behovet av kulturkompetens. Det pågår också en genomgång av de styrdokument och den referenslitteratur som används i utbildningen.

Utgå från livsvärlden

Dagens vård och vårdutbildning är alltför fokuserad på den sjuka kroppen anser Azita Emami:

  – För att vårda människor måste man utgå från deras referensramar, från deras perspektiv eller ”livsvärld”.

  En människas välbefinnande och hälsa har direkt koppling till att hennes sociokulturella behov tillgodoses. Det är olyckligt att det sambandet lyfts fram enbart för invandrare framhåller hon. Samtidigt bidrar de till att synliggöra hur viktiga de sociokulturella aspekterna är för individens upplevelse av hälsa och välbefinnande.

  – Att hålla en människas hand och lyssna på hennes berättelse kan ha den bästa ångestdämpande effekten, men vi är så upptagna av medicinska åtgärder, konstaterar hon.

  Hon poängterar att det inte betyder att hon vill ställa medicinska färdigheter mot kulturkompetens. Båda behövs.

Krävs särlösningar

Azita Emami anser att det krävs flera olika särlösningar inom äldreomsorgen, eftersom äldre har mycket sämre kapacitet att anpassa sig. Idag är geografi och diagnos avgörande för strukturen, men bakgrunden och den gemensamma tillhörigheten är mycket viktigare, säger hon. Därför tycker hon det är naturligt att iranier vårdar äldre iranier och att finländare vårdar äldre finländare:

  – Möjligheten ska finnas för dem som vill. Det är inte mer resurskrävande, eftersom både patienter och personal redan finns inom systemet.

Etnisk segregering i äldreomsorgen är inget tillfälligt behov hävdar hon. Äldre vill gå tillbaka till sina rötter. Ett framgångsrikt äldreomsorgssystem måste tillåta variationer är hennes budskap. Därför anser hon att det behövs ändringar i lagtexter och föreskrifter för att markera det.

  – I dag talar hälso- och sjukvårdslagen om lika vård på lika villkor. Det kan förhindra flexibilitet och tolkas som att samma rutiner ska gälla för alla. Människor är i själva verket olika och har olika behov. Utgångspunkten måste ändras. Olikheterna måste bejakas.

I uppbyggnaden av kulturkompetensen krävs ett kritiskt förhållningssätt framhåller hon. Litteraturen är ofta kategorisk och förenklar situationen.

  – Kulturkompetens är inte bara att ha kunskap om vissa traditioner. Det är att träna förmågan att förstå människan utifrån hennes perspektiv.

  – Man måste reflektera över om en persons beteende enbart hänger ihop med födelselandet och det etniska ursprunget eller om det grundar sig på alla aspekter och omständigheter i individens livsvärld.

Två europeiska nätverk

Över huvud taget behöver både de praktiska och teoretiska kunskaperna byggas upp om mångkulturell vård. Därför deltar Azita Emami i två europeiska nätverk. Det ena handlar om immigranternas situation i Europa. 13 länder deltar och hon leder den del av projektet som har fokus på transkulturell vårdutbildning och kunskapsutveckling.

Det andra nätverket, där hon är projektledare, tar upp tvärkulturella möten i äldrevården och omsorgen. Både vårdtagarnas, vårdgivarnas och medarbetarnas perspektiv på vårdmöten ska undersökas. Förutom Sverige deltar England, Spanien och Polen.

  Studien utgår inte enbart från människor med invandrarbakgrund. Alla vårdmöten där människor från olika kulturer möts ska studeras, för att belysa individernas föreställningar om en person med annan kulturell bakgrund. Avsikten är att visa hur kulturell mångfald inom äldrevården och omsorgen påverkar vården.