Nyckelord: Hemtjänst och social verksamhet, Organisation och lagstiftning, Anhörig, Socialt arbete

Många föreningar för etniska minoriteter har inte drivit någon särskild verksamhet för äldre. Det ökande antalet äldre kräver förändringar, något som samarbetsorganet SIOS tagit fasta på.

 

SIOS, som står för Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige, har drivit ett projekt med finansiering från socialdepartementet. Syftet med projektet, som pågick från november 2000 till december 2002, var att bilda nätverk för äldre med invandrarbakgrund på nationell nivå. Avsikten var också att informera, sprida kunskap och väcka insikt om följande områden:

• Förebyggande hälsovård och friskvård 
• Åtgärder som främjar social gemenskap och motverkar isolering 
• Boendeformer och hemtjänst  

Projektet pågick främst i de tre storstadsregionerna men även i Linköping, Norrköping, Örebro, Borås, Västerås och Avesta. Fjorton av SIOS medlemsorganisationer deltog, bland annat Assyriska riksförbundet, Grekiska riksförbundet, Iranska riksförbundet, Kurdiska riksförbundet och Serbernas riksförbund. Projektet sammanfattar en rad frågor att arbeta vidare med.

 

SoL efterlevs inte

Äldreomsorgen tar inte hänsyn till de etniska minoriteternas behov. ”Det är svensk husmanskost, svenska högtider och det svenska språket som gäller. På nationell nivå verkar det finnas en mångfald av erbjudanden, men för den enskilde är alternativen väldigt få”. Socialtjänstlagen (SoL) efterlevs inte och man följer inte de riktlinjer som anges i Nationell handlingsplan för äldrepolitiken.

  Ett kulturellt perspektiv för att förklara etniska minoriteters sociala förhållanden anläggs ofta. Enligt olika rapporter är etniska grupper underrepresenterade bland hemtjänstens vårdtagare.

 

Flera förklaringar

Detta har tolkats som kulturella skillnader, det vill säga att olika etniska grupper ser det som familjens skyldighet att ta hand om de äldre. En annan förklaring kan vara att äldre som inte talar svenska söker hemtjänst i mindre utsträckning än de borde göra. En rapport om äldre finsktalande visade till exempel att tillgången på finskspråkig personal var avgörande för att de skulle ta emot insatser.

 

Anhöriga som vårdar sina släktingar är ett annat exempel som ges kulturell förklaring, det vill säga att familj och anhöriga föredrar att en släkting anställs. Det kan förklaras av att det blir en lösning på en långvarig arbetslöshet för en familjemedlem. Men också av att kommunens utbud av hemtjänst inte motsvarar familjens förväntningar.

  Genom att anställa anhörigvårdare till låg kostnad skjuter kommunerna upp problemet med att det inte finns språkkompetent personal i den sociala hemtjänsten.

 

De flesta organisationerna har svårt att påverka hur äldreomsorgen utformas idag utifrån de etniska minoriteternas behov. Det är viktigt att deras delaktighet ökar och att de får ekonomiska förutsättningar för det.

 

Avvaktande relationer

Hittills har relationerna mellan etniska minoritetsorganisationer och pensionärsorganisationerna präglats av försiktighet. På riksnivå är det lättare att finna gemensamma nämnare än på lokal nivå, där till exempel pensionärsråden finns. På riksnivå behövs en dialog om de gemensamma frågorna och om hur lokala kontakter kan befrämjas.

 

En mer ändamålsenlig statistik behöver tas fram. Svensk statistik registrerar medborgarskap eller land. Det innebär till exempel att etniska och språkliga grupper som kurder och assyrier står i statistiken som irakier eller turkar. Det utgör ett hinder för planeringen av olika åtgärder.

 

Språkkunnig personal behövs

Kommunerna måste anställa språkkunnig personal på alla nivåer, även bland biståndsbedömare, för att omvårdnadsbehoven ska bli tillgodosedda. Det är svårt om man inte kan svenska att få information om rättigheter och skyldigheter inom äldreomsorgen och på andra nivåer. Därför behövs både skriftlig och muntlig information på det egna språket.

 

Mer förståelse från myndigheter

Öppen dagverksamhet och dagcenter för äldre bidrar till att de träffas, umgås och får information och kunskap om olika frågor. Det kan kombineras med förebyggande besök av sjuksköterskor och läkare som talar de äldres modersmål. Även sjukvården avlastas. Trots det berättar etniska minoritetsföreningar att de mött liten förståelse från myndigheter för att ordna sådan verksamhet.

 

När ett dagcenter startar kommer de äldre också från andra kommundelar eller kommuner. Därför behövs en samfinansiering.

 

Etniskt äldreboende är omdiskuterat. Vissa befarar att det leder till ännu större isolering och avskärmning. I projektet tyckte man att ett lyckat etniskt äldreboende kan ha positiva effekter. Det kan organiseras på olika sätt. Som ålderdomshem, avdelningar eller mer eller mindre strukturerade grupper i befintlig verksamhet. Det är viktigt att det finns alternativ att välja mellan och att det kommer in i huvudmannens verksamhetsplanering.

Överst på sidan »