Säg mig vilka behov äldre människor har så ska jag utforma tekniken därefter? När unga tekniker ställer frågan till Britt Östlund, gästprofessor vid Tekniska högskolan i Lund, blir hon beklämd. En sådan generell teknisk lösning skulle möjligen kunna vara bladvändaren.

Det senaste decenniet har tekniken varit drivande och dominerande, vilket innebär att det kan vara ett dilemma att vara kritisk mot tekniskt inriktade frågor. Men bristen på öppen debatt resulterar lätt i stereotypa tänkanden, säger Britt Östlund, gästprofessor vid Tekniska högskolan i Lund.
  – Ett exempel på det är när unga ingenjörer ute i arbetslivet vill att jag som forskare ska svara på vilka behov äldre människor har så att de sedan ska kunna utforma tekniken därefter.
  Britt Östlund blir irriterad när hon får sådana frågor.
  – Det visar en brist på reflektion. Det finns en fast uppfattning om vilka äldre människor är och dessa data- eller systemvetares lösningar underbygger bilden av att de äldre är en homogen grupp.

Britt Östlund har i många år studerat äldres teknikanvändning och teknisk utveckling. Det är ett ämne, och ett ämne som ramlar mellan de etablerade stolarna, säger hon.
  – Det behövs en teoriutveckling här som kommer ur en samhällsvetenskaplig synvinkel.

Ett fåtal riktiga larm
  – Ta till exempel trygghetslarm. Det har funnit sedan 1970 talet men är väldigt lite utvärderat. Hur fungerar det i den faktiska situationen?

Hon berättar om en situation på ett servicehus där trygghetslarm införts. Där bodde 70 personer och det gick över 300 larm i veckan. Av dessa var 5 riktiga larm och 15 var fel – någon råkade komma åt. Resten var oro eller ren kommunikation; vad blir det för mat i dag, har du sett henne nyligen?
  – När människor får tekniken i händerna, händer det saker som man inte förstår före.

Det Britt Östlund är intresserad av är hur tekniken och människan samspelar, på vilka olika sätt vi reagerar. 
  – Det här måste gerontologen och teknologen diskutera! Här kommer dock revirtänkandet in, men nu är en ny generation på gång som inte ser reviren på samma sätt.

Geronteknologi är ett etablerat begrepp utomlands som provocerar Britt Östlund.
  – Där utgår man från synsättet att tekniken kan kompensera åldrandet. Hur många fysiska och även sociala förluster kan kompenseras? Det vi istället måste göra är att se tekniken i sitt sammanhang och försöka förstå vad som är bäst för äldre människor som lever under olika villkor.

Grå och trist
Det första som måste göras är att identifiera och nyansera begreppen ”äldre” och ”teknik”. Vad det är man pratar om, säger Britt Östlund som efterlyser teknikfilosofi i vardagslivet.
  – En telefon är inte bara en telefon. Vem är användaren, hur avancerad är tekniken, hur är den utformad – själva designen? 
  – Och varför måste all teknikdesign som vänder sig till äldre människor vara så grå och trist? Titta bara på den fula plastiga larmklockan som sitter tätt på armen. Varför måste den vara utformad som en stor grå blaffa?

Nej, det gäller att få in äldre människor i designprocessen, säger Britt Östlund och pekar på hur kundorienterade företag vill ha krävande och ifrågasättande kunder.
  – Innovationsforskningen visar att det tvingar företagen att utveckla sig.
  Mobiltelefonen är ett självklart exempel, säger Britt Östlund.
  – För många äldre människor skulle det vara ett alldeles utmärkt hjälpmedel, men mobiltelefonen av i dag är inte utformad för dåliga ögon och kanske darriga lite fumliga fingrar.

Man bör undersöka vilken teknik den äldre personen är van att använda och se till att det finns möjligheter att pröva ny teknik. Hur mycket kommer att kännas välbekant? 
  – Vi borde ha för vana att introducera tekniska lösningar och fråga den äldre personen om hon eller han är intresserad, och respektera deras uppfattning. De är vana vid förändringar och tekniska nyheter. De är intressanta teknikanvändare. De har distans, perspektiv och erfarenhet.

Inte betrodda
Britt Östlund har mött många äldre som har beklagat sig över hur de blir bemötta av till exempel sina barn, av vårdpersonal och av personal på stormarknaden som säljer datorer. Det är som om vi inte är betrodda att klara av den nya tekniken, säger de. 
  – Äldre människor riskerar att mer eller mindre marginaliseras och uteslutas från samhället. De befinner sig utanför arbetslivet vilket är där den nya tekniken introduceras och lärs ut.
  I dag krävs ofta att vi har knapptelefon och i allt fler situationer hänvisas vi till internet. Matprogrammet på tv avslutas ju ofta med; vill du ha hela receptet gå in på www…
  – De här frågorna går in i hjärtat av individens integration i samhället.

Ytterligare en aspekt som kan försvåra äldres närmande till nya tekniska lösningar är att de har levt länge. Deras livsperspektiv framåt är kortare än för en yngre person. 
  – Vi borde ställa frågan varför de säger nej till teknik. Har de aldrig varit intresserade, eller prioriterar de annorlunda – har inte den tiden?