En liten vattentät radiosändare på handleden eller i fickan kan vara räddningen för den som gått vilse. Tekniken är resurssnål, sparar liv och onödigt lidande men har få användare inom äldreomsorgen.

Idag finns det omkring 100 000 personer med demens i Sverige men systemet med radiosändare har endast 300 användare. Trots att tekniken är enkel och lätt att använda.
  Sändaren, som ser ut som ett trygghetslarm, består av en kombinerad sändare och mottagare. När anhöriga eller personal anmäler ett försvinnande till polisen aktiveras sändaren via en speciell trygghetscentral.

Radiosändaren börjar då skicka ut radiosignaler som kan uppfångas med hjälp av polisens pejlingsutrustning. Detta sker via helikopter, patrullfordon eller med handburen antenn. Sändaren når drygt 3 mil i luften och 5 km på marken. Den utnyttjar en särskild nödfrekvens som inte störs av radiotrafik.

Demensförbundet positivt
Nödsändaren uppfyller Socialstyrelsens krav på personlig integritet och är utvecklad i nära samarbete med Demensförbundet. Stina-Clara Hjulström, förbundets ordförande, är positiv till tekniken.
  – Det handlar inte om att ersätta personal med avancerad teknik utan som ett komplement för ökad trygghet för demenssjuka och deras anhöriga kan det fungera bra, säger hon.

Sändarna används som regel inte hela tiden utan när situationen kräver det. De är dessutom inte personliga utan kan användas av olika brukare vid olika tillfällen. En vårdavdelning kan alltså dela på kostnaderna för en eller flera sändare.
  Polisen efterlyser fler användare av tekniken, för att spara liv och onödigt lidande. Men avgiften är 8000 kronor om året och många äldreboenden tvekar inför en sådan extra utgift i redan snålt tilltagna anslag.

Intresset är svalt
Polisinspektör Nils Lundqvist samordnar anmälningar om försvunna personer i Västra Götalandsregionen. Tillsammans med kollegan Eva Sandqvist är han ute och informerar om tekniken på äldreboenden men intresset är svalt. Göteborgs kommun har få eller inga sändare i bruk.
  – Om fler gamla hade den här typen av sändare kan vi hitta dem på några timmar. Liv kan sparas och räddningsinsatsen blir mindre resurskrävande. Dessutom skulle anhöriga och vårdpersonal slippa mycket lidande i onödan. Det är alltid ett stort trauma när något sådant här händer, säger Nils Lundqvist.

Totalt anmäls omkring 7000 personer försvunna varje år. De flesta återfinns med livet i behåll men cirka 40 påträffas döda eller avlider i sviterna efter försvinnandet och åtskilliga av dem är äldre.

Man hittades ihjälfrusen
  – I januari i år fick vi in en anmälan om en 67-årig man med Alzheimer som försvunnit från ett sjukhem. Ett stort räddningspådrag med polishelikopter, hemvärnet, militär och frivilliga sökte efter mannen i flera dagar utan resultat. Han påträffades ihjälfrusen i en skogsdunge en vecka senare, säger Nils Lundqvist.

Efter händelsen har Partille kommun diskuterat inköp av radiosändare men ekonomin tillåter inga satsningar på tekniken.
  Tekniken kallas RFID (Radio Frequency IDentification) och används över hela världen och inom många områden. I övriga Europa och USA är pejling av försvunna vanligare än i Sverige. Barn, handikappade och dementa tillhör de stora användargrupperna, särskilt i storstadsområden.

På den svenska marknaden finns ett flertal företag som tillhandahåller trygghetssystem med radiosändare idag. Attendo Systems är ett av de större och har egen larmcentral.
  – När systemet med radiosändare introducerades för några år sedan gick vi ut med information till samtliga kommuner men intresset var svalt, säger företagets vd, Kjell Malmquist.

Karlskrona satsar på tekniken
Det gäller inte Karlskrona kommun där det finns nio sändare i bruk. Ytterligare ett par är på gång till två 60-åriga personer med Alzheimer. Tre sändare används på boende för dementa. Resultaten är märkbara.

Lena arbetar på Duvan, en avdelning med plats för åtta boende. Hon och hennes arbetskamrater har utbildats i användningen av tekniken.
  – Det ger en ökad trygghet för våra boende, deras anhöriga och för oss som jobbar här. Tidigare var det mycket passning av dörrar men framför allt en ständig oro att någon skulle försvinna. Men nu använder vi en radiosändare och det fungerar jättebra, säger Lena.

Om någon försvinner har personalen utbildning för hur de ska agera och en ”manual” att gå efter. 
  – Först letar vi själva efter personen i ungefär 15 minuter. Därefter ringer vi anhöriga och sökandet fortsätter. Ger detta inget resultat inom kort kontaktas polisen som aktiverar sändaren och sätter igång med pejling och sökning, säger Lena.

Initiativtagaren till användningen av radioteknik inom omsorgen i Karlskrona är Niklas Brissman. Med stöd från kommunens ledningsgrupp tog han för fyra år sedan kontakt med länspolismästaren för att se över säkerheten och tryggheten för kommunens äldre och dementa. Det resulterade i ett väl utbyggt system med radiosändare. Noggranna riktlinjer för installation och användning lades till grund för de sändare man har i bruk idag.

Trygghet och kvalitet
  – Genom ett väl utbyggt larmsystem har vi kvalitetssäkrat och tryggat upp för många kommuninvånare och för fler som vill bo kvar hemma längre, säger Niklas Brissman.

Tekniksatsningen i Karlskrona har gett ringar på vattnet och andra kommuner har hört av sig för att se hur det fungerar i verkligheten. 
  – För ett par år sedan gick en äldre dam vilse i skogen. Hon gick ner sig i ett kärr och fastnade med vatten upp till midjan. Men hon hittades efter 22 minuter tack vare radiosändaren hon hade på sig.
  – En annan dam hade svårt att hitta hem efter sina torgbesök. Hon fick en sändare och kunde fortsätta sina promenader till torget utan att vara orolig att inte hitta hem. Teknik kan också höja livskvaliteten för många, säger Niklas Brissman.