I sin forskning återkommer Gunilla Silfverberg ofta till de gamla grekerna. Många gånger hänvisar hon till Aristoteles som här i sina resonemang om teknik. 

Aristoteles ställer två begrepp mot varandra. ”Techne” (som ordet teknik härstammar ifrån) och ”tuche” (öde, tur, ovisshet, det okontrollerbara).
  – Det har alltid funnits en önskan att tekniken ska råda bot på det som är bräckligt och skört i det mänskliga livet. Vi vill gardera oss mot ovissheten, det okontrollerbara (”tuche”) och mot risken som själva livet innebär.
  – Vi försöker hela tiden uppfinna ny teknik som kan skydda oss mot detta. Men så visar det sig att inte heller denna gång var det den ultimata lösningen utan i stället skapade den nya tekniska lösningen nya risker.

Definierat och avgränsat
I klassisk grekiska är begreppet techne väl definierat och avgränsat. Det kan närmast jämföras med en färdighet eller metod som kan läras ut med hjälp av bestämda kriterier.
  – Hippokrates påpekade att en läkare måste kunna sin medicinska ”techne”. Men han menade att läkaren också måste besitta dygder för att utöva sin yrkesverksamhet på ett etiskt försvarbart sätt.

När teknik diskuteras i samband med vård och omsorg är det ofta hjälpmedel vi tänker på, framför allt i samband med skröpliga äldre människor. Men förstås inte bara gamla.
  Gunilla Silfverberg berättar när hon för några år sedan ramlade och bröt ryggen. När hon lite senare kom i kontakt med hjälpmedelscentralen blev den erfarenheten både lärorik och positiv.

Så borde det fungera
  – Tekniken anpassades till mig. Vi samtalade med varandra och personalen där hjälpte mig att se vilka behov jag hade. De sa att de visste vad de kunde erbjuda för hjälpmedel ”men vi har ingen aning om de hjälper just dig i din situation”. De gav mig ett fantastiskt bemötande och gav goda exempel på hur man kan individanpassa tekniken.
  
Det är så det alltid borde fungera, menar Gunilla Silfverberg.
  – Alla människor har individuella behov som vård- och omsorgspersonal måste lyssna till, för att sedan kunna anpassa eventuella tekniska lösningar. Ingen teknik kan dock ersätta samtalet och kommunikationen mellan två människor. Mötet i samtalet är så mycket mer än bara ord.

  – Etiska aspekter på tekniska lösningar innebär bland annat att vi måste lära oss att leva med det okontrollerbara, ovissheten, säger Gunilla Silfverberg.

Kanske bättre att lyssna
  – Vi måste alltid ta den delen med i beräkningen och ta hänsyn till att personen vi möter lever också med sin ”tuche”; ovissheten, det okontrollerbara. Hur ska vi kunna hjälpa just henne på ett bra sätt? 
  – Då kanske inte alltid datorn är den bästa lösningen när undersköterskan ska dokumentera det som sägs. Det kanske är bättre att lyssna och anteckna på vanligt sätt.

Tekniska lösningar är generella lösningar om man inte ser till personen som ska utsättas för tekniken. Alltför ofta är det som att vi ska bara hålla till godo när de tekniska lösningarna gör sina intåg, säger Gunilla Silfverberg och nämner matlådan som levereras.
  – Effekten av en sådan generell lösning blir avmagrade äldre människor som inte skulle vilja något hellre än att vara med och laga maten, att få känna dofterna.
  – Den lösningen kan inte ha något med etik att göra. Det är snarare ett exempel på tron på modellen med stort M.