I Umeå sätter man sin tillit till IT. Med mobiltelefoner och videokonferens-utrustning ska man öka trygghet och livskvalité för de äldre. En gudie ska tas fram för att metoden ska kunna spridas i landet. 

Långa resor kostar tid och pengar. Att använda videokonferens vid samordnad vårdplanering när patienter skrivs ut är numera rutin på geriatriken vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Bieffekten har blivit högre kvalité på planeringen.

Inför konferensen gör man en detaljerad checklista, där alla inblandade i patientens vård och rehabilitering bidrar med information. På så sätt kan man bättre förutse behov som kan uppstå. Det handlar om att skapa en standard för hur information samlas, vad den ska innehålla och hur den förs över.
  – Har inte patient eller anhöriga invändningar mot att använda videokonferens, då gör vi det. Hör eller ser patienten illa eller är dement kan hon eller han bli mer förvirrad. I övrigt fungerar det utmärkt, förklarar PO Söderström som under många år lett utvecklingen av telemedicin i Västerbottens läns landsting.

Vid vårdplaneringen deltar alla inblandade på kliniken, i kommunens öppenvård och socialtjänst, patient och eventuella anhöriga. När långa resor inte längre är ett krav kan fler från vårdkedjan delta och patienten träffa fler i det arbetslag som ska ta hand om honom.

Tryggare av att se i förväg
För patient och anhöriga innebär det ökad trygghet. Patienten kan få svar på frågor och funderingar före hemresan. Att i förväg se ansiktena på dem som tar över vården gör mycket för den som känner sig osäker.

Som extra bonus har personalen på kliniken och i kommunerna lärt känna varandra bättre, när kommunikationen inte är begränsad till telefon och e-post. Planen är att videokonferens för samordnad vårdplanering ska användas på så många kliniker som möjligt i Västerbotten. Därför har man nu utbildat över 300 medarbetare från kommun och landsting i hur teknik och checklista ska användas.

Väl utskrivna från sjukhuset är många äldre i behov av vård och stöd, och kontaktnätet omkring dem är ofta stort. Men många aktörer som interagerar kors och tvärs gör effektiv och säker kommunikation till ett problem. Att hålla reda på vem som gör vad, när det ska göras – och vad som blir gjort – är svårt

TilliT är ett samverkansprojekt mellan kommun, landsting och privat näringsliv i Umeå.

Helhetsbild möjlig
Utgångspunkten i Umeå var att få en gemensam struktur mellan sjukhus, primärvård och kommun. Ett system där man tillsammans kunde planera och utbyta information för att få en helhetsbild kring vårdtagaren.
  Lösningen blev en separat databas där all nyckelinformation samlas. För att skära bort onödiga kommunikationsled har alla behöriga, också patienten själv och hans anhöriga, tillgång till denna.

Informationen kan överföras på många sätt. I Västerbotten valde man till en del mobiltelefoni.
  – Vi har haft ambitionen att hålla nere tekniknivån så långt det går. Blir det för tekniskt avancerat skapar man större problem än nödvändigt. Vi insåg tidigt att vi kan klara av en hel del av behoven med en enkel SMS-tjänst, säger PO Söderström.

Patient, anhöriga och personal kan abonnera på en tjänst där till exempel vecko- och dagsschema ingår. Via SMS kan man bekräfta om tidskritiska besök som insulinsprutor eller såromläggning är registrerade eller ej. På samma sätt beställer man enkelt hjälp från annan personal.

IT-skeptiker kan ta det lugnt. Tekniken reducerar inte patientens mänskliga kontakt sina med vårdare, försäkrar PO Söderström. Den syftar bara till att effektivisera samspelet inom det vårdnät som omger honom.
  Tekniken blir inte bara ett effektivt hjälpmedel för personal. Anhörigvårdare får också ett skyddsnät i form av bättre kommunikation med sjukhus och kommun. Att veta vad som ska hända skapar trygghet och delaktighet, menar PO Söderström.

Snart står äldre på tur
Hittills har TilliT-projektet omfattat ett bostadsområde och en grupp psykiskt funktionshindrade. Men snart är står de äldre på tur.

Även om vissa delar av metoderna används på andra håll är Västerbotten än så länge ensamt om en så omfattande användning. 
  – Men ska metoden få ordentligt genomslag måste den införas fullt ut, menar PO Söderström.

För TilliT ska tre operativa mål uppnås till 2005. Först ska företagen tillhandahålla en kommersiellt tillgänglig standardprodukt. Sedan ska en effektstudie visa på projektets samlade nytta från patientens, anhörigas, medarbetarnas och huvudmannens synpunkt.
  För att sprida metoden i Sverige måste man också ta fram en guide för hur man implementerar tekniken. Ett system som TilliT innebär stora förändringar i arbetsrutiner – och är inget man åstadkommer i en handvändning.
  I Umeå går det däremot snabbt framåt. Tekniken verkar vara här för att stanna.