Virtual Reality i äldrevården? Javisst. I Umeås Wonderland hyser man starkt hopp om att VR-teknik ska göra vården bättre.

Användningsområdena för VR-teknik är många. Men att använda den inom just geriatriken är Norrlands universitetssjukhus i Umeå ganska ensamt om. Hittills har man arbetat med två applikationer – ett balansprogram och en strokesimulator. Trots att båda syftar till att hjälpa äldre är de i sig ganska olika, berättar Anders Backman från VRlab.

Med balansprogrammet hoppas man kunna hjälpa äldre personer som har problem med fall. En fråga som ställs är vad som händer när balanssinnet försämras. 
  – Tekniken ska vara ett verktyg för att ställa diagnos, men också för att förstå hur och varför patienten reagerar som han gör. Vet man varför de ramlar i vissa lägen kan man använda simulatorn för att motverka fall – som ett träningsprogram, förklarar Gösta Bucht, professor i geriatrik och en av personerna som skapat tekniken.

Promenera i snöstorm
Patientens rörelser, via sensorer på armar, ben och huvud, tolkas i simulatorn och överförs till ett dataprogram. Resultatet blir en virtuell version av patienten, som sedan kan förflytta sig i programmets ”verklighet”.
  Under säkra och kontrollerade former kan han eller hon promenera över ett virtuellt torg. Under snöstorm, halka och andra svåra förhållanden testas sedan balans och reaktionsmönster. 
  – Våra testpersoner hade inga problem med själva tekniken. Däremot innehöll gångövningen för lite svårigheter. När vi i pilotförsöket lade in ett plötsligt snöfall tyckte ingen umeåbo att det var särskilt märkligt. Om man däremot ”tippade” världen så att det såg ut som om man ramlade var det många som fick svårt med balansen.

Stroke-simulatorn, däremot, är inte till för patienterna – utan för deras anhöriga eller vårdare. Tillämpningen brukar framkalla mycket starka känslor – därför kallas den Emo-Sim, emotions-simulator.
  Miljön är här en alldeles vanlig lägenhet med vanliga ting som användaren i rullstol ska interagera med. Helt enkelt är det inte. Efter att man lärt sig hur man förflyttar sig själv och de olika objekten, kan den som styr simulatorn lägga till ”störningar” som liknar de problem man kan få efter ett slaganfall.

Enkla sysslor blir svåra
  – Användaren får då uppleva dålig synskärpa, blinda fläckar och nersatt funktion i vänstra delen av kroppen. Till synes enkla uppgifter, som att läsa en tidning eller att fylla ett glas med vatten blir plötsligt komplicerade – och otroligt frustrerande, säger Marcus Maxhall som utvärderat simulatorn.
  Att få insikt i hur det är att vara förlamad och uppfatta världen på ett ”onormalt” vis kan vara lärorikt, menar han. När simulatorn användes i en pilotstudie blev ett flertal testpersoner mycket upprörda över hur kroppen, trots bästa vilja, inte lydde.
  – Stroke är ett av äldrevårdens allra största problem. Försöken visar att de som fått pröva simulatorn förstår sina patienter eller anhöriga bättre. Allt som kan ge bättre vård och rehabilitering är värt att satsa på.

Studera personlighetstyper
Reaktionerna på simulatorn har också inspirerat till idéer om nya tillämpningar. Gösta Bucht och hans kollegor tror att det i framtiden kan vara möjligt att använda Emo-Sim för att studera hur olika personlighetstyper reagerar känslomässigt på stress. Därmed skulle man också bättre kunna förstå vad det egentligen är att vara arg.

Även om Emo-Sim i studier visat sig ha positiva effekter för personal och patienter är den ännu långt ifrån rutinmässig användning. Validering med hjälp av patienter som tillfrisknat efter slaganfall pågår – för att göra prototypen bättre.
  – Vi låter dem testa trovärdigheten i vår tillämpning och ber dem ge oss tips på andra saker, svårigheter vi kan lägga i simulatorn. Hur tekniken sedan kan spridas blir en senare fråga.