Sjuksköterskor har generellt en mycket positiv inställning till forskning. Ändå baseras endast en femtedel av vårdarbetet på forskningsresultat. Att det inte är mer beror på bland annat tidsbrist.

Det finns många forskningsresultat som chefer och personal tillsammans skulle kunna använda för att förbättra vården, säger Anne-Marie Boström, klinisk adjunkt och Kerstin Nilsson Kajermo, universitetsadjunkt. Båda studerar användningen av omvårdnadsforskning i kommunerna.

I Anne-Marie Boströms magisteruppsats (se artikel »), som vände sig till all vårdpersonal, var det bara en femtedel som baserade vårdarbetet på forskning. De vanligaste orsakerna var tidsbrist och att arbetsbeskrivningen inte omfattade forskning. Preliminära data från en pågående studie av enbart kommunala sjuksköterskor visar liknande resultat.

Forskningsresurser saknas

  – Sjuksköterskorna har positiva attityder till forskning, men kommunerna har bristfälliga resurser. Idag har många tillgång till Internet, men få har bibliotek med tidskrifter och böcker nära tillhands och inga bibliotekarier som kan hjälpa till med sökningen, säger Anne-Marie Boström.

En annan förklaring är tidpunkten för utbildningen. De kommunala sjuksköterskorna har ofta lång yrkeserfarenhet. Det innebär att många av dem utexaminerades innan omvårdnadsforskning och vetenskaplig skolning infördes i studierna. Få av de kommunanställda sjuksköterskorna har den nya 120-poängsutbildningen.

Även akutsjukvårdens sköterskor upplever hinder för att använda forskningsresultat visar Kerstin Nilsson Kajermos licentiatavhandling (se artikel »). Det är brist på tid, resurser och andra forskarutbildade sjuksköterskor att diskutera med.

Tradition finns på sjukhus

Ändå är medvetenheten generellt större på sjukhusen, med lång forskartradition, vårdutvecklingsenheter och ständig utbildning av studenter. Trots det finns goda praktiska resultat som inte slagit igenom. Ett sådant exempel är ett instrument för bedömning av patientens risk att utveckla trycksår. Det är den brittiska Nortonskalan som för tio år sedan modifierades av Anna-Christina Ek, nu professor i Linköping, och hennes medarbetare.

Vilket ansvar har universitet och högskolor för att föra ut sin forskning? Anne-Marie Boström:

  – Jag är ju ganska ny i den akademiska världen, men jag uppfattar att det finns en gråzon. Många forskare anser att deras uppgift är att lägga upp studier, ta fram resultat och publicera dem i vetenskapliga tidskrifter. Där tar ansvaret slut.

  Kerstin Nilsson Kajermo:

  – Vi har också uppgiften att samarbeta med samhället och sprida kunskaperna.

  Anne-Marie Boström:

  – Vilken kredit får man för att man tar på sig det arbetet? Det är en fråga för universitet och högskolor att belöna det.

Första kombinationstjänsten

De sjuksköterskor som disputerat finns också oftast inom den akademiska världen, långt från vården. Flera försök till förbättringar pågår i alla fall.

  Anne-Marie Boström har själv den första kombinationstjänsten i Stockholmsregionen som klinisk adjunkt i kommunal äldrevård. Det är ett samarbete mellan Huddinge kommun och Institutionen för omvårdnad, Karolinska institutet, för att bland annat stödja forsknings- och utvecklingsarbete. Senare har en motsvarande tjänst inrättats i bland annat Södertälje kommun.

Centrum för vårdvetenskap vid Karolinska institutet har tillsatt en grupp som ska arbeta med seminarieverksamhet för att sprida information om pågående forskning till bland annat kliniskt verksamma sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter.

  Kompetenscentra för forskning och utveckling inom äldreområdet har tillkommit över hela landet.

  Socialstyrelsen har nyligen gett pengar till kunskapsutveckling genom gemensamma försök mellan kommuner och universitet. Generaldirektör Kerstin Wigzell har tidigare framhållit att socialtjänsten måste vara kunskapsbaserad.

Försiktiga optimister

Båda forskarna är försiktiga optimister inför framtiden. Sakta men säkert kommer forskningsresultaten att slå igenom mer. Enligt Kerstin Nilsson Kajermo har medvetenheten ökat på sjukhusen sedan 1994 när hon samlade data till sin licentiatavhandling.

  Förutsättningarna för att utveckla vårdarbetet utifrån forskningsresultat kommer att öka genom att fler sjuksköterskor skaffar sig specialistkompetens och andra kompletterande utbildningar. Allt fler nyutbildade sjuksköterskor med kunskaper i forskningsmetodik kommer ut i vården.

Anne-Marie Boström anser att sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter borde ha mer utrymme i sitt arbete för att handleda och utbilda undersköterskor och vårdbiträden. Hon tror också att studenternas frågor och diskussioner under praktikperioderna har betydelse.