I Finland är vårdvetenskapen bredare och mer systematisk än i Sverige. I Norge är den palliativa vårdforskningen betydelsefull, medan utvecklingen i Danmark gått långsammare.

Det anser Anneli Sarvimäki, forskningsdirektör vid Äldreinstitutet (Kuntokallio) i Helsingfors och adjungerad professor vid Nordiska hälsovårdshögskolan (NHV) i Göteborg.

  – Finland har sedan slutet av 1980-talet prioriterat forskning om åldrande och äldrevård, både i omvårdnad, geriatrik och socialgerontologi. Finlands Akademi har satsat mycket pengar på forskarprogram om äldre, framför allt vid de universitet som bedriver utbildning i gerontologi.

Flera starka centra i Finland

  – Det har skapat starka centra på området, förklarar Anneli Sarvimäki, och nämner universiteten i Jyväskylä, Tammerfors och Kuopio.

  Akademin understödjer dessutom en forskarskola i åldrande, välbefinnande och teknologi. Både skolan och programmen har stärkt samarbetet mellan universiteten med gemensamma seminarier och forskarkurser.

  Stakes, det statliga forsknings- och utvecklingsinstitutet för hälso- och sjukvård, har också stora projekt inom äldreomsorgen. De får uppdrag från social- och hälsoministeriet och vänder sig framför allt till kommunerna. Deras forskning har bland annat gett underlag för rekommendationer om kvalitet i äldreomsorgen.

Finland har en forskartradition kring äldres funktionsförmåga, livsstil och hälsa. Det finns till exempel en studie som började på 1970-talet och följdes upp senast i slutet av 1990-talet (se artikel »).

  Geroteknologi är ett annat område med forskning om tekniska lösningar för vård av dementa. Där ingår intelligenta hem och monitorsystem med armband som mäter både kroppsfunktioner och har kontakt med larmsystem. Även etiska aspekter på övervakningen tas upp.

  Det pågår också forskning om 100-åringar och utveckling av instrument för kvalitetsmätning av äldrevård och omsorg bedrivs.

Privat stiftelse äger

Äldreinstitutet ägs av en privat stiftelse. Anneli Sarvimäki leder forskningen, totalt pågår ett 20-tal projekt. Att åldras mellan två kulturer är ett av de större och bedrivs i samarbete med professor Sirkka-Liisa Ekman vid Blekinge tekniska högskola. Det handlar om äldre finska invandrare i Sverige och om människor som flyttat tillbaka till Finland efter att de fyllt 65 år. Hur har livet varit? Hur har de upplevt kontakterna med vården? Vad har det egna språket och den egna kulturen betytt?

Institutet samarbetar också med Ryssland om flera projekt kring åldringsvård i Sankt Petersburg. Syftet är att ge rekommendationer om äldreomsorgen. Nu försöker man bland annat utveckla frivilligverksamhet.

  Anneli Sarvimäki anser att vårdvetenskapen i Finland är bredare och har utvecklats mera systematiskt än i Sverige. Det beror på att universiteten under en relativt kort tid på 1980-talet fick ett stort antal professurer och lektorat i vårdvetenskap.

Umeå stor betydelse

  – I Sverige har däremot den egentliga omvårdnadsforskningen kring äldre varit starkare. Professor Astrid Norberg i Umeå har haft stor betydelse. Hon har byggt upp den institutionen utifrån sitt intresse för äldre, demensproblem och etik. Den inriktningen har efterhand nått andra centra i landet, till exempel Stockholm och Lund, genom hennes doktorander.

Omvårdnadsforskningen har överlag haft en starkare klinisk förankring i Sverige än i Finland. Finland har nu ungefär lika många professorer i omvårdnad eller vårdvetenskap som Sverige, men enbart vid universitet. Högskolor har inte sådana professurer i Finland, till skillnad från Sverige.

Palliativ vård i Norge

Norge har haft färre akademiska tjänster och rena forskartjänster i omvårdnad än Finland och Sverige, men fler börjar nu komma. Där går man i Sveriges fotspår och inrättar professurer också vid högskolorna.

I Norge har forskningen om palliativ vård och om personer med demens varit stark, men också den teoretiska omvårdnadsforskningen är betydelsefull där, förklarar Anneli Sarvimäki.

  Hon framhåller att hennes kunskaper om äldrevårdsforskningen i Danmark och Island främst kommer från den nordiska gerontologiska kongress som hålls vartannat år, nu senast i danska Aarhus. På NHV får hon också information genom lärare och studenter.

Få disputerade i Danmark

  – Omvårdnadsforskningen har utvecklats ganska långsamt i Danmark. De har haft få disputerade sjuksköterskor, men de börjar bli fler där också.

  När det gäller äldrevård och gerontologi i största allmänhet pågår däremot mycket spännande forskning. Etnicitets- och invandrarfrågor har uppmärksammats både i Danmarks och de andra skandinaviska ländernas äldrevårdsforskning på ett tydligare sätt än i Finland.

Livlig isländsk utveckling

Island är ett litet land så mängden omvårdnadsforskare kan inte vara så stor. De har inte så många disputerande sjuksköterskor, men där pågår ändå en livlig utvecklingsverksamhet.

  Sigrídhur Halldórsdóttir är en internationellt känd omvårdnadsforskare, som bland annat studerar vad som händer i mötet mellan patient och vårdare. Här på NHV finns flera isländska studenter på magisternivå som är intresserade av äldreomsorg, säger Anneli Sarvimäki.

  Huvudämnet vid NHV är folkhälsovetenskap. Den vårdvetenskap som bedrivs där har därför en hälsofrämjande inriktning.

Anneli Sarvimäki är övertygad om att omvårdnadsforskningen nått en position som kommer att bestå. De flesta universitet och högskolor använder numera beteckningen vårdvetenskap som tillåter ett vidare perspektiv.

  I vart fall i Sverige har ju omvårdnadsforskning till stor del varit sjuksköterskornas område. Det kanske inte blir lika självklart i fortsättningen att de får forskartjänster och professurer i vårdvetenskap? De kanske går till andra yrkesgrupper?

Ingen kan äga en vetenskap

  – Så kan det gå. Det är nog vanligare i Finland att studera och forska i vårdvetenskap på universitetet utan att vara sjuksköterska i grunden. Man avancerar inom den vetenskapen som inom vilken annan vetenskap som helst.

  – Jag tycker det är bra. Forskande sjuksköterskor kommer säkert att vara dominerande även i fortsättningen, men en yrkesgrupp kan inte äga en vetenskap, säger Anneli Sarvimäki, som själv är disputerad sjuksköterska i praktisk och teoretisk vårdkunskap.