Omvårdnaden måste innehålla två delar: en basal del och en ”bry-sig-om-del”. Tyvärr är detta inte alltid så självklart.

  – Det är ”bry-sig-om-delen” som eftersätts vid resursbrist, samtidigt som det är den delen som innehåller allt som gör livet meningsfullt, säger Per-Olof Sandman, professor vid Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet.

  Till ”bry-sig-om-delen” hör gemenskap med andra, intellektuell stimulans (att någon läser för den demenssjuke), att bli ompysslad (kanske bli kammad eller få naglarna målade), att få komma ut och få frisk luft.

  – En person med demens är beroende av andra för att få detta och om behoven inte möts kan det leda till beteenden hos den demenssjuke som inte är relaterade direkt till personens hjärnskada utan till de otillfredsställda behoven.

Per-Olof Sandman säger att kompetensnivån inom demensvården aldrig har varit så hög som den är idag. Men kraven ökar ständigt, både från anhöriga och från vårdarna själva.

  – Det uppstår ofta en konflikt mellan vad man skulle vilja göra för personer med demens och vad man faktiskt kan göra i den konkreta situationen.

  – Denna känsla av otillräcklighet kan vara en viktig förklaring till upplevelse av utbrändhet hos personalen.

Hemlikt och kortare avstånd

Vad ska begreppet god omvårdnad innehålla när det gäller vård av demenssjuka? Småskalighet, hemlikhet och korta avstånd mellan vårdare och patient, svarar han.

  Småskalighet betyder förstås små vårdenheter. Med hemlikhet menas att man ska känna igen sig i det som omger en. Köket ska se ut som ett kök, vardagsrummet ska se ut som ett vardagsrum och den demenssjuke ska kunna omge sig med sina egna ting.

Korta avstånd mellan vårdare och patient innebär att det ska finnas fysiska förutsättningar för många möten för att känna varandras närvaro. Det är viktigt för personer med demenssjukdom att känna att de har vårdare omkring sig. Vårdaren är den sjukes trygghet. Om vårdaren försvinner ur synfältet är det inte ovanligt att den demenssjuke börjar leta, precis som det lilla barnet letar efter mamma eller pappa.

Hur rekrytera personal?

Utifrån gjorda studier kan Per-Olof Sandman konstatera att det är viktigt att skapa ett vårdklimat där det är lätt att vara både vårdare och patient.

  – En viktig fråga blir då: Hur rekryterar man sin personal? Tycker personalen om att jobba med demenssjuka eller har man fått personal som egentligen inte tycker om verksamhetens innehåll?

  Frågan om rekrytering av och kompetens hos personal engagerar Per-Olof Sandman.

  – Kommunerna saknar idag strategier för rekrytering, men också för hur man ska kunna stödja och behålla befintlig personal. Här finns mycket som kan förbättras.