För tre år sedan hade North Sea Dementia research group sitt första möte i Oslo. Sedan dess har deltagarna träffats i Cambridge, Amsterdam och det fjärde mötet ska äga rum i Stockholm nästa år. De träffas under temat Omvårdnad av demenssjuka i Europa.

Gruppen består av 30-talet personer med synnerligen blandad bakgrund – demensinformatörer, psykiatriker, omvårdnadsforskare, bibliotekarier, ekonomer, arkitekter – alla med ett gemensamt intresse, att utbyta och sprida information om demensomvårdnad.

Nu diskuteras ett nytt namn på nätverket då deltagarna har blivit fler och inte längre är begränsade till Nordsjön. Representanter kommer från de skandinaviska länderna, Nederländerna, England, Wales och Skottland. Efterhand har gruppen glädjande nog byggts på med forskare från Tyskland, Luxemburg.

  Allt eftersom har gruppen blivit mer ”hemtam”, mindre formell. Alla deltagare håller minst en presentation, inga är passiva lyssnare. Vissa teman har naturligt nog återkommit i presentationerna sedan man väl börjat förstå olikheter länderna emellan: 

• God omvårdnad i demenssjukdomens olika stadier, vikten av tidig diagnos och insats.
• BPSD (Biological and psychological symtoms of dementia), om hur viktig insikten är om bakgrunden till störande beteende, för att man ska kunna bemöta det.
• Information om pågående mindre och större forskningsprojekt, bland annat Kungsholmsprojektet.
• Demensboendens utformning. 

Entusiaster i Storbritannien och Norge måste sägas vara grundare av North Seagruppen. I England, Skottland och Wales hade mer eller mindre avancerade informations- och forskningscentra byggts upp. Dessa knöts ihop i ett nätverk i vilket även engelska socialdepartementet ingått som givit verksamheten viss officiell tyngd och resurser. En del av dessa centra har varit ”enmansföretag” i form av små bibliotek drivna av en hängiven ”folkbildare”, som stöttat vårdpersonal och anhöriga, samt informerat allmänheten.

En av deltagarna, Caroline Cantely från Newcastle, har redigerat A handbok of dementia care (Buckingham: Open University Press, 2001). Där ingår bland annat avsnitt om hur man bedömer terapeutiska resultat av till exempel minnesträning genom Dementia care mapping.

  Man observerar patienter, dock bara i allmän vårdmiljö, inte privat på deras rum, och ser hur ofta det inträffar goda stunder (quality moments), tecken på välbefinnande, och så vidare. Det kan röra sig om avspändhet, trygghet, glädje, socialt samspel.

För en enmansbibliotekarie vid en svensk gerontologisk forskningsstiftelse har möten med personligheter och experter i nätverket varit berikande. Kontakterna här ger också möjligheter att koppla till andras erfarenheter när en referensfråga visar sig vara svårforcerad.

  Nätverkets respektive ”interna” nyhetsblad kan ge värdefulla uppslag; idéer, lästips och eventuellt leda till prenumerationer eller bokinköp. Kollegor även på distans är en tillgång, och man får en tankeställare om bibliotekariens roll.