150 meter. Längre än så ska inte Britta Hermenius eller någon annan pensionär behöva ta sig inom sin stadsdel för att nå en av Flexlinjens mötesplatser. Det är resultatet av ett samarbete mellan Trafikkontoret, Västtrafik och Färdtjänsten i Göteborgs stad.

Britta Hermenius är 90 år och bor i Högsbo, en av tre stadsdelar i Göteborg där den nya Flexlinjens bussar rullar längs gatorna. Förutom synen som blivit något nedsatt på senare år, och en skada i sitt ena knä som tvingar henne att gå med käpp, är Britta Hermenius fullt frisk. Hon tycker att den nya Flexlinjen är en toppenlinje och hon är en flitig nyttjare av dess tjänster.

  – Två till tre gånger i veckan brukar det bli.

  Det handlar om kortare resor inom stadsdelen, till affären, vårdcentralen eller som idag till sjukhuset och ögonläkaren.

Resenärer känns igen

Den lilla blå bussen är utrustad med elva sittplatser och utrymme att ta med både rollator och rullstol. Längst fram sitter en skylt med texten ”Idag heter din chaufför Ulla”.

  – Det blir mycket personligt. Om man inte har åkt med på ett tag så kan man få höra, ”Dig har jag inte sett på länge”, sådant är trevligt, säger Britta Hermenius.

Drygt halvvägs till ändhållplatsen stannar bussen mellan två mötesplatser. Dörrarna öppnas och en något vilsen kvinna kliver in.

  – Jag trodde inte att det skulle komma någon buss så jag började gå, säger hon.

Britta Hermenius har en son som bor i Torslanda. Dit brukar hon ta sig med färdtjänsttaxi men om det vore möjligt att nyttja Flexlinjen också den sträckan så skulle hon göra det istället.

  – Flexlinjen är bättre än färdtjänsttaxi, konstaterar hon.

  Den främsta anledningen är att det blir billigare. När hon åker med Flexlinjen kan hon bruka sitt lågprismånadskort som kostar henne 260 kronor i månaden. Då får hon åka hur mycket hon vill, också med den vanliga kollektivtrafiken.

Färdtjänst är dyrare

För en tur med färdtjänsttaxi, inom stadsdelen, får hon betala 25 kronor, enkel resa.

  – Det blir ”business”, säger hon.

Dagens tur går mellan Marklandsgatan där Britta Hermenius bor och slutstationen Frölunda torg. Hon ringde och bokade en plats för ditresan men hemresan är ännu inte beställd.

  – Det finns telefon att ringa från på Frölunda torg, det är bara att lyfta luren så svarar någon på centralen. Om man vill kan man dra sitt Flexkort genom kortläsaren. Då registreras att man vill åka hem snarast möjligt från närmaste mötesplats. Men det är ju chict med telefon, dom är alltid så trevliga.

Flexlinjebussarnas chaufförer verkar måna om sina resenärer och drar sig inte för att åka en liten extra sväng.

  – Om det är dåligt väder kommer de hela vägen fram till porten, annars får jag gå till änden på huset. Och inte är det något problem om man behöver hjälp med något, till exempel tunga matkassar.

Restiden för en och samma resa varierar från gång till annan. Det beror på att bussarna stannar endast vid de mötesplatser som någon bokat en resa från eller till. Att det tar lite längre tid ibland är emellertid inget problem för Britta .

  – Man har ju dagen på sig som pensionär, säger hon.

Startade med EU-bidrag

Projektet med Flexlinjen startade 1996 med hjälp av EU-bidrag. Först ut var Högsbo stadsdel följd av Biskopsgården och Kortedala.

  – Det har fattats beslut om utbyggnad av Flexlinjen i en till två stadsdelar om året, säger Bengt Knutsson, projektledare i Göteborg.

  – Vi räknar med att ha 35 till 40 bussar rullande i olika stadsdelar inom några år. För tillfället trafikeras de olika linjerna av sammanlagt nio bussar.

  Syftet med Flexlinjen är att dra ner på kostnader för de kortare resorna med färdtjänsttaxi samt att öka rörligheten för pensionärer och färdtjänstberättigade.

Idag är Britta Hermenius en av cirka 10 000 registrerade Flexlinjeresenärer i Göteborg stad. Eventuella besparingar i kronor och ören kommer att visa sig längre fram menar Bengt Knutsson.

  – Så länge vi investerar går det åt mer än vi sparar.

  På relativt kort sikt hoppas man dock kunna se minskade kostnader för färdtjänsten. Man hoppas också på att Flexlinjen, i ett längre perspektiv, ska bidra till ett rikare och friskare liv för sina resenärer. Det skulle innebära besparingar också inom andra offentliga sektorer.