För lite mat eller för lite av viktiga födoämnen kan leda till att äldre får sjukdomar och komplikationer, till exempel att uppkomna sår inte läker. Sjuksköterskan inom kommunen har här en nyckelposition, skriver tre forskare vid Linköpings universitet.

Åldrandet associeras ofta med fysiologiska förändringar som kan påverka både energiintag och energibehov. Ämnesomsättningen sjunker med ökad ålder relaterat till minskad fysisk aktivitet och mindre muskelmassa.

  Viktigt att notera är att även om det totala energibehovet är mindre är behovet av olika näringsämnen som proteiner, vitaminer och mineraler lika stort som i yngre åldrar. Äldre människor har mindre marginaler, de är därför mer sårbara för brister i kosten.

Hos många äldre försämras också smak- och luktsinnet vilket tillsammans med minskad salivation och en eventuell sämre tandhälsa kan få negativa konsekvenser för näringstillståndet. Andra orsaker till att denna grupp äter sämre kan vara olika sjukdomstillstånd, läkemedel, psykologiska och socioekonomiska faktorer samt problem med att handla och laga mat.

Efter Ädelreformen ligger huvudansvaret för vård och rehabilitering av äldre personer inom kommunerna. Där har sjuksköterskan en nyckelposition avseende bedömning, planering, genomförande och utvärdering av vård och vårdbehov relaterat till den äldres näringstillstånd.

Rätt näring stor betydelse

Rätt näringstillstånd är av stor betydelse för bibehållen fysisk och psykisk hälsa under hela livscykeln. De Nordiska Näringsrekommendationerna definierar energibehovet hos en vuxen individ som det energiintag som täcker energiomsättningen när individen har en vikt, kroppssammansättning och fysisk aktivitet som är förenlig med hälsa.

Ett för högt energiintag leder till övervikt och ett för lågt till viktsförlust med ökad risk för undervikt och olika bristtillstånd. Kroppssammansättningen förändras successivt hos den äldre personen med en minskning av muskelmassan och en ökning av fettmassan. Data från fleråriga populationsstudier från Göteborg visar att äldre svenskar har ett högre Body Mass Index (BMI) idag än de hade som var i jämförbar ålder 1981.

  Data visar också att medelvikt och längd minskar ju äldre vi blir. En orsak till krympande längd kan vara osteoporos som ökar vid undernäring.

Vi ser i våra studier, och när vi jämför med andra studier, att det finns risk för att äldre far illa av undermåligt näringsintag, antingen att de äter för lite av det mesta eller för lite av några få men viktiga födoämnen. Detta kan leda till sjukdomar, komplikationer och/eller att uppkomna sår inte läker.

Undernäring bedöms olika

Undernäring kan bedömas på olika sätt – det finns ingen ”golden standard” för klassificering av detta tillstånd. Vanligtvis används objektiva mått som utgår från vikt, längd, underhudsfett, muskelmassa och biokemiska analyser, framförallt serumalbumin och transtyretin samt test av immunkompetens där hudtest har kunnat användas.

  Vid användning av dessa mått klassificeras individen som undernärd eller icke undernärd vilket innebär att de som är i riskzonen för att utveckla undernäring blir utan förebyggande insatser.

Bedömningsskalor som Subjective Global Assessment (SGA) och Mini Nutritional Assessment (MNA) kombinerar fysisk undersökning med frågor om bland annat matvanor och viktförändring över tid. Detta ger en möjlighet att klassificera även dem som är i riskzonen så att förebyggande åtgärder kan sättas in i tid. Studier har visat att det är svårare att behandla undernäring än att förebygga den.

Sedan mitten av 80-talet har äldres näringstillstånd intagit en central plats inom den forskning som bedrivs vid avdelningen för omvårdnad, Hälsouniversitetet i Linköping. Denna forskning har bland annat visat att förekomsten av protein- och energiundernäring hos nyinskrivna patienter var hög både på geriatrisk klinik, 28,5 procent, och hos nyinflyttade till kommunalt äldreboende, 33 procent.

Riskgrupper med extra hög frekvens av undernäring har visat sig vara patienter med nedsatt mental status och patienter med höftfraktur. Extra protein och energitillskott till geriatriska patienter har visat sig förebygga utveckling av undernäring, minska trycksårsfrekvensen och minska dödligheten hos denna grupp.

  Forskning har också visat att det totala energiintaget hos äldre med höftfraktur och bensår inte når upp till de Nordiska näringsrekommendationerna. Den vanligaste måltidstypen hos individer med bensår är inkompletta mål och mellanmål av låg kvalitet.

För tätt mellan måltider

Boende på sjukhem får sina måltider serverade under en kortare tidsperiod under dygnet än de som bor i eget hem. Ofta säger äldre på institution att de inte är hungriga eller att maten inte smakar. Hinner de bli hungriga mellan målen?

De som har svårigheter att hantera måltidssituationen på grund av till exempel handikapp upplever också en konflikt mellan sina krav på gott bordsskick och svårigheterna att hantera maten. Många tiger om sina problem och avslutar måltiden fort för att komma ur dilemmat. Personalens normer och värderingar präglar matrutinerna och serveringen blir ofta till rutin styrd av exempelvis organisation, lokaler och arbetstider.

  En miljöfaktor i samband med måltider är personalens attityder till vårdtagarnas ätande och näringstillstånd. En studie inom en kommuns äldreboenden visade att de flesta i personalen där hade positiva attityder till detta.

Det är viktigt att vara observant på att äldre boende på institution får sitt näringsbehov tillgodosett för att kunna bibehålla eller förbättra sitt näringstillstånd. Eftersom de ofta äter små mängder mat ställs höga krav på matens kvalitet. Att erbjuda dem protein- och energiberikad kost ökar chanserna att täcka behovet trots små portioner.

  Näringsintaget kan också förstärkas med flera mellanmål varav ett förläggs sent på kvällen för att minska nattfastans längd och sprida ut måltiderna under fler av dygnets timmar. Vikten av en regelbunden bedömning av den äldres matvanor, kostintag, förmåga att äta själv, nutritionsstatus och munhåla inklusive tänder kan inte nog betonas.

Referenslista kan beställas från författarna.