Att arbeta inom hemsjukvården kräver gedigna kunskaper och en förmåga att anpassa arbetet till olika situationer. En studie vid Göteborgs universitet visar att både undersköterskor och sjuksköterskor anser att de behöver mer kunskaper om demens och psykiatriska problem.

Hemsjukvården är ett ensamarbete med stort omvårdnadsansvar men också stor arbetstillfredsställelse och stort känslomässigt engagemang i patienterna. Arbetet kräver en förmåga att arbeta självständigt i patienters enskilda hem och att kunna individualisera omvårdnaden. Därför måste personalen kunna identifiera patienternas behov och sätta dem före det inlärda rutin- och regelhandlandet. Dessutom behövs förmågan att kommunicera och samarbeta med både patienter och närstående.

Agneta Nilsson, sjuksköterska och lektor i vårdpedagogik vid Göteborgs universitet har studerat innehållet i den kompetens som behövs för att arbeta inom hemsjukvården. Kompetensen är till största delen oberoende av organisationsförändringar även om utvecklingen mot mycket korta vårdtider på sjukhus ger mer komplicerade vårdbehov i hemmen.

Stämningen kollegial

Hon har studerat fyra vårdteam inom en icke-sjukhusanknuten hemsjukvård. Personalen trivdes med sitt arbete och stämningen var mycket kollegial just för att de oftast arbetade ensamma.

  Ensamarbetet medför ett stort omvårdnadsansvar och omfattar bland annat kravet att kunna göra rätt bedömningar av patientens tillstånd. På en sjukhusavdelning är det möjligt att titta till patienten med korta intervall men i hemmet är vårdaren kanske bara en halvtimme per dygn och resten av dygnet vet hon ingenting om hur patienten mår.

Närståendes och hemtjänstens insatser är nödvändiga komplement för att hemsjukvården ska kunna fungera och sjukvårdspersonalen måste också kunna bedöma om patienten behöver mer praktisk hjälp för att klara sig hemma.

  – Min uppfattning är att hemsjukvården kräver en speciell och omfattande kompetens, säger Agneta Nilsson. Det är bland annat förmåga till medkänsla, kommunikativ förmåga, självkännedom och dessutom en bred repertoar av omvårdnadskunnande.

Inte bara sjuka

Patienten ses i ett helhetsperspektiv, de finns i ett socialt och kulturellt sammanhang i sina hem. De är inte bara sjuka. Personalen intresserar sig också för deras tidigare liv, vad de arbetat med och hur familjesituationen är.

  Sjuksköterskorna kartlägger den aktuella situationen och diskuterar framtiden för att ta reda på vilka funderingar och tankar patienten har. Detta utgör både förutsättningar och innehåll i omvårdnaden, liksom även att betrakta sig själv som gäst i hemmet.

En situation som mycket påtagligt kräver den speciella kompetensen är vården vid livets slut. Det är en pågående utveckling att fler får vård i hemmet och det är åtskilliga som önskar att få dö hemma. Tillståndet kräver mer av hemsjukvårdens insatser och därför tillbringar personalen mer tid i hemmet. De har inte samma möjligheter att lämna över till annan personal som på ett sjukhus eller gå ifrån patienten och göra något annat.

Vårdare och vän

  – Personalen får lätt dubbla roller. De blir både vårdare och vän, säger Agneta Nilsson.

  Patienten kan ha vårdats i många år och en vänskapsrelation kan ha uppstått. Vårdaren vet att hon kommer att mista en vän. Den döende har sina närstående omkring sig som också behöver stöd.

  Personalen stödjer varandra och de försöker även göra förändringar med hänsyn till situationen. De kan byta schema med varandra för att inte växla personal och kunna vara mer hos patienten under den sista tiden. I livets slutskede är det en balansgång mellan den professionella och den privata sfären för dem.

Hemmiljön innebär ofta en obekväm arbetsmiljö. Ofta finns många prydnadssaker i närheten som man ska vara rädd om under arbetet, låga soffor och sängar som står intill väggen. Personalen respekterar att det är patientens hem och uppträder som gäster där.

  Så långt som möjligt prioriteras patienternas önskemål och patientinflytandet är därmed stort. Men när patienten blir sämre kan det exempelvis bli nödvändigt att flytta dit en sjukhussäng. En sådan säng i hemmet kan ha stort symbolvärde och det är därför ofta ett känsligt beslut.

Team med olika kompetens

Utvecklingen mot mer avancerad vård i hemmet leder till att vårdteamen måste sättas samman så att de omfattar kompletterande kompetenser. En enda person kan inte vara bärare av all kompetens som behövs. Kunskap är heller inte bara faktakunnande och tekniska färdigheter. Sjuksköterskor och undersköterskor i hemsjukvården måste kunna identifiera problem, analysera och se samband, kunna lösa problem och vara öppna för förändring.

  – Dessutom måste man ha reflekterat över den egna etiska och moraliska grund utifrån vilken man agerar i omvårdnadsarbetet, säger Agneta Nilsson.

I hemsjukvården behövs självständighet och att våga ta ställning och stå för sina beslut. Patientens tillstånd och behov kan ständigt förändras och personalen måste ha vilja till förändring och en förmåga att situationsanpassa arbetet. Det kan ta tid att tillkalla en kollega när man står ensam i lägenheten.

  Personalen har även erfarenhetsbaserad kunskap och det innebär att de relaterar den aktuella situationen till en tidigare liknande situation och hur den löstes då. De känner också vilken kollega som stått inför samma problem och frågar varandra till råds.

Känna sina gränser

Det ingår i kompetensen att veta var gränserna för det egna kunnandet går och när det är nödvändigt att fråga någon annan, som en arbetsledare eller läkare.

Undersökningsgruppen bestod av sjuksköterskor och undersköterskor som observerades och intervjuades.

  – Det finns inte mycket forskning gjord om omvårdnadskompetensens innehåll inom hemsjukvård. Avhandlingen är det första försöket att utifrån yrkesverksamma personer kartlägga den kompetens som behövs.

  Agneta Nilsson har också frågat vad de själva anser sig behöva i form av kompetens. Både undersköterskor och sjuksköterskor ansåg att de behövde mer kunskaper om omvårdnaden för åldersdementa personer och övriga patienter med psykiatrisk problematik. De saknar speciellt praktiskt kunnande om hur dessa patienter ska bemötas.

Även teknisk kunskap behövs

Ett annat problem är svårigheterna att följa med i kunskapsutvecklingen generellt. Slutsatserna av studien när det gäller vårdutbildningen, är att mer patient- och samverkanstänkande behövs. Men de tekniska kunskaperna får inte tonas ner alltför mycket eftersom det också behövs ett omfattande kunnande, speciellt för den alltmer tekniskt avancerade vård som bedrivs i hemmen.

Referens:

Omvårdnadskompetens inom hemsjukvård en deskriptiv studie. Avhandling av Agneta Nilsson vid Göteborgs universitet (Institutionen för vårdpedagogik. febr 2001).