Befolkningsfrågan är åter på tapeten. Krympande och åldrande befolkningar förutses i Japan och stora delar av Europa. FN är långtifrån ensamt om att efterlysa snara åtgärder men det hörs även röster som manar till besinning.

Befolkningsprognoserna väcker farhågor. Medan barnafödandet gått på sparlåga sedan mitten av 1990-talet fortsätter medellivslängden att stiga, främst på grund av en sjunkande dödlighet bland äldre. Enligt Statistiska Centralbyråns beräkningar kommer ålderspensionärerna att stå för i stort sett hela befolkningstillväxten de närmaste decennierna. I 2040-talets Sverige väntas var fjärde person vara 65 år eller äldre och ”80-plusarna” dubbelt så många som idag.

Det är inte första gången befolkningsutvecklingen betraktas som ett samhällsproblem. Dagens situation har flera historiska paralleller. Under mellankrigstiden var den låga fruktsamheten ett hett debattämne. Fortsatt låga födelsetal, som 1933 var de lägsta på över hundra år, skulle snart leda till en befolkningsminskning.

  Botemedlet som Gunnar och Alva Myrdal presenterade i ”Kris i befolkningsfrågan” hette statlig familjepolitik med barnbidrag och daghem. Men deras recept hann knappt ordineras innan trenden vände och barnafödandet åter tog fart.

Mer gemensamt med dagens befolkningsfråga har den i början av förra seklet, säger Rolf Ohlsson, professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet.

  – Även då, och till skillnad från mellankrigstiden, stod de äldre i fokus. Talrika kullar från 1815-1830 i kombination med den omfattande emigrationen till Amerika var de främsta orsakerna till att Sverige vid denna tid hade fått världens äldsta befolkning.

Utvandring ledde till reform

Eftersom främst kvinnor och män i arbetsför ålder fyllde fartygen över Atlanten ökade försörjningsbördan på dem som stannade kvar. Blekinge, Värmland och andra utvandringsrika områden drabbades särskilt hårt. Den allmänna pensionsreformen från 1913 – den första i världen! – kan ses mot bakgrund av denna utveckling, säger Rolf Ohlsson.

  – Reformen motiverades bland annat av att den skulle lätta på försörjningsbördan i de mest utsatta regionerna. Att sedan pensionen var så låg att de äldre i praktiken fortfarande var beroende av anhöriga och socialvård för sin försörjning är en annan sak.

Pensionsreformen föregicks av kritik mot statens passivitet. August Strindberg ironiserade över landets styrande som först när armén skulle omorganiseras upptäckte att det saknades folk. Lika tagna på sängen är beslutsfattarna knappast denna gång. De förväntade befolkningsförändringarna är föremål för utredningar och konferenser, inte bara i Sverige.

Pensionsålder höjs till 75

FN:s avdelning för ekonomiska och sociala frågor har beräknat minskade invånarantal och kraftigt åldrande befolkningar i Japan, Italien och flera andra europeiska länder under det närmaste halvseklet. Arbetskraftbrist lurar bakom hörnet. Om dagens försörjningsnivå skall kunna bibehållas krävs en omfattande invandring av personer i arbetsför ålder, enligt FN. Alternativet är en höjning av den faktiska pensionsåldern till 75 år i mitten av 2000-talet!

Thomas Lindh, docent i nationalekonomi vid Uppsala universitet, målar Sveriges framtid i inte alltför mörka färger.

  – Vi fick ju en försmak redan under 1980-talet då Sverige fick världens äldsta befolkning, snart blir vi omsprungna av Italien och flera andra länder.

  Det nya pensionssystemet är hyggligt rustat för att klara den kraftiga ökningen av andelen ålderspensionärer. Statens utgifter kan börja skena iväg om personer som är berättigade till endast garantipension blir betydligt fler än väntat, säger Thomas Lindh som dock tror att pensionerna på sikt är ett mindre problem än det ökande trycket på vård och omsorg.

Andra förutsättningar idag

Hur skiljer sig dagens förutsättningar mot tidigare befolkningskrisers? Äldrevård och -omsorg är ju numera i högsta grad en offentlig angelägenhet som är beroende av skatteintäkter och god tillväxt.

  – Mycket talar för att vi runt år 2010 går in i en period med något lägre tillväxt och med mindre utrymme för materiella standardhöjningar, ungefär som det var på 1970-talet, säger Thomas Lindh.

  Till grund för den profetian ligger hans och kulturgeografen Bo Malmbergs studier om hur förändringar i befolkningens ålderssammansättning påverkar olika ekonomiska variabler.

Barn och pensionärer visar sig av naturliga skäl ha en negativ inverkan – på kort sikt! – på ekonomisk tillväxt. Den mest tillväxtbefrämjande gruppen är 50-64 år, en åldersgrupp som länge varit talrik men vars andel av befolkningen snart börjar att krympa.

  – Därför är det hög tid att förbereda sig nu, när förutsättningarna är goda, och försöka hitta vägar för att till exempel öka arbetskraftsdeltagandet och få upp födelsetalen, säger Thomas Lindh.

Arbetsmarknadsstyrelsen konstaterar i Den framtida personalförsörjningen att ”dagens arbetskraftsdeltagande måste öka om den framtida personalförsörjningen skall tryggas”. Det innebär att de senaste årens trend med ett skenande antal förtidspensioneringar och långtidssjukskrivningar måste brytas.

  Konkreta åtgärder har börjat diskuteras. I våras presenterade regeringens äldreberedning (SENIOR 2005) Riv hindren för äldre i arbetslivet!, ett delbetänkande med förslag som syftar till att få fler äldre att stanna kvar i arbetslivet.

Ökar först närmare 2020

Bland förslagen märks en laglig rätt till deltidsarbete från och med 61 års ålder och en förändring av pensionsavtalen som idag gör det närmast fördelaktigt att lämna en anställning i förtid. Även arbetskraftsinvandring har börjat debatteras och fick ju ett stort utrymme i valrörelsen.

Hur akut är då arbetskraftsbristen? Frågan kan belysas genom den så kallade försörjningsbördans utveckling (se faktaruta »). Enligt Statistiska Centralbyråns (SCB:s) beräkningar kommer försörjningsbördan att vara i stort sett oförändrad under de närmaste 15 åren – trots de stora pensionsavgångarna. Orsaken är att även personer i de yrkesaktiva åldrarna beräknas öka, bland annat beroende på den babyboom som Sverige hade 1988-1993.

  – Först under 2020-talet börjar försörjningsbördan att stiga, enligt våra beräkningar. Då kan stora problem uppstå på arbetsmarknaden, säger Allan Nordin vid SCB:s prognosinstitut.

Överdriven oro

Professor Rolf Ohlsson tycker att oron för arbetskraftsbrist är något överdriven.

  – Det finns en rad faktorer som inte diskuteras så mycket men som i hög grad påverkar utbud och efterfrågan på arbetskraft, till exempel utbildning, tillväxt, ny teknik, produktivitetsutveckling och så vidare. Hur de kommer att se ut när vi närmar oss år 2020 har vi faktiskt ingen aning om, så varför bekymra sig nu?

För delar av arbetsmarknaden finns dock anledning att redan idag bekymra sig. En växande skara kommuner har problem med att rekrytera personal till äldreomsorgen. Dessutom gör branschens sneda åldersfördelning att stora pensionsavgångar är att vänta de närmaste åren. Allan Nordin, SCB:

  – Helt klart är att vård- och omsorgssektorerna är i det mest utsatta läget. Här kommer gapet mellan tillgång och efterfrågan på utbildad arbetskraft sannolikt att fortsätta växa om inget görs.

Referens:

Ann-Kristin Högman och Lars-Göran Tedebrand: Kris i befolkningsfrågan – ett återkommande fenomen. Historielärarnas förenings årsskrift 2002.