Värna bufferten i AP-fonderna! Staten måste betala tillbaka de pengar som förts över till statsbudgeten, säger  KG Scherman som är kritisk till mycket i det nya pensionssystemet.

När KG Scherman började som chef för riksförsäkringsverket 1981 blev han klar över att ATP-systemet var ohållbart på lång sikt. Den förvärvsarbetande befolkningen ökade inte i den takt man trott, medan medellivslängden fortsatte att stiga.

Det tog tio år att övertyga politikerna om att ett nytt system måste genomföras. 1991 tillsatte regeringen den så kallade Pensionsarbetsgruppen. Deras arbete ledde fram till ett principbeslut i riksdagen 1994 om ett nytt pensionssystem.

Hur kan det då komma sig att en påhejare av denna förändring nu är systemets argaste kritiker? KG Scherman, som idag är pensionerad men internationellt verksam, förklarar det med att det färdiga systemet frångått principerna i riksdagsbeslutet. Han erkänner också att han inte insåg vidden av alla förändringar.

Inget skyddsnät efter 65

  – Det nya systemet höjer i praktiken pensionsåldern, men det finns inget skyddsnät efter 65. Arbetsmiljö och arbetsvillkor måste anpassas och äldre måste ha rätt till kompetensutveckling. Trygghetssystemen för sjukdom och arbetslöshet måste gälla dem som vill arbeta några år längre, på samma sätt som för yngre.

Han är också kritisk till konstruktionen av garantipensionen för dem som haft låga eller inga inkomster. Den räknas upp med prisutvecklingen medan inkomstpensionen följer inkomstutvecklingen.

  – Om reallönerna ökar får de yrkesarbetande högre pension. Det innebär att man accepterar att klyftorna i samhället ökar.

En viktig punkt på KG Schermans lista är AP-fonderna. De ska ju utgöra en buffert som ger finansiell stabilitet för pensionerna. Genom införandet av den nya pensionen, som är ett rent ålderspensionssystem, får statsbudgeten ta över kostnader för förtidspensioner, pensionsavgifter för a-kassa och sjukförsäkring samt pensionsrätt för barnår m.m. Därför har redan 284 miljarder kronor från AP-fonderna förts över till statsbudgeten.

  Han anser att det var fel att överföra så mycket pengar och vill att de ska betalas tillbaka till fonderna. Han varnar dessutom för att ytterligare 100 till 200 miljarder kan komma att föras över till statsbudgeten vid den kontrollstation som finns inlagd för pensionerna 2004.

Avskaffa bromsen

Hans kritiska hållning till detta hänger samman med den så kallade bromsen, det vill säga den automatiska balanseringen. Om inte tillgångarna – pensionsavgifter och buffertfonder – räcker till pensionsutbetalningarna kommer pensionerna automatiskt att sjunka.

  – Nu gäller det att vara vaksam och värna om bufferten! Lämna tillbaka pengar till AP-fonderna och avskaffa bromsen, kräver KG Scherman.

Dessutom vill han avskaffa premiepensionssystemet i dess nuvarande form och göra om det till en försäkring med garanterad avkastning av den typ som livförsäkringsbolagen erbjuder.

  – Ingen kan förutse var man ska placera pengar på börsen. Resultatet beror på slumpen! Enskilda ska inte behöva bli utlämnade på det sättet.

  Han påpekar också att den nuvarande premiepensionen inte fanns med i 1994 års principbeslut i riksdagen. Enligt det skulle säkerheten prioriteras.

  – Ingen vet varifrån detta kommit!

Han efterlyser en ”hederlig, genomträngande undervisning” både allmänt och individuellt om vad det nya pensionssystemet innebär:

  – Man tvingar folk att jobba mycket och ändå få en ganska låg pension. Det sägs inte rent ut att pensionsåldern i praktiken ökat. Det döljs bakom ord som frivillig och flexibel.

Kuvert med glädjeräkning

  – Det orangefärgade kuvertet innehåller rena glädjeräkningen. Beräkningen av avkastningen på premiepensionen är för hög. Man låtsas inte heller om att bromsen finns, fastän risken för att den ska slå till bedöms till 30 procent.

Eftersom pensionen nu grundas på hela inkomsten – i ATP-systemet var det ju de 15 bästa åren av 30 arbetsår – måste samhället skapa förutsättningar för att människor ska orka arbeta för fullt till högre ålder, framhåller han. I proposition 1997/98:151 nämns drygt 40 arbetsår.

  – Det krävs stora insatser på arbetsmarknaden. Idag slits alltför många människor ut av alldeles för stora krav. De fem partier som enades om pensionsreformen borde ta konsekvenserna av den.

Sammantaget anser KG Scherman att den enskilda människan får ta för stor risk i det nya pensionssystemet. Han anser också att det är en naiv tanke att man kan ha ett helt automatiskt pensionssystem som tar hänsyn till alla situationer. Politikerna kommer ändå att behöva gå in och ta sitt sociala ansvar och rätta till missförhållanden.