I det gamla systemet med ATP och folkpension ansågs pensionen fast eller säker. I den nya allmänna pensionen är avgiften fast och pensionens storlek rörlig. Det är ett unikt val som Sveriges riksdag gjorde 1994. Inget annat land i världen har en sådan konstruktion. Enligt Ole Settergren är det också en myt att pensionerna i det gamla systemet var säkra:

  – Formellt var pensionen garanterad i det gamla systemet eller ”kontraktet”. I verkligheten kunde inte det löftet infrias. När ekonomin försvagades kunde pensionerna inte räknas upp enligt reglerna då heller.

Stabila regler nödvändiga

Han menar att det var just därför som det behövdes ett nytt pensionssystem:

  – Politikerna insåg att pensionen måste vara en följd av den demografiska och realekonomiska utvecklingen. Det behövdes stabila regler som inte orsakade uppslitande konflikter i riksdagen varje gång.

  – Kontraktsbrottet var redan ett faktum och politiken riskerade att tappa anseende av flera löftesbrott. Det tror jag är en viktig bakgrund till reformen, säger han.

Vad är det då som påverkar pensionens storlek? Ole Settergren anser att man nu kan betrakta sitt pensionssparande som ett vanligt bankkonto. De avgifter man själv, arbetsgivaren och ibland staten betalar in bokförs på ens konto. Till det kommer en sorts ränta, så kallad indexering.

I värdebeskedet från försäkringskassan – det orangefärgade kuvertet – kan man se hur stor indexförändringen blir varje år. Kontot tillförs också arvsvinster från dem som redan dött i ens egen årskull.

  Räntan på inkomstpensionen bestäms av genomsnittsinkomsten i landet det året. Räntan på premiepensionssparandet bestäms förstås av utvecklingen på kapitalmarknaden.

Inkomstutvecklingen avgörande

Inkomstutvecklingen i samhället är alltså en av de viktiga ingredienserna. I det nya pensionssystemet är den viktig även för de redan pensionerade. Inkomstutvecklingen beror på produktiviteten, antalet arbetade timmar och lönen per timme.

  Från 2001 räknas pensionerna inte upp med konsumentprisindex längre utan följer inkomstutvecklingen. Garantipensionen för människor med låga eller inga inkomster räknas dock upp med prisutvecklingen.

Ole Settergren:

  – Under 2001 och 2002 har vi haft den bästa realekonomiska utvecklingen i landet sedan 1960-talet! Pensionärerna har alltså fått mer pengar än vad de skulle fått med det gamla systemet, även om det inte blir så många kronor för var och en.

Att de hittills vunnit ekonomiskt på reformen har vi varit väldigt dåliga på att kommunicera.

Sitter i samma båt

  – Nu sitter alltså pensionärer och förvärvsarbetande i samma båt. Tidigare satt de i olika båtar. Men blir inkomstutvecklingen sämre kommer pensionerna att minska. Det kommer ingen att missa, påpekar han.

Uppräkningen av pensionerna för redan pensionerade blir dock inte lika stor som för förvärvsarbetande. Eftersom inkomstpensionerna redan från början tillgodoräknas ett ”förskott” på 1,6 procent i årlig inkomsttillväxt minskas inkomstutvecklingen med samma siffra. Tre procents höjning för förvärvsarbetande ger alltså 1,4 procent för pensionären, förklarar Ole Settergren. Pensionssystemet innehåller en mängd andra sådana detaljer som är omöjliga att ta upp i en artikel.

Även den automatiska balanseringen – den så kallade bromsen – kan påverka räntan eller indexeringen av pensionen. Balanseringen speglar förhållandet mellan tillgångar och skulder i pensionssystemet. Om skulderna överstiger tillgångarna kommer den årliga räntan – indexförändringen – att bli mindre. Den kan bli noll ett år eller också minus.

  Till det kommer inflationen. Blir den högre än det tillskott pensionären kan få via inkomstutvecklingen urholkas naturligtvis pensionen.

Ökad medellivslängd inräknad

Medellivslängden är en annan viktig ingrediens för pensionens storlek. I de framtidsscenarion riksförsäkringsverket presenterat ökar den hela tiden. En person som är född 1990 förväntas till exempel leva drygt tre år längre än den som föddes 1940. Den personen behöver arbeta drygt två år längre för att få samma pension.

Medellivslängden påverkar det så kallade delningstalet som används för att räkna ut den årliga pensionen. Delningstalet är lika för män och kvinnor. För ovanlighetens skull en fördel för kvinnor som ju lever längre.

  När man går i pension delas ens pensionskonto med den förväntade återstående medellivslängden. Därför får också pensionsåldern stor betydelse. Tidigast kan man som bekant gå vid 61 års ålder. Garantipension utbetalas dock först vid 65 år. Hur länge man vill vänta är upp till en själv. Ju längre man väntar desto högre pension, både därför att pensionskontot växer och därför att delningstalet blir mindre.

Ingen bestämd pensionsålder

Ole Settergren:

  – I det här pensionssystemet finns det egentligen ingen bestämd pensionsålder. Fast arbetsmarknaden räknar ju fortfarande med att de anställda ska sluta vid 65 år. Nu kan man arbeta kvar till 67 år.

  – Det har ofta uppfattats som att pensionsåldern höjts, men det är rätten att stanna kvar i arbete som höjts med två år.

Även antalet förvärvsarbetande har förstås betydelse. Det påverkar hur mycket som betalas in till pensionssystemet och därmed förhållandet mellan tillgångar och skulder. Det kan indirekt påverka pensionerna genom sin betydelse för balanstalet. Det i sin tur kan ju påverka indexeringen – räntan – på pensionskontot. Och indexeringen påverkar pensionens storlek. Hänger ni med?

  Men Ole Settergren förnekar alltså att 40-talisternas pensioner skulle vara i fara därför att det blir färre i arbetskraften när de går i pension. Generationspuckeln är omhändertagen i systemet enligt honom.

Börsförluster större problem

Däremot kan det bli ett problem att förrådet i ”generationsskafferiet”, de fyra AP-fonderna, minskat genom stora börsförluster. AP-fonderna fick år 2000 rätt att köpa aktier och den marknaden har som bekant inte utvecklats positivt den senaste tiden.

  Med facit i hand hade det varit mycket bättre om de satsat på räntefonder eller obligationer anser Ole Settergren. Det är också ett argument han använder till dem som kritiserar premiepensionsdelen av pensionen. Det är inte nödvändigt att ta risker – och chanser – på börsen.

Om pengarna inte skulle räcka till pensionerna, vad händer då? Högre avgifter? Eller höjning av 61-årsgränsen? Ole Settergren:

  – Om landet skulle hamna i ett sådant ekonomiskt läge att avgiften måste höjas (idag är den 18,5 procent på pensionsunderlaget) för att värdesäkra pensionerna så tror jag inte man skulle satsa på det. Då är nog situationen sådan att pengarna måste gå till äldreomsorg, skola och barnomsorg i första hand.

  I den nya pensionen höjdes ju den tidigaste pensionsåldern från 60 till 61 år. Jag tycker man skulle ha höjt den mer redan från början. Ekonomiskt har det inte så stor betydelse, men det hade varit en viktig signal.