Alla har vi en personlig uppfattning om hur gammal man är när man är gammal. En del tycker att det är man vid 60 (somliga anser att det är man redan vid 40!) eller kanske vid 70-75 år.

Sjuksköterskan träffar äldre människor med flera olika sjukdomar och handikapp. Då är det lätt att få uppfattningen att det är så det är att bli gammal. Bilden vi får av åldrandet via media är också allt annat än positiv! Ofta handlar det om vanvård på sjukhem eller raka motsatsen; en pigg 95-åring hoppar fallskärm eller åker Vasaloppet. Sällan läser vi om vardagen för det stora flertalet äldre. Är det kanske inte intressant nog?

Risken är att vi fastnar i ett eländesperspektiv på åldrandet som medför att ingen orkar satsa vare sig ekonomiskt eller politiskt på den äldre generationen.

Ny syn på åldrandet

Under många år arbetade jag med  befolkningsstudien Kungsholmsprojektet där samtliga äldre (minst 75 år fyllda) i stadsdelen Kungsholmen ingick. Genom projektet har geriatriker och övrig vårdpersonal träffat många friska äldre personer och har därigenom fått en annan referensram till åldrandet.

Tidigt i arbetet inom projektet upptäckte jag att den negativa bilden av äldre människor inte stämde. De allra flesta äldre mår bra och lever ett rikt liv upp i hög ålder. De reser, deltar i föreningsliv och är aktiva på många olika sätt.

  Vår forskning visar att nästan tre fjärdedelar av alla personer i åldersgruppen 90 år eller äldre bor i eget boende och klarar sig i stort sett själva. Trots sin höga ålder hade var femte inga sjukdomar alls!

En 92-årig kvinna bad vår läkare titta på en knöl hon hade på fotryggen. Hon ville att den skulle tas bort. Vår läkare informerade henne om att det var en ofarlig fettknöl och behövde därför inte åtgärdas. Men kvinnan var av en annan åsikt; hon skulle åka på skidsemester med sina barnbarn och knölen gjorde att slalompjäxan klämde!

Tas inte på allvar

En 97-årig man berättade för oss att han uppsökt vårdcentralen för att hans hörsel försämrats. Läkaren tittade inte ens i öronen utan konstaterade att ”vid Er ålder har nästan alla nedsatt hörsel” och skrev en remiss till audiologen för utprovning av hörapparat. Väntetiden dit var 3-6 månader. När vi tittade i örat hade han en stor vaxpropp som enkelt gick att spola bort och sedan hörde han normalt igen.

Andra berättade om när de sökt hjälp för depression och blivit bemötta med orden ”det är väl inte konstigt att man är lite ledsen när man är gammal”.

Många äldre berättar att de inte tas på allvar. Deras olika besvär förringas eftersom ”det är ju så det är att bli gammal”. En kvinna var vid 96 års ålder hade svår katarakt (gråstarr) och på väg att bli blind. Tack vare lasertekniken opererades hon och vid 100 års ålder bodde hon fortfarande hemma och klarade sig själv utan större hjälp.

Inga unika exempel

Många av oss har haft någon i släkten som blivit 90-95 år gammal och varit pigg, men vi tror alla att den släktingen är unik. Efter alla mina år inom Kungsholmsprojektet och möten med omkring 2500 äldre personer, vet jag att de unika exemplen är snarare regel än undantag.

  Jag har fått en betydligt mer nyanserad bild av hur det är att bli gammal. Jag har fått erfara att äldre personer med sin livserfarenhet har mycket att lära yngre generationer. Min erfarenhet genom forskningen har lärt mig att se människan – inte åldern.