Homosexuella handlingar var straffbara ända fram till 1944. Fördomar och trakasserier frodas än idag, även inom äldreomsorgen. I Stockholm finns personalkurser i homo- och bisexualitet men efterfrågan är liten.

För fyra år sedan tog Stockholms stadsfullmäktige ett beslut om att all omsorgspersonal ska få grundläggande kunskaper i homo- och bisexualitet. Kurser erbjöds av RFSL (Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande) tillsammans med RFSU (Riksförbundet för Sexuell Upplysning). Men efterfrågan är minimal, berättar Nisse Olofsson som varit seniorkurator på RFSL i tio års tid.
  – Vi har haft beredskap i tre år men bara några enstaka har nappat. Det finns officiellt ett konstaterat behov fast sexualitet är ett känsligt ämne som undviks i det längsta.

2002 var det dags för nästa beslut, då i Stockholms läns landsting. Detta innebar att all personal inom vården, även inhyrd, ska ha grundläggande homokompetens. Ansvaret för utbildningen ligger på varje enhetschef. 
  – Ett orimligt beslut, tycker jag. Det är klart att det ska finnas ansvariga centralt, menar Nisse Olofsson.

Utsatt för trakasserier
Han har hunnit besöka ett stort antal äldreboenden och träffat många som varit utsatta för allt från osynliggörande till rena trakasserier.
  Demenssjuka män som lever i gruppboenden är speciellt utsatta. De minns oftast bara det gamla och det händer att de blir förtjusta i och tafsar på unga killar. Detta kan resultera i att de behandlas dåligt, personalen tycker att de bär sig illa åt och bestraffar dem på ett eller annat sätt.
  – De här männen måste mötas med respekt och få ett värdigt boende vid livets slut, säger Nisse Olofsson.
  Fast de flesta äldre gör allt för att inte väcka uppmärksamhet. Personalen noterar kanske att en boende ofta får besök av någon men bryr sig inte om att ta reda på om han eller hon är en livspartner. Denna går miste om information angående sin vän och personalen ser inte vilken resurs partnern egentligen är som nära anhörig.

Det är extra viktigt att fånga upp de närstående som finns med tanke på att homosexuella ofta saknar egna barn och alltså har färre anhöriga.
  – De som behandlas illa har en inneboende rädsla för att träda fram och struntar därför i att göra någon anmälan, istället väljer de att inte vara sig själva utåt, förklarar Nisse Olofsson och fortsätter:
  – Det har delvis sin förklaring i att de växte upp i ett samhälle där homosexuella handlingar var straffbara ända fram till 1944.

Drar sig för att gå ut
Nisse Olofsson kände den siste som dömdes, året var 1943. En välutbildad man med bra jobb. Detta satte stopp för karriären och hela hans liv präglades av händelsen.
  – Ensamheten är stor hos framförallt manliga homosexuella. Jag har skrivit på en uppsats som inte blivit färdig än med titeln ”Vart har alla gamla gubbar tagit vägen”, där jag intervjuat ett antal personer. De vill förstås träffa andra män men drar sig för att gå ut.
  – Kvinnor märks inte på samma sätt om de går arm i arm på gatan eller besöker caféer och teatrar tillsammans, menar Nisse Olofsson.

Gunilla Lindberg, medlem i RFSL bekräftar påståendet:
  – Jag tror det är lättare att vara äldre kvinna och lesbisk. Det har aldrig väckt lika stor uppmärksamhet. Förklaringen är väl den att det inte pratats om kvinnans sexualitet. Den har inte tagits på allvar, och så är det väl än idag till viss del. När kvinnor kramas och pussas betraktas det som vänskapliga handlingar.

Både äldre homosexuella kvinnor och män har dock behov av mötesplatser. Gunilla Lindberg:
  – För 15 år sedan startade Golden ladies. Vi var ett 60-tal kvinnor då, idag är vi närmare trehundra som träffas på middagar med dans och uteaktiviteter. Många äldre deltar, den äldsta är 87 år gammal.

Vill ha särskilda seniorboenden
Den manliga motsvarigheten kallas Gayseniorerna och har funnits i tio år. Varje onsdag är det café då mellan trettio och femtio män deltar. De håller till i RFSL:s lokaler på Sveavägen och anordnar även andra aktiviteter såsom utflykter och studiebesök.

Många äldre homo- och bisexuella efterfrågar särskilda seniorboenden. Två storstäder har kamratföreningar som arbetar med detta – Glädjen i Malmö och Gaysol i Stockholm.
  – Det finns olika förslag. Exempelvis ett enklare kollektiv med gemensamt kök och matsal. Man kan även tänka sig ett våningsplan i ett äldreboende, med tillgång till den service som finns där.

Gunilla Lindberg var aktiv i Gaysol för några år sedan.
  – Vi skickade ut enkäter om intresset för äldreboenden och vilka tankar de hade kring detta. Vi fick flera hundra svar men huvudparten var unga människor. En del äldre har väl redan bra boenden medan andra inte vågar komma ut ur garderoben.