Intresset för äldrekooperativ har ökat de senaste åren. Det är ett alternativ till dagens privat- och kommunägda boenden där insyn och medbestämmande för äldre och anhöriga är begränsat. Men det krävs engagemang.

Idag finns ett 40-tal äldrekooperativ och många ligger i startgroparna.
  – Intresset är stort. Inte bara i glesbygden där de första kooperativen startade utan även i storstadsregionerna.
  Det berättar Roland Malm på KIC, Kooperativt IdéCentrum i Stockholm. Han har varit med sedan det första – Ingelsgården – kom till för 13 år sedan.

1990 började han med att stötta några byar i Jämtland som inte ville skicka sina äldre till boenden i den större centralorten. Den ena byn är Lövvik där Ingelsgården ligger. Den andra är Hooting med personalkooperativet Brismarksgården.
 
Idag jobbar Roland Malm med Äldrekooperativprojektet på KIC, ett nationellt projekt med syfte att stödja dem som vill starta en alternativ äldreomsorg. De samarbetar med 25 rådgivningscentra runtom i Sverige. Finansieringen sker delvis med pengar från NUTEK.
  Hit kan alla som funderar på att starta äldrekooperativ vända sig. Några måste bygga upp boendet från början, det finns varken hus eller personal. Andra tar över redan existerande boenden.

Lång process
Vissa vill starta brukar- och anhörigstyrda, andra tänker sig ett samarbete mellan brukare och personal. En tredje form är renodlade personalkooperativ. Vägen till ett fungerande äldreboende är dock lång.
  – Processen från idé till start, tar ett par tre år, förklarar Roland Malm. Det börjar med att vi träffar gruppen och berättar hur man kan jobba. Vi ger kunskap om hur det går att intressera människor omkring, för engagemang och personliga insatser är viktigt och kanske det svåraste av allt.
  Frågor kommer upp om vilka som vill vara med och varför. Nästa steg är hur det går till att ta kontakt med kommunen.

Kreativa tjänstemän
I storstäder som Stockholm och Göteborg sker redan upphandling med privata boenden så där har de rutin. Däremot är avståndet mellan beslutsfattare och initiativtagare längre. 
  – På de små orterna där kommunerna driver alla boenden kanske situationen är helt ny men tjänstemännen brukar å andra sidan visa sig kreativa, förklarar Roland Malm.

Kommunen gör en biståndsbedömning för varje persons behov av vårdinsats. Vissa kooperativ skriver avtal med hemtjänsten. I andra ingår personalen och då är det viktigt att läsa in sig på bland annat arbetsrättens regler vid anställning, semester, sociala avgifter, pensioner, försäkringar och arbetsmiljö.
  När så uppbyggnadsskedet startar får deltagarna fortsatt stöd från Kooperativ i Centrum eller någon av de andra rådgivningscentra i Sverige.
  – Ofta blir kontakten långvarig eftersom vi bygger upp en relation under processens gång, säger Roland Malm. Ingelsgården som var det första, följer jag ännu.