Pär Alexandersson, tidigare huvudsekreterare i den parlamentariska äldreberedningen SENIOR 2005
Nyckelord: Organisation och lagstiftning, Åldrandet/Socialgerontologi
Äldre i Centrum publicerade under våren två debattartiklar där Birgitta Odén kritiserar den parlamentariska äldreberedningen SENIOR 2005. Beredningens ordförande, biskop Claes-Bertil Ytterberg, kommenterade den första artikeln i förra numret av tidskriften (se artikel »). Samtidigt publicerade Äldre i Centrum den andra av Odéns artiklar, som Claes-Bertil Ytterberg inte kände till. Förbryllande för läsaren, misstänker jag, och inte särskilt schyst mot den som försökte svara på angreppen. Odéns nya inlägg tillmättes för övrigt stort värde. På förstasidan stod det ”Belägg för ålderism saknas” utan någon markering av att det var en åsikt och inte ett forskningsrön.
Claes-Bertil Ytterberg har varit bortrest under sommaren och bett mig skriva en kommentar till Birgitta Odéns senaste artikel. Som jag förstår det kritiserar Birgitta Odén SENIOR 2005 för att på svensk mark ensidigt och ovetenskapligt odla anglosaxiska föreställningar om en utbredd ålderism i samhället. Bortsett från det första stycket, som avser ett betänkande som beredningen gav ut år 2002, gäller artikeln fyra sidor i SENIOR 2005:s slutbetänkande ”Äldrepolitik för framtiden” (SOU 2003:91). Avsnittet har rubriken ”Medvetna och omedvetna attityder”. De övriga närmare 500 sidorna med bakgrundstexter och förslag lämnar hon därhän.
I det avsnitt som Odén retat upp sig på nämns inte ordet ålderism. Bara det säger väl något om nivån på hennes inlägg. Istället skriver beredningen om ”attityder” och ”stereotyper”, definierade på svenska av Lars Tornstam inom ramen för ett forskningsprojekt som leddes av Birgitta Odén själv. Även positiva stereotyper om äldre människor uppmärksammas i avsnittet.
När ordet ålderism förekommer lite längre fram i slutbetänkandet så är det med kritiska frågetecken och utan att ligga till grund för analyser och förslag. Ska begreppet bara gäller äldre eller alla som särbehandlas på grund av ålder? Ska det bara gälla negativ särbehandling? Äldre blir ju alla, kan det jämföras med särbehandling på grund av till exempel kön, etnicitet och sexuell läggning? Det expertunderlag som beredningen fick från Lars Andersson var viktigt för denna både nyfikna och kritiska hållning.
De fyra sidorna syftar till att problematisera föreställningar om åldrande och äldre människor som ofta tas för givna. Svenska och utländska studier refereras, både sådana som har koppling till ålderismforskning och andra.
Eftersom beredningens uppdrag gällde äldrepolitik ägnas särskild uppmärksamhet åt äldre människors roll i just politiken. Odén medger att det här verkligen går att belägga negativa attityder, även om hon försöker vifta bort det. Som framgår av beredningens text, byggd på en expertrapport från bland annat statsvetaren Sören Holmberg, handlar det dock inte om någon traditionell diskriminering där grupp står mot grupp. Motviljan mot riksdagsledamöter som fyllt 65 år är tvärtom störst bland de personer som själva uppnått denna ålder.
Avsnittet mynnar inte ut i slutsatsen att äldre människor är en grupp som ensidigt svartmålas och kränks i samhället. Istället skriver SENIOR 2005 att varken negativa eller positiva attityder och stereotyper bör få hindra människor från att vara olika varandra oavsett ålder.
Tanken är tydligen så upprörande att Odén helt förtiger den. Hon antyder vidare att beredningen ägnar sig åt onödiga frågor som bemötandet av äldre på post och försäkringskassa, trots att den typen av frågor inte alls berörs i analyserna och förslagen. Där handlar det om attityder som en del av strukturella hinder för äldres delaktighet och inflytande, inte minst i politiska texter och beslut.
För Birgitta Odén verkar sluggerstilen vara huvudsaken, även när det handlar om skuggboxning. Att förvrida argument och fakta, pådyvla andra åsikter som de inte har och slarva vid innantilläsningen ingår i vapenarsenalen. Det är väl i den andan som hon hävdar att Sverige är världens minst ålderistiska land utan att tydligt berätta vad hon menar med ”ålderism”.
Och det är väl i samma anda hon förnöjt pekar på en undersökning inom EU för fem år sedan som visar att stödet för en lag mot åldersdiskriminering då var minst i Sverige av alla medlemsländer. Att också en majoritet av svenskarna stödde förslaget glömmer hon att berätta.
Birgitta Odéns artiklar om Senior 2005:
Fjärde åldern döljs när ålderstrappan rivs »
Empiriska belägg för ålderism saknas »