Hon anser också att samverkan kan bli mycket bättre redan med dagens regler och efterlyser bland annat en kundansvarig. Hon beklagar att kommunerna gjort sig av med så många arbetsledare.

Hur anser du att samarbetet mellan landsting och kommuner fungerar?

  Fortfarande fungerar det inte som önskvärt trots att de flesta i botten har vilja och ambitioner. Generellt går det bättre i mindre kommuner än i storstäder.

  Samarbetet sätts också på hårda prov när ekonomin kärvar. När sparkraven kommer är det lätt att till exempel gemensam rehabilitering dras in, därför att det kan vara oklart vem som har ansvar för finansieringen.

Du var en av dem som arbetade fram Ädel. Trodde ni då att det skulle vara problem med samverkan tio år efteråt?

  Nej, det trodde vi inte. Syftet med Ädel, det vill säga att föra över äldre från sjukhusen till kommunalt boende eller till hemmen var förutseende tänkt och helt rätt. Pengar gick ju också över till kommunerna med den uppgiften. Hade vi inte genomfört reformen hade samarbetssvårigheterna varit mycket större idag.

Det vi inte förutsåg var att det skulle bli så bitter strid mellan kommuner och landsting kring pengar och ansvarsområden. Det pågick i flera år och har varit svårt att reparera. Staten, landstingen och kommunerna har alla ansvar för att processen blev så konfliktfylld.

Vad finns det för hinder för samverkan idag?

  Ett hinder är naturligtvis att kommuner och landsting har ansvar för sina egna finanser och rätt att ta ut skatt. Båda har sina angivna kompetensområden och ska stå till svars inför medborgarna för vad de uträttat för pengarna. Det hindrar gemensam prioritering och omfördelning av resurser till äldre på lokal nivå. Det är ju det som är min tanke med gemensam nämnd.

  Ändå finns det oerhört mycket som skulle kunna göras bättre om man ville, både på politiskt och professionellt håll.

Nämn några exempel!

  Man kan ha mer precisa samverkansavtal. Resurserna kan också läggas sida vid sida som i Frisam; samverkansutredningen föreslår att antalet ingående parter i den modellen ska bli friare.

Så har vi den besvärliga logistiken mellan kommuner och landsting och även inom landstingen på olika nivåer. Det vill säga gumman ska stå i centrum och få det hon behöver vid rätt tidpunkt. Idag är allt så fragmentiserat. Hon möter inget samspel och ingen helhet. Det finns ingen som är kundansvarig!

I Samverkansutredningen talar ni om en ”lots”?

  Vi diskuterade verkligen en laglig skyldighet att ha en kundansvarig – jag tycker det är ett bättre ord än lots. Men det finns inget som hindrar att man inför det idag och jag tror inte att lagstiftning har någon effekt i det fallet. Vi har sett hur det gick med patientansvarig läkare. Det fungerade mest på papperet.

Ett problem är ju att kommunerna gjort sig av med så många arbetsledare som skulle kunna ge stöd och hjälp. Först när man har arbetsledare kan man delegera till hemtjänstpersonalen att ta ett större ansvar för sitt jobb.

Jag tror mycket mer på stöd till kvalitetsarbete i äldreomsorgen. Många arbetar ju redan med kvalitetssystem lokalt och med att få fram fungerande vårdkedjor. Jag är övertygad om att man kan tjäna in en hel del på bättre ledning och samordning.

  Samtidigt kostar det att utveckla kvaliteten och hitta arbetsprocesser. Man kanske ser hur mycket mer som behöver göras. Så kvalitetsarbete sparar inte pengar, men man får ut mer av det som redan sätts in.

Utredningen föreslår att landsting och kommuner ska få inrätta en gemensam nämnd enligt en ny särskild lag. Varför?

  I en gemensam nämnd kan man lägga ihop pengar och använda dem fritt efter behovet. Det blir också gemensam politisk styrning och gemensam tillsyn. Reviren mellan sjukvård och socialtjänst försvinner. Gränserna kommer att gå mellan behovsgrupper istället.

  Jag tror på gemensam nämnd. De som vill inrätta en sådan får ett mycket bättre instrument än de som finns idag. Under utredningens gång var det en hel del kommuner och landsting som hade hela planen klar bara de fick det lagliga stödet.

Förslaget gäller inte bara äldreomsorgen, men kommer förstås inte att omfatta stora sjukhuskliniker. Så olika former av samverkan kommer att behövas även om man väljer en gemensam nämnd.

Kommunal primärvård sade utredningen nej till?

  Våra direktiv gällde inte stora förändringar. Det skulle vara förslag inom nuvarande ansvarsfördelning. Att flytta över primärvården vore en stor förändring. Dessutom uppfattar jag att det inte finns något intresse för det längre. Frågan är död.

Flera saker har hänt. Regering och riksdag satsar på primärvården och kommun- och landstingsförbunden har idén att gå samman och pröva nya samarbetsformer.

Kommunerna ska ändå få anställa läkare enligt utredningens förslag?

  Det är verkligen ett minimiförslag! I samband med Ädel blev det förbjudet för kommunerna att anställa läkare. Det var ett resultat i en kompromiss om vem som skulle göra vad i äldreomsorgen. Sjuksköterskorna gick över till kommunerna men läkarna följde inte med. Egentligen var det ologiskt eftersom kommunerna redan hade läkare anställda i skolhälsovården.

  Utredningen föreslår att förbudet upphävs och att kommunerna får anställa läkare om de vill men en god idé är ju att samarbeta med landstingen.

Nu är det inte alls säkert att detta går igenom eftersom både Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet reserverade sig både i utredningen och i remissvaren. Det är ju inte heller någon lösning på samverkansproblemen, men det kan öka den medicinska kvaliteten.

Sekretess var ett annat område som utredningen undersökte utan att lämna några förslag?

  Vi gjorde en ordentlig genomgång som överlämnades till Offentlighets- och sekretesskommittén. Det visade sig svårt att lägga ihop journalerna om inte patienten frivilligt går med på det, det stötte emot tryckfrihetsförordningens bestämmelser. Om man har en gemensam nämnd bör man dock kunna hålla dokumentationen om den enskilde samlad.

Om utredningens förslag genomförs, finns det då några hinder för samverkan?

  Om vi får gemensam nämnd och vissa ändringar i bestämmelserna om samverkan enligt Frisam-modellen, då är det bara vissa problem med lagstiftningen om sekretess och dokumentation som inte går att lösa med patientens tillåtelse på frivillig väg. I princip skulle det mesta bli möjligt, i praktiken återstår förstås många svårigheter.

Vad gör Socialstyrelsen idag för att förbättra samverkan?

  Vi har återkommande uppföljningar av samverkansavtal. Socialstyrelsen ansvarar för den medicinska tillsynen och länsstyrelserna för den sociala, men vi gör ofta gemensamma granskningar av vårdkedjan och även gemensamma beslut.

Ett av fem strategiska mål för Socialstyrelsen är att vård och omsorg ska ske från patienternas och klienternas perspektiv. Därför börjar vi ofta tillsyn, utvärderingar och uppföljningar med att diskutera med företrädare för pensionärerna om deras åsikter och erfarenheter.

Huvudansvaret är att ha den gamla i centrum. Apparaten måste anpassa sig och samspela!