Artikelserien Äldreboomen tar denna gång upp en verklig ödesfråga. Hur skall äldreomsorgen kunna få tag i utbildad personal? Detta är redan ett problem på många håll och, enligt AMS beräkningar, skulle var tredje ungdom behöva välja vårdyrket för att täcka upp de framtida rekryteringsbehoven.

Året är 1980. Undersköterska tillhör de populära yrkesvalen bland svenska högstadieelever. Var sjunde sökande till gymnasieskolan vill helst komma in på vårdlinjen. Höga betyg krävs för att bli antagen. 20 år senare har bilden förändrats. Omvårdnadsprogrammet – vårdlinjens efterföljare – lockar få ungdomar och noterar 2001 ett nytt bottenrekord. Endast 2912 sökande till landets gymnasier väljer det i första hand, att jämföra med drygt 18 000 år 1980. I många skolor gapar tomma platser till programmet.

Ingen annan gymnasieutbildning uppvisar ett så kraftigt ras i antalet sökande, enligt Skolverket. Flera orsaker är möjliga. De som läste vidare till sjuksköterska kunde tillgodoräkna sig delar av vårdlinjen, den möjligheten försvann när omvårdnadsprogrammet infördes och sjuksköterskeutbildningen flyttade in i högskolan.

Attityder har förändrats

Attitydförändringar hos ungdomar har lett till att varken undersköterskeyrket eller vårdens arbetsgivare uppfattas som attraktiva, en inställning som sannolikt förstärkts av nedskärningarna under 1990-talet. Då duggade varslen tätt inom vården, idag ropar man efter folk.

Siffror från Svenska Kommunförbundet visar att 40 procent av kommunerna har svårt eller mycket svårt att rekrytera vårdpersonal med omvårdnadsprogrammet eller liknande gymnasieutbildning. Motsvarande andel för sjuksköterskor är 80 procent. Situationen är besvärligast i stor- och universitetsstäderna.

  Många kommuner uppger att de tvingas sänka utbildningskraven för att kunna tillsätta tjänster. Detta sker samtidigt som äldreomsorgsarbetet ställer högre krav på kompetens än någonsin tidigare. Mycket talar för att vi bara ser början på problemen – om inget görs.

De demografiska kurvorna visar att högkonsumenterna av äldreomsorg – personer som är 85 år och äldre – ökar i antal det närmaste decenniet. Under samma period lämnar många anställda vården av åldersskäl. Om 15 år väntas en tredjedel av dagens vårdbiträden och undersköterskor ha gått i pension. Andelarna för sjuksköterskor och läkare är ännu högre.

Populära utbildningar

Ann-Christin Johnreden är en av rapportförfattarna till Den framtida personalförsörjningen inom vård och omsorg, Arbetsmarknadsstyrelsen 2002:

  – Av ansökningarna till högskolans olika vårdutbildningar att döma märks inget svalnande intresse för vården. Till sjuksköterskeutbildningen har det ju länge gått minst två sökande på varje antagen.

  – Detsamma gäller läkar- och sjukgymnastutbildningen där det går så många som sex sökande per plats.

  På längre sikt är fler utbildningsplatser nödvändiga för att komma till rätta med bristen på högskoleutbildad vårdpersonal, anser Ann-Christin Johnreden.

  – Höstens platsförstärkning på sjuksköterskeutbildningen är fortfarande otillräcklig för att täcka de framtida behoven, enligt våra beräkningar som sträcker sig fram till 2105

På kort sikt krävs även andra åtgärder, bland annat att komma till rätta med de höga ohälsotalen i vården. Enligt Vårdförbundet har antalet sjuksköterskor som är helt eller delvis frånvarande under en 30-dagarsperiod på grund av sjukdom, sjukbidrag eller delpension ökat från 3600 (år 1998) till 6600 (år 2001).

Vuxenutbildningen nyckelroll

AMS pekar även på att underlätta för sjuksköterskor utanför EU-området att få sin examen godkänd i Sverige och att införa en kortare sjuksköterskeutbildning för undersköterskor med lång yrkeserfarenhet.

När det gäller de framtida möjligheterna att rekrytera personal med gymnasial omvårdnadsutbildning är läget ett annat och på sätt och vis mer bekymmersamt, anser Ann-Christin Johnreden.

  – Var tredje ungdom skulle behöva välja vårdyrket för att täcka upp det framtida rekryteringsbehovet. Samtidigt vet vi att intresset för gymnasiets omvårdnadsprogram har sjunkit i stort sett varje år. Vuxenutbildningen kommer därför att spela en avgörande roll för att slussa in mer folk i vården.

Hur väl har då kommunerna förberett sig inför den besvärliga situation som väntar och som på många håll redan är här? Boel Callermo, chef för arbetsgivarpolitiska sektionen på Svenska Kommunförbundet, tycker det är fel att säga att kommunerna blivit tagna på sängen.

  – Under 1990-talets kris då statens finanser var dåliga, minskade statsbidragen till kommunerna. De senaste årens ökning av statsbidragen har inte varit tillräcklig för att kompensera de ökande behoven av kommunal omsorg på grund av det stigande demografiska trycket och de allt fler åtaganden som lagts på kommunerna.

Frågan har hög prioritet

  – Idag finns en stor medvetenhet om dessa frågor och jag tror inte att man hittar en kommun i landet där arbetet med att trygga den framtida personalförsörjningen inte ges hög prioritet.

Mindre imponerad av kommunernas agerande är Annika Jansson, ombudsman på Kommunal. Hon tycker det fortfarande är ”mest snack och lite handling” och pekar bland annat på den ofrivilliga deltidsarbetslösheten som länge diskuterats men få kommuner gjort något åt. Mer än var fjärde deltidsanställd inom vården vill arbeta fler timmar, enligt AMS arbetskraftsundersökning år 2000. Regeringen har börjat tala om tvingande lagstiftning.

Liksom Boel Callermo anser Annika Jansson att många olika åtgärder måste till för att trygga den framtida personalförsörjningen. De flesta har en gemensam nämnare.

  – Att höja vårdarbetets status. Punkt slut. Det är en absolut förutsättning både för att locka folk till vården och för att få dem som arbetar där att stanna kvar, säger Annika Jansson.

Svenska kommunförbundet beräknar att mellan 2000 och 2010 kommer 57 000 årsarbetare att ha börjat och slutat arbeta, av andra skäl än ålder, inom äldre- och handikappomsorgen. Det är fler än de som förväntas gå i pension från sin anställning under samma period.

  På längre sikt hjälper det inte att kommunerna rekryterar utbildad personal om man inte lyckas behålla den man har. Därför måste kommunen bli en attraktivare arbetsgivare, det är både fack och arbetsgivare överens om. Det råder även en viss samstämmighet om hur det skall gå till. 

• Personalen måste få större inflytande över sitt arbete
• Ökade möjligheter till kompetensutveckling
• Förbättrad arbetsmiljö, rimligare arbetsbelastning
• Skapa flera karriärvägar inom vården.
• Högre lön (betonas givetvis främst av Kommunal) 

Ännu större behov efter 2020

De långtidsscenarier som Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och Statistiska Centralbyrån (SCB) gjort pekar i en och samma riktning. Om inget görs kommer gapet mellan tillgång och efterfrågan på allmänläkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster och utbildade undersköterskor att växa stadigt, enligt SCB:s Trender och prognoser 2002 fram till år 2020.

Då, när de första 40-talisterna fyllt 80, kommer behovet av äldreomsorg att sannolikt börja öka dramatiskt. Och kommunerna skall försöka rekrytera vårdpersonal i ett samhälle där arbetskraftsbristen, enligt SCB, kan vara utbredd.

Referens:

Personalen i fokus 2000. Med kommunernas rekryteringsbehov till 2010. Svenska Kommunförbundet.