Den största vinsten gör den enskilde

Anne Jalakas, frilansjournalist
Nyckelord: Äldreboende, Omvårdnad


Mimers hus är Ädelreformen förverkligad som den var tänkt från början. Det säger Liselott Ögren chef för denna mellanvårdsenhet som drivs i samverkan mellan Trelleborgs kommun och Region Skåne.

 

De levande ljusen skimrar i glasljusstakarna i matsalen där en förförande doft av äppelkaka kommer från ugnen. Runt borden sitter patienterna och äter lunch, flera med rollatorn parkerad intill.

  På Mimers hus i Trelleborg bor gamla som är för friska för att få vara på sjukhus men för sjuka för att kunna vara hemma. Här kan de hämta kraft. Det brukar gå så bra att läkarna häpnar när de kommer från sjukhuset för att titta till sina patienter. De som var sängliggande på sjukhuset är ofta uppe och går på Mimers hus.

 

Kostnaderna delas lika

  – Stämningen är sådan, det kommer naturligt här, säger Liselott Ögren, chef för enheten som sedan drygt ett år drivs i samverkan mellan kommunen och sjukvården.

 

Idén kom ursprungligen från läkaren Erik Ohlsson som under arbetet med samverkansprojektet Mimers källa såg behovet av ett mellanled mellan hemmet och sjukhuset.

  På mellanvårdsavdelningen Mimers hus delas kostnaderna lika mellan kommunen och region Skåne som vardera förfogar över sex platser. Patienterna är antingen på väg hem från sjukhuset, eller kommer hemifrån utan att vara tillräckligt sjuka för att läggas in på sjukhuset.

 

Underlättar för alla

  – Utvärderingen är oerhört positiv. Mimers hus underlättar för alla som är inblandade, från undersköterskor till läkare och biståndshandläggare. Det är skönt att inte behöva skicka hem någon direkt när man är lite osäker, säger Liselott Ögren.

  – Men störst vinst gör förstås den enskilde.

 

Mimers hus är korttidsvård. Högst tio dagar har man sagt och också lyckats hålla fast vid sedan projektstarten för ett år sedan. Under vistelsen tas ett helhetsgrepp där allt från medicinska till sociala behov ses över.

  – Du får komma hit om du fallit och skadat dig men inte brutit något. Eller om dina hjälpmedel inte fungerar längre. Det kanske är så att dina mediciner bråkar med dig så att du får mardrömmar eller äter dåligt. Allt det där har vi resurser att hjälpa till med. Här finns såväl undersköterskor, sjuksköterskor och sjukgymnast som arbetsterapeut och läkare. Vi har också tillgång till kurator.

 

Förverkligar Ädels intention

För Liselott Ögren är Mimers hus Ädelreformen förverkligad som den var tänkt från början; hälso- och sjukvården integrerad i socialtjänsten.

  – Våra patienter är ofta mycket gamla och många har flera sjukdomar samtidigt. För att det ska fungera bra att bo kvar hemma måste man ha gjort en ordentlig vårdplanering och sett över de medicinska behoven samtidigt som man tittat på tekniska hjälpmedel och det sociala. Det handlar om många små saker som alla måste fungera, säger hon.

 

  – Det kanske behövs ett handtag på sängen, det är sådant vi ser när patienten är här. Kanske måste du få maten hemskickad varje dag för att du ska äta ordentligt och inte få problem med blodsockret. Om något av detta fallerar är det lätt hänt att den onda cirkeln drar igång.

  – Vad gör man när man är gammal och det inte fungerar hemma? Jo man åker in till sjukhuset även om man inte är sjuk utan lite darrig och rädd för att falla.

 

Minskar vårdbehoven

Liselott Ögren är övertygad om att rätt insatser leder till minskat vårdbehov. Den som är trygg hemma behöver inte åka tillbaks till sjukhus lika snabbt.

  – Distriktssköterskan behöver inte heller komma så ofta och hemtjänsten kan ha bättre koll på tiden i stället för att bara öka på den utan att det ändå blir bra. Det blir många vinnare.

 

Det är vackert på Mimers hus. Det som förr var en traditionell långvårdsavdelning inne på sjukhusområdet har med små medel fått en rejäl ansiktslyftning. Innan enheten öppnade åkte mycket av gardiner, tavlor och sidenblommor ut. Nya gardiner köptes, mest enkla vita linnegardiner och rummen målades om i lugna, milda färger. Möbler parades ihop på nya sätt, någon soffa kläddes om, färska blommor och levande krukväxter köptes in och simsalabim hade man en avdelning som känns hemtrevlig och allt annat än sjukhuslik.

 

Ingen väntsal

I korridoren möter vi Åke Landgren på väg till sitt rum med rollatorn. Han är sydd i huvudet efter ett fall hemma och är här för att vila upp sig.

  – Här är så fint så fint. Man har knappt lust att åka hem, säger han.

  Men det måste han. Tiodagarsregeln är bra, tycker Liselott Ögren. Den gör det tydligt att Mimers hus varken är en väntsal på väg till särskilt boende eller en utredningsinstans utan just en sluss.

 

  – Att personalen själv valt att jobba här är också oerhört viktigt, säger Liselott Ögren. Här kan ingen säga att ”vi aldrig gjort så här förr” eftersom det inte finns något förr.

  Tydliga regler om vem som får lägga in patienter på Mimers hus bidrar också till framgången. I dag har två personer den rätten, överläkaren på medicinkliniken, Eva Nitelius, och Liselott Ögren. Andra – till exempel övriga läkare på sjukhuset – göre sig icke besvär.

 

Hur det blir i framtiden är inte helt klart. Region Skåne har sagt ja till en permanent verksamhet men kommunen har ännu inte fattat beslut. Allt talar dock för en fortsättning.

  Diskussioner har också påbörjats om fortsatt samverkan kring hospiceverksamhet. I dag finns, utöver de tolv platserna, också två hospiceplatser för vård i livets slutskede på Mimers hus. För dessa patienter gäller inte tiodagarsregeln, de stannar på avdelningen tills de dör.

  – Men om någon vill komma hem så gör vi allt för att det ska bli möjligt. Även om vi kanske vet att patienten måste återvända till oss efter ett tag, säger Liselott Ögren.

 

Primärvården saknas

Hospicerummen är placerade mitt i avdelningen – det fungerar bra.

  – Äldre människor har i allmänhet hunnit bekanta sig med döden. De har upplevt hur anhöriga och vänner gått bort och vet att livet har ett slut. Ändå kan det bli besvärligt om de möter begravningsentreprenören med den döde i korridoren. Det har hänt vid några tillfällen, trots att vi försökt undvika det.

  – Men den dagliga omsorgen utgör inget problem. Vi har bland annat god hjälp av sjukhusets smärtsyster, hon är ofta hos oss.

 

Vad som fortfarande fattas är ett fungerande samarbete med primärvården. Det kanske blir bättre när den nya tjänsten som distriktsläkare med delad tjänst mellan vårdcentral och Mimers hus tillsätts.


Senast uppdaterad 05 juli 2009 - 22:37 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår