På amerikanska rymsonder finns en avbildning av en man och en kvinna, en hälsning till nyfikna utomjordingar. I USA väckte bilden protester, det gjorde även Håkan Jönsons förslag till omslag till sin nya bok. Här reflekterar han över likheterna och hur äldre människor gestaltas i bild.

Hur beskriver man en människa för den som inte vet vad en människa är? På rymdsonderna Pioneer 10 och 11 som NASA skickade iväg 1971 och 1972, finns ett ingraverat meddelande till de intelligenta utomjordingar som kanske hittar satelliterna någon gång i framtiden.

Vad bör då dessa utomjordingar veta? De graverade plaketterna ger information om jordens läge i solsystemet och i universum. Där finns också en avbildning av två representanter för människosläktet, en man och en kvinna. Initiativtagare till meddelandet var science fiction- författaren Carl Sagan, vars fru Linda Salzman Sagan ritade de två människorna.

I USA väckte bilden protester. Feminister undrade varför just mannen höjer handen i en hälsande gest. Och står han inte något framför henne till på köpet?

Pornografi i rymden

Representanter för etniska grupper menade att ambitionen att återge drag från alla raser misslyckats. Moralister rasade mot att paret är naket. Skattefinansierad pornografi i rymden! Få tycks ha invänt mot människornas ålder, trots att paret bär karaktäristika av en slags mellanålder.

  De är inte barn och inte heller gamla. Hur tänkte man inför det valet? Kanske var åldern på rymdsondens människor ett resultat av att man inte tänkte på deras ålder. Protesterna fick kretsen kring Sagan att tänka till.

När det var dags för rymdsonderna Voyager 1 och 2 att skickas iväg 1977, hade man utvecklat ett avancerat fonetiskt presentationssystem med 118 bilder av jorden, naturen, människan och vårt samhälle – The Voyager Interstellar Record. Trots variationen i bilder dominerar fortfarande den obestämda mellanålderns människa, men det heterosexuella paret har gjorts om till märkliga siluettmänniskor för att inte uppröra moralisterna.

Variationen går förlorad

I kvinnans mage syns konturerna av ett foster. Bland de 118 bilderna förekommer både barn och gamla, men dessa tycks framför allt illustrera mänsklig variation, barndom, ålderdom, familj eller generationer.

Om vi kom till jorden och förväntade oss att möta Pioneers människor skulle vi antagligen bli förvånade. I sitt försök att representera alla går variationen förlorad och vad Pioneersondernas par visar är i stället en kulturell och sexuell dominans, idén om vad som är det mest mänskliga, det mest normala. I mer komplex form utvecklas denna dominans i Voyagers meddelande. Vad hade hänt om NASA låtit en naken gammal kvinna eller en naken liten pojke representera människan?

Samhälleliga beskrivningar av ålderdomen relaterar ofta till ett tregenerationsperspektiv, där ålderdomen – och barndomen – anses vara lik eller skild ifrån mellanåldern. Det är frågan om ett fenomen av samma karaktär som så kallad androcentrism, det vill säga att mannen representerar normalitet medan kvinnan blir det andra könet.

Pioneers heterosexuella par är bara ett av många exempel på hur föreställningar om människans normala ålder uttrycks. Det finns fler. Anatomiska illustrationer visar sällan barn och gamla som förstahandsval. Skämtteckningar om livet i himmelriket visar mellanålderns personer – även om Gud är en gammal man – som om vi alla genomgick en transformation till denna ålder efter döden. De flesta som dör är ju trots allt gamla.

Utgår ofta från rnellanåldern

När den mänskliga kroppen används som illustration till samhälleliga företeelser är det som regel den obestämda mellanåldern som visas upp. Begrepp som stat, medborgare och demokrati förmänskligas med bilder av personer ur mellanåldern, medan barn och gamla representerar skola och åldringsvård.

  En illustratör som lät 8- eller 80-åringars kroppar i olika storlekar personifiera jämförelser mellan levnadsnivåer eller sjukdomsfall i olika länder skulle förvirra läsarna. Valet av de andra åldrarna måste förklaras och motiveras – mellanålderns människa passerar obemärkt.

Ovanstående text är hämtad från en bok om ålderdomen som jag skrivit. Inför tryckningen av min bok kontaktades jag av förlagets tekniska redaktör, som undrade om jag hade önskemål om illustration för bokens omslag. Det hade jag. Varför inte ta Leonardo da Vincis välkända bild av en människa med fyra armar och ben och göra om den så att den föreställer en äldre kvinna?

Förändrad da Vinci

I original används bilden ofta för att avbilda människan. Ungefär så här tänkte jag att läsaren skulle kunna resonera om bokens framsida:

  Det där är ju Leonardo da Vincis bild av en människa, men förändrad till en äldre kvinna. Men vänta, är inte en äldre kvinna en människa? Vad föreställer egentligen da Vincis bild? En man i mellanåldern. Är det så vi tänker oss en människa?

  Den där kvinnan ser förresten inte så gammal ut. Är hon ens 70 år? Ska hon illustrera ålderdomen? Ja, hur ska man förresten se ut för att vara en representant för ålderdomen? Som en 65-åring eller en 105-åring? Och hur ser i så fall personer i de åldrarna ut?

Den tekniska redaktören bad en av förlagets kreatörer ta fram ett förslag till illustration. Jag tyckte att den blev bra och efter några korrigeringar godkände jag omslaget. Så åkte jag på semester. När jag kom hem möttes jag av ett mail från den tekniske redaktören. Förlagets projektledare hade stoppat tryckningen av omslaget, eftersom hon befarade negativa reaktioner från läsare.

Nedvärderande av kvinnan

När jag ringde förklarade projektledaren att teckningen inte var tillräckligt professionell i sitt utförande och att den skulle kunna uppfattas som nedvärderande av kvinnan. Och hon talade av erfarenhet. Förlaget hade tidigare låtit illustrera en kursbok med teckningar av människor och fått omfattande kritik från läsare som uppfattat vissa bilder som kränkande. Därför har förlaget blivit mer uppmärksam på hur teckningar av människor kan uppfattas. Kunde min kvinna uppfattas som kränkande?

En tecknad bild är problematisk som illustrationsform, i synnerhet när den uppnått en viss grad av detaljrikedom och naturtrogenhet. När det gäller fotografier kan man ifrågasätta varför ett visst motiv valts, hur det fokuserats och beskurits. I en teckning kan betraktaren dessutom tolka varje detalj – och frånvaron av detaljer – som utvald av illustratören, alltifrån storleken på magen till rynkorna på halsen. I min iver att förmedla vissa budskap om ålder, kön och normalitet hade jag kanske inte tänkt över alla de andra budskap som olika betraktare kan tänkas uttolka ur bilden.

Bilden stoppas

När tryckningen av omslaget stoppades tog förlaget fram en ny illustration – en siluettmänniska som jag tyckte såg ut som en figur från ett Rorschachtest. Att det var en kvinna kunde man se eftersom brösten stack fram under armhålorna. Men figurens ålder var det givetvis omöjligt att säga något om.

Bilden har blivit obegriplig, tänkte jag och skrattade åt att min kvinna drabbats av samma öde som NASA:s avbildningar av människor. Så kom jag och projektledaren överens om att kreatören skulle ta fram en ny bild, med tydligare konturer av ansikte och bröst.

Nu när den slutgiltiga bilden ändå blivit ganska tydlig i anletsdragen har jag börjat fundera över om jag inte var för säker när jag försökte övertyga förlaget om att den tecknade kvinnan inte skulle väcka anstöt. En bok som delvis handlar om åldersdiskriminering kan knappast anklagas för att ha en nedvärderande bild av äldre på framsidan, så tänkte jag. Men hur bilden uppfattas bestäms ju av betraktaren, inte av mig.

Referens:

Texten är delvis hämtad ur boken Ålderdom som samhällsproblem,

Håkan Jönson (Studentlitteratur 2002).