En nyckelfaktor är att få ett gemensamt synsätt mellan huvudmännen – kommunens personal ska inte ha så mycket synpunkter på vad lasarett och primärvård gör och vice versa. Det skriver Gunnar Lindberg, chef för äldreomsorgen i Piteå.
Den solidariska välfärdspolitiken bygger på att vi har behov som vi inte kan tillgodose själva. Vår uppgift är att producera de tjänster som finns formulerade så bra som möjligt. Vårt uppdrag är att skapa så goda effekter och resultat i pensionärernas liv som möjligt.
De flesta av oss klarar oss själva i det egna boendet men någonting kan hända som gör att vi måste till lasarettet och vara där tills vi är färdigbehandlade och får åka hem igen.
Kommunerna har fått ett större ansvar medan lasaretten spelar en allt mindre roll. Korttidsboende har en stor betydelse för flödet, både i dag och i framtiden. Man bor hemma, åker till korttidsboende eller dagverksamhet och sedan hem igen.
Tillgängligheten måste alltid utgå från individen. Vår idé utgår från hög grad av tillgänglighet. Om du efterfrågar en tjänst och den är tillgänglig skapas trygghet och ger ökad kvalitet. Om man väl har bestämt sig för avlastning vill man oftast ha den på en gång och inte om tre månader. Det skapar även mindre efterfrågan då man känner sig trygg att få hjälpen just när man behöver den.
En ekonomi i balans
Många kommuner och landsting har stora underskott i sina bokslut. Man har alltså producerat en verksamhet som inte överensstämmer med de mål och ambitioner som politikerna formulerat. En ekonomi i balans skapar förutsättning för en utvecklingsbenägen och flexibel organisation med mer valfrihet. Det ger i sig förutsättningar för ökad tillgänglighet.
Vårt mål nummer ett är att bo hemma med hjälp av olika insatser, till exempel hemtjänst, avlastning, färdtjänst och träffpunkter. Först när allt det är uttömt är mål nummer två att erbjuda äldreboende.
För några år sedan var vi i en situation med köer till särskilt boende, överbeläggning på lasarett, framför allt på medicinkliniken, korttidsvården var något överbelagd och vi hade en hel del betalningsansvar. Det vill säga människor låg på lasarettet fast det var meningen att de skulle hem.
Inga köer längre
Sedan ett antal år tillbaka har vi lediga platser på äldreboende, ledig kapacitet på lasarettet och inga betalningsansvar. Budgeten var i balans under hela 90-talet.
I vårdapparaten hamnar man ofta i en situation där man är på fel plats och får hjälpen i fel tid. Hälso- och sjukvårdens remissystem är exempel på det – många äldre hamnar i väntandets väntrum. Hjälp i rätt tid handlar om tillgänglighet och tydlighet.
Vår framgång bygger på en decentraliserad organisation som sammanfaller med landstingets, vilket ger naturliga kommunikationskanaler. En nyckelfaktor är att få ett gemensamt synsätt mellan huvudmännen. Det innebär att kommunens personal inte ska ha så mycket synpunkter på vad lasarett och primärvård gör – och vice versa. Brukarna tänker på sina behov medan vi tänker i organisation och det kan ge otrygghet med olika besked.
Arbetat med attityder
Vi har arbetat mycket med det gemensamma synsättet. Även med attityder både när det gäller anhöriga och personal, vilket innebär att man får samma budskap från sjuksköterskan på medicinkliniken som från undersköterskan i hemtjänsten.
Ytterligare en faktor är att vi målmedvetet arbetat med vakansgrad. I stället för att ha en kö på 100-150 personer till särskilt boende har vi som medveten strategi lediga platser motsvarande en månads inflyttning, vilket motsvarar 10-15 platser.
Det är ofta en svår situation när man flyttar in till ett särskilt boende. Man ställs inför många existentiella frågeställningar. Därför är det viktigt att ha ett etiskt perspektiv och ge tid till den kvalitativt sett viktiga situationen, både vid in- och utflyttning. Att tro att man upprätthåller produktivitet och effektivitet genom att personer hela tiden står och väntar är ett industriellt sätt att tänka.
Satsning på utbildning
Vi gjorde en stor satsning när vi utbildade all grundpersonal (300 personer till undersköterskenivå). Attityderna ändrades från att så fort man blev sämre så skulle man in på ett boende till att vi nu erbjuder hjälp i hemmet till livets slut.
Vad undersköterskorna i hemtjänsten säger har större betydelse än vad biståndsbedömaren säger, eftersom de har en relation och det skapar trygghet.
I stora organisationer ramlar ofta frågor mellan stolarna och då måste det finnas medel för att lösa det. Därför har vi en procent av budgeten kvar för oförutsedda händelser.
Kommun och landsting har gjort ett gemensamt samverkansdokument där vi slagit fast att vi blir fler äldreäldre med minskade eller oförändrade resurser och att man inte ska ligga kvar på lasarettet när man är medicinskt färdigbehandlad. Synsättet har vi processat fram i alla nivåer i organisationen, framför allt på verksamhetsnivå eftersom processerna mellan vårdtagare och tjänsteutövning är de viktigaste.
Den politiska förankringen i fullmäktige har inte varit enkel eftersom det är lätt att spara bort en vakansgrad. Lösningen kom då ett antal personer i kommunstyrelsen också sitter i bostadsbolaget, och i bostadspolitik måste man ha en viss vakansgrad för att politiken ska fungera.
Flera korttidsboenden
Kärnhuset är en enhet med 13 platser för personer som bor i eget boende och är i behov av kompletterande utredning, behovsbedömning eller träning av sina förmågor för att kunna bo kvar i eget boende. Man kan inte komma direkt från sjukhuset, utan ska vara klar därifrån och ha vistats hemma en tid.
Villa Utkiken med 13 platser är enbart till för avlastning där man kan ta emot gäster veckans alla dagar allt från några timmar upp till tre veckor. Plats bokas direkt med personalen och målsättningen är att alltid kunna erbjuda plats för att anhöriga ska känna tryggheten att kunna få avlastning med kort varsel. För att dessa platser inte ska förvandlas till permanenta så stänger enheten var tredje helg.
Vi har total tillgänglighet som bygger på resonemanget att om folk ska bo hemma ska tryggheten finnas att få tillfällig hjälp i form av avlastning, behovsbedömning och träning.
Villa Utkiken och Kärnhuset tar årligen emot runt 100 personer vardera. På Kärnhuset kommer de flesta hemifrån och de flesta åker hem efteråt. På Utkiken kommer alla hemifrån och alla åker hem.
Träffpunkter i byarna
Som komplement har vi också träffpunkter i olika former, till exempel dagverksamhet för dementa, träffpunkter för dem som bor i eget boende. Dessutom samverkar vi med primärvården och kyrkorna genom att ha träffpunkter företrädesvis ute i byarna.
Politikens mål och ambition måste vara att skapa en trygg plats på ålderns höst och då är tillgänglighetsbegreppet en nyckelfaktor för att skapa trygghet och kvalitet inom äldreomsorgen. Rätt hjälp, i rätt tid, på rätt plats är möjligt med god samverkan och ett gemensamt synsätt djupt förankrat i vårdens vardag.
Sökning pågår