Margareta Olofsson (V),

social- och äldreborgarråd i Stockholms stad

Kundval får inte öka klyftorna

I Äldre i centrum 3/03 kritiserar Rolf Å Gustafsson och Marta Szebehely den så kallade kundvalsmodellen (läs artikel »). Kundvalsmodellen infördes 2002 i Stockholm av den borgerliga majoriteten och innebär att de som är berättigade till hemtjänst, ledsagar- och avlösarservice, har rätt att välja att få servicen från olika utförare. Enligt Gustafsson och Szebehely riskerar modellen att leda till en mer skiktad äldreomsorg och på sikt kan den vara ett hot mot det generella välfärdssystemet.

  Detta är farhågor som jag delar. För närvarande utreder vi vilka konsekvenser kundvalsmodellen har haft. Under 2004 kommer vi att fatta beslut om äldreomsorgens framtida organisering.

Från borgerligt håll framhåller man gärna att antalet privata utförare har ökat kraftigt sedan kundvalets införande. Det stämmer. Idag utförs hemtjänsten till 26 procent av privata företag, mot endast tio procent före kundvalets start. Frågan är hur väl detta stämmer överens med klienternas önskemål.

Det är ju ytterst få – endast fem procent – som har utnyttjat kundvalets möjligheter att byta utförare. Den stora majoriteten har alltså inte haft någon önskan att välja. En intressant fråga är således vem som styrt denna privatiseringsvåg; vårdtagarna eller de borgerliga politikerna?

Grundläggande för äldreomsorgen är att de äldres behov ska styra utformningen samt att den enskilde ska ha möjlighet att påverka själva innehållet. Kundvalsmodellen ger ingen möjlighet att påverka innehållet utan ger bara en möjlighet att välja vilket företag som ska utför den biståndsbedömda insatsen.

För att ytterligare stärka vårdtagarnas inflytande kommer vi att införa en friare biståndsbedömning med ett antal timmar som den äldre över 80 år själv kan bestämma innehållet i. Det kan till exempel handla om att bestämma om man vill gå på en promenad, få fönstren putsade eller lägenheten städad en gång extra.

Vi i den nu styrande S-V-MP-majoriteten i Stockholms stad var motståndare till kundvalsmodellen när den infördes av de borgerliga partierna. För närvarande utreder vi modellen, men jag kan redan nu slå fast att jag vägrar att acceptera ett system som ökar skillnaderna mellan hemtjänstmottagarna eller leder till försämrad service. Alla ska ha rätt till samma hjälp, oavsett storlek på plånboken. Jag anser också att det är viktigt att det finns en tydlig insyn i och demokratisk kontroll över äldreomsorgen. Detta för att vi ska kunna garantera allas rätt till en god omsorg.

Margareta Olofsson

Birgitta Rydell (FP),

äldreomsorgsborgarråd i Stockholms stad 1998–2002

Valfrihet är bra för kvaliteten

När Stockholms stad för knappt två år sedan införde möjligheten för äldre att välja hemtjänst var huvudsyftet att förbättra kvaliteten på vården och öka makten för den enskilde. Som äldreomsorgsborgarråd hade jag sett att det var nödvändigt att öka vårdtagarnas inflytande över sin vardag – det som vi brukar kalla för individualisering.

Vi vet till exempel att pensionärer vill ha omsorg av så få personer som möjligt. De kommer därför att välja utförare som erbjuder den kontinuiteten och verksamheter som inte håller måttet blir inte anlitade. Utförare kan också erbjuda olika profiler till exempel språk. Det gör också omsorgen bättre och mer anpassad till varje enskild persons behov och önskemål.

Det är idag upp mot 30 procent av hemtjänsttagarna som anlitar någon annan än den kommunala hemtjänsten. Enligt Stiftelsen Äldrecentrums undersökning är det ”en stor majoritet” av de intervjuade pensionärerna som uppskattar valmöjligheten.

  Gustafsson och Szebehely kommer med yvig kritik. Att pensionärerna är nöjda viftas bort med att de flesta ändå har så stora vårdbehov och därför inte är med i undersökningen. Som om undersökningens pensionärer därmed inte räknades!

Möjligheten att köpa tilläggstjänster är en annan punkt de kritiserar. Men Äldrecentrums rapport visar ju att intresset för tilläggstjänsterna är litet, så varför hänga upp sig så mycket på det? En tredje kritik gäller utförarnas storlek. Det är klart att det bland ett 40-tal utförare finns både större och mindre. Men små kan bli större, och tycker kanske Gustafsson och Szebehely att man skulle ställa krav på viss storlek på verksamheten och därmed utestänga till exempel små verksamheter som startas av engagerade anställda?

Trots att reformen i Stockholm var omdebatterad, finns möjligheten att välja hemtjänst kvar även efter majoritetsskiftet. Andelen som väljer en annan utförare än kommunen fortsätter att öka. 18 kommuner i landet har infört någon slags möjlighet att välja vårdgivare. Den här utvecklingen går inte att hejda och vi som värnar en gemensamt finansierad välfärd med god kvalitet bör välkomna och uppmuntra den.

Birgitta Rydell

Rolf Å Gustafsson & Marta Szebehely

Medborgaren inte bara kund

I slutklämmen på sin replik till vår artikel hävdar Birgitta Rydell att ”den här utvecklingen går inte att hejda” och avser ökad valfrihet och makt för den enskilde inom den gemensamt finansierade äldreomsorgen. Det låter bra. Ingen vettig människa behöver i sådana fall oroa sig.

Anledningen till att vi ändå skrivit vår artikel bottnar i det faktum att det visst går att hejda – och för den delen uppmuntra – olika framtider för äldreomsorgen, dess hjälptagare och personal. Vi vill med vår artikel helt enkelt peka på det faktum att ett stort privat vårdbolag på sin hemsida anger som sin främsta vision att ”vara lönsamma och marknadsledande”.

  Vi vill också påminna om personalens situation i allt tal om valfrihet. De flesta vet att arbetsvillkoren redan är hårt ansträngda. Kundvalsmodellen riskerar att leda till ökad turbulens för personalen och att man inte längre enbart skall ”förbättra kvaliteten på vården”, utan också bidra till det privata företagets lönsamhet.

Vi anser det också viktigt att ”kunden” informeras om att många av de ”tilläggstjänster”, som genom det nya kundvalssystemet erbjuds på kommersiella grunder, faktiskt också kan beviljas genom socialtjänstlagen – och då inte enbart till den som har råd att betala. 

  Vi ”hänger upp oss” på dessa tilläggstjänster som nu saluförs genom kommunens valfrihetsbroschyrer. Inte därför att, som Birgitta Rydell iakttagit, ”intresset för tilläggstjänster är litet”, utan därför att i det långa loppet kan dessa leda till en urholkning av det gemensamma politiska ansvaret för äldreomsorgen. Den utvecklingen går att hejda. Men då måste man öppet diskutera riskerna.

Det går också att genom politiska beslut förbättra personalens arbetsvillkor, men då måste våra förtroendevalda ta ett mer aktivt och medvetet arbetsgivaransvar än hittills. Den fokusering på medborgaren-som-kund som karakteriserat 1990-talet kan mycket väl hejdas, om och när våra förtroendevalda också relaterar sig till medborgaren-som-äldreomsorgspersonal och medborgaren-som-ekonomiskt-ojämlik.

Rolf Å Gustafsson, professor i medicinsk sociologi & verksam vid Arbetslivsinstitutet.

Marta Szebehely, docent i socialt arbete, Stockholms universitet.

Referens:

Kundval – en reform som söker sin form,

Ingrid Hjalmarsson. Äldrecentrum Rapport 2003:4.

Se vidare: www.aldrecentrum.se