I vår går den första kullen ut från sjuksköterskeprogrammet med inriktning mot äldreomsorg vid Ersta Sköndal högskola. Inför sin  framtid inom äldreomsorgen säger två studenter att tidsbristen är ett problem och att det behövs större personalstyrkor.

Gamla människor är som levande historieböcker, det är en anledning till att jag föredrar att arbeta inom äldreomsorgen. Det säger Maria Fredriksson, 28 år, som går sista året på det fyraåriga sjuksköterskeprogrammet med inriktning mot äldreomsorg.

  Hon och Ulrika Trehn, 26 år, är två av de 19 studenter som till våren lämnar Institutionen för vårdvetenskap vid Ersta Sköndal högskola som nyexaminerade sjuksköterskor specialiserade på äldrevård. De är pionjärer, utbildningen startade år 2000, och tillhör alltså den första årskullen.

Maria har jobbat inom äldreomsorgen från och till sedan första sommarjobbet när hon var 16, först som biträde och senare som undersköterska.

  – Jag tänkte väl inte från början att jag skulle bli kvar, ett tag ville jag bli läkarsekreterare, men ganska snart förstod jag att jag ville arbeta med människor. Och då främst med äldre, inom äldrevården etablerar man en relation på ett annat sätt än man gör på en vanlig sjukhusavdelning.

Utan erfarenhet av vården

Ulrika hade ingen erfarenhet från vårdarbete när hon började sin utbildning på Ersta.

  – Som många andra i min ålder hoppade jag runt och jobbade med lite allt möjligt, på fritis och restaurang och med städning. Men så var det dags att hitta en bra utbildning, och även jag ville jobba med människor.

  – Eftersom jag inte arbetat tidigare inom vården kändes det vettigt med en fyraårig utbildning, den vanliga sjuksköterskeutbildningen är ju på tre.

  – Men för mig är det inte aktuellt att direkt efter examen arbeta inom äldreomsorgen, det är ett för stort ansvar och för mycket ensamarbete när man är nyexaminerad. Jag vill först samla på mig lite yrkeserfarenhet.

I programmet ingår 40 veckors praktik, så även Ulrika har nu praktisk erfarenhet och bägge studenterna poängterar det stora ansvar som läggs på sjuksköterskan ute på institutionerna.

Får ofta ta egna beslut

På en vanlig sjukhusavdelning finns ett team och man kan alltid vända sig till någon kollega eller en läkare, på äldreboende finns oftast endast en sjuksköterska.

  – Det händer också att en sjuksköterska pendlar mellan tre fyra olika vårdinrättningar, man har absolut ett större ansvar och utför mycket mer ensamarbete jämfört med en vanlig avdelning, säger Maria. Som sjuksköterska inom äldreomsorgen tvingas man oftare fatta beslut på egen hand.

  – Ändå är det ju så, det har vi lärt oss under utbildningen, att det är så komplext att jobba med äldre, inflikar Ulrika. Ofta är det många olika sjukdomar hos samma patient, det gör det förstås svårare att hantera medicineringen. Dessutom är vanligtvis anhörigvården mer krävande.

Utbildningen är samordnad med socionomprogrammet i Sköndal, även den utbildningen har speciell inriktning mot äldreomsorg. Studenterna har en hel del gemensamma kurser, bland annat i psykiatri och utvecklingspsykologi samt i organisation, ledarskap och etik. Socionomerna läser lite medicin om de vanligaste sjukdomarna hos äldre, för att ha en bättre inblick när de i framtiden ska arbeta med exempelvis biståndsbedömning.

  – Tanken är att vi ute i yrkeslivet bättre ska kunna samarbeta och förstå varandras sätt att resonera, säger Ulrika. Jag är intresserad av social verksamhet och tycker det är viktigt att veta hur processen fungerar i alla led när de äldre ibland slussas mellan olika instanser i vårdapparaten.

  – Vi läser också juridik, ekonomi och socialt arbete för att lära oss att förstå de äldres sits. Och att vi lär oss organisation och ledarskap är väsentligt, många av oss kommer ju att hamna i ledande ställning som ensam beslutsfattare på en vårdinrättning. Även vårdetik är ett viktigt ämne, vi pratar över huvud taget mycket om etik på skolan.

Omgivningen undrar

Studierna bedrivs i de vackra lokalerna på Ersta högskola på Söder i Stockholm. Det är högt i tak och man har en fantastisk vy över Stockholm från de höga fönstren. Här invid ryms också studentbostäder, drygt 20 rum varav Maria bor i ett. Ulrika har en liten lägenhet på stan.

På frågan om arbete med äldre har lägre status än annat vårdarbete svarar de båda samfällt och omedelbart ja! Omgivningen undrar ofta varför de studerar ett extra år för att jobba med äldre. Maria jobbade förra sommaren en period på en intensivvårdsavdelning.

  – Då var alla intresserade och frågade mig om det hade hänt något. Det frågar ingen när jag jobbar på ett äldreboende, trots att där händer massor!

  – Kompisar reagerar när man säger att man pluggar med inriktning mot äldre, va, ska du inte jobba med akutsjukvård! Det anses häftigare. Kanske är det därför det är så tunnsått med manliga sjuksköterskor inom äldreomsorgen, i den mån de finns så arbetar de vanligtvis på akuten eller inom psykiatrin.

Från början var de 25 elever i Marias och Ulrikas klass, men sex har fått barn eller gjort studieuppehåll av andra skäl. Av de 25 var tre män, men endast en går kvar detta sista år. Både Ulrika och Maria vittnar om hur uppskattade de sällsynta männen inom äldrevården är:

  – Damerna blir oftast så förtjusta, tanter kan gå på led med sina rollatorer efter en manlig anställd.

Kämpa för mer personal

Vad har de för ambitioner och visioner när det gäller det framtida yrkeslivet? Tystnad, skratt. Sedan säger Maria:

  – Var börjar man? Tidsbristen är ett problem, jag vill ha mer tid för patienterna. Ibland känner jag mig otillräcklig efter en arbetsdag, för att jag inte hinner ge var och en den tid som behövs. Vi bör kämpa för större personalstyrkor.

  – Det behövs fler sjuksköterskor inom äldrevården så att vi kan ge varandra stöd. Man borde också satsa mer på vidareutbildning när man väl är ute i arbetslivet. 

Ulrika håller med. 

  – Men all personal bör ha någon form av utbildning. Det finns många som börjar arbeta med demenspatienter utan att ha några som helst förkunskaper. Kanske som ett korttidsjobb i brist på annat, det kan bli väldigt tufft och är en dålig lösning för alla inblandade. Det märks tydligt när det inte finns engagemang hos den som jobbar med äldre, man måste ställa högre krav.

  – Sen finns det förstås anställda som saknar utbildning men som har stor erfarenhet och är fantastiska med patienterna.

  – Det är viktigt att vi som arbetar inom vården får uppskattning för det vi gör och blir bekräftade, fortsätter Ulrika, då blir det roligare att gå till jobbet.

  – För arbetet ger mycket glädje, säger Maria, de äldre har så mycket att berätta.