– Om man ställer diagnosen vaskulär hjärnsjukdom är det också viktigt att finna någon bakomliggande orsak som är möjlig att behandla, poängterar Ingmar Skoog, professor i psykiatri vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

  – Demens är alltså ytterligare ett skäl till att försöka komma till rätta med åkommor som också orsakar till exempel hjärtinfarkt och slaganfall.

Vaskulär hjärnsjukdom beror på att områden i hjärnan skadats genom syrebrist, när blodtillförseln av någon anledning minskat. En orsak kan vara proppar som lett till hjärninfarkter. En annan att den vita substansen i hjärnan påverkats så att nervbanorna där inte fungerar, eller i alla fall fungerar dåligt, för att de små pulsådrorna blivit styva och trånga.

Diffusa symptom

Det kan jämföras med Alzheimers sjukdom där hela hjärnan påverkas; antingen nervcellerna i hjärnbarken eller de nervtrådar som förbinder olika delar av hjärnan. För den som drabbas av Alzheimers är symptomen ganska diffusa och sjukdomen har ett långsamt förlopp.

Vid vaskulär demens varierar symptomen mer och de kan komma plötsligt men också långsamt, mer smygande. För att visa hur detta påverkar en enskild persons dagliga liv berättar vi om en man som vi kallar Allan.

Allan, och hans omgivning, märker att han blivit mer glömsk; när han ska berätta något kan namn eller begrepp ha fallit bort. Hans fru, Eva, blir också fundersam när de tagit bilen till stan och Allan plötsligt tvekar om vägen, som han kört i åratal. Själv förklarar han emellertid det inträffade med att något förändrats, man höll på att bygga om efter gatan.

Samlat räkningar på hög

Familjen får också flera kravbrev och Eva upptäcker att Allan, som alltid skött alla bankärenden, helt enkelt samlat räkningarna i en hög på skrivbordet. När Eva tar upp saken med honom blir han irriterad, ja rent av aggressiv, och påstår att det är hon som lagt breven på fel ställe.

  Han blir också arg när hon en dag påpekar att han bara rakat halva ansiktet. Eva märker emellertid att Allan blir ångestfull när sådana incidenter kommer på tal.

När paret umgås med släkt och vänner har hon börjat förutse sådant han kan tänkas ha glömt, och gör vad hon kan för att skyla över. Allans personlighet förändras. Under en period är han mycket lättrörd, och kan gråta för minsta sak. Eva, som bara sett maken i tårar vid något enstaka tillfälle under deras långa äktenskap, blir mycket förvånad. Ändå tycker hon att det är betydligt svårare när han blir mer och mer avskärmad, och överhuvudtaget inte visar några känslor.

Vänner och bekanta kanske börjar spekulera över om Allan drabbats av Alzheimers, den demenssjukdom som förefaller vara mest känd hos en bredare allmänhet.

Ingmar Skoog berättar att när en person blir dement är det ofta så att Alzheimersförändringar och vaskulär hjärnsjukdom samverkat. Samtidigt förklarar han att många har Alzheimersförändringar i hjärnan utan att någonsin drabbas av demens.

Alla drabbas inte av demens

Forskning visar att hälften av dem som enbart har Alzheimersförändringar får kliniska tecken på demens. Bland dem som dessutom har en vaskulär sjukdom i hjärnan blir 90 procent dementa.

  – Det är ovanligt att en demens enbart beror på vaskulär hjärnsjukdom. Alzheimersförändringar förekommer däremot ofta hos äldre men en stor del av dem skulle alltså aldrig ha blivit sjuka i demens om de inte drabbats av vaskulär hjärnsjukdom.

  Å andra sidan är det också så att när man väl konstaterat vaskulär hjärnsjukdom hos en patient är det viktigt att dessutom söka tecken på Alzheimers. Där det ju är möjligt att sätta in bromsmediciner.

En annan slutsats blir att om man lyckas förebygga eller behandla till exempel hjärt-kärlsjukdomar och diabetes så att färre får vaskulär hjärnsjukdom skonas också fler från Alzheimers. Och för dem som ändå får Alzheimers fördröjs kanske förloppet så att de blir dementa upp till fyra fem år senare.

Läkare måste samarbeta

Ingmar Skoog påpekar att en viktig förutsättning för detta är att läkare med olika specialisering samarbetar mer. Att de som arbetar med hjärt-kärl-sjukdomar lär av dem som är specialiserade på demenssjukdomar och vice versa.

Samtidigt konstaterar han att det finns ett ointresse för demens bland många läkare och att detta drabbar deras patienter på olika sätt. Bland annat är det ju, som tidigare nämnts, så att hjärt-kärl-sjukdomar ökar risken för demens.

  – Men dementa personer underdiagnostiseras ofta eftersom de inte kan berätta hur de mår, och får inte den behandling för till exempel hjärtflimmer som de skulle behöva. Något som alltså i sin tur även skulle ha betytt mycket för deras demens.

  – Det är också nödvändigt att beakta att människor med demens överhuvudtaget har svårt att ta medicin och att samarbeta med sin läkare. Detta påverkar med andra ord deras hälsotillstånd i allmänhet.

  Ingmar Skoog leder bland annat ett forskningsprojekt om psykiska sjukdomar bland äldre, där man följt en grupp människor i trettio år, sedan de var medelålders. Den forskningen visar att andelen äldre med demenssjukdomar är lika stor i dag som när projektet startade; tre till fyra procent av 70-åringarna och 30 procent av dem över 80 år lider av demens.

  Däremot lever vi längre i dag; antalet människor som är över 80 år har ökat dramatiskt. Med detta följer förstås också att fler – i absoluta tal – är dementa.