Utredningsgången för en MCI-diagnos. MR-undersökning bör ingå i utredningen. Mer forskning för känsligare ADL-instrument behövs. Det var några av de punkter som den första internationella konsensuskonferensen om Mild Cognitive Impairment kunde enas om.

En av svårigheterna med MCI är att avgöra vad som är normalt åldrande och vad som är sjukligt. Och var gränsen går mellan MCI och demenssjukdom.

  Det finns olika synsätt på MCI i USA och Europa, förklarar professor Bengt Winblad, sektionen för geriatrik vid Karolinska institutet, forskningsledare vid Äldrecentrum och initiativtagare till konferensen.

  – Amerikanerna använder definitioner som innebär att patienten redan har en demenssjukdom. Europa har en vidare definition som gör MCI-gruppen mycket heterogen.

  – Här inkluderas även personer med måttlig intellektuell avtrubbning av andra orsaker, som depression eller kroppsliga sjukdomar. Därför har vi i Sverige sagt att vi egentligen inte borde ha det här begreppet.

Redan säkrare diagnoser

Han framhåller att det väsentliga är att förbättra den tidiga diagnostiken för att kunna avgöra om det är demens eller inte. Ändå har diskussionerna kring MCI redan bidragit till säkrare och tidigare diagnostik av demens anser han.

Enligt den internationella klassifikationen ICD 10, som Sverige följer, måste man ha minnesproblem som ger effekt på det dagliga livet för att få en demensdiagnos. De patienter som nu söker till minnesmottagningen på Huddinge sjukhus har oftast inte det. De är bekymrade själva, men klarar sitt dagliga liv med de mätinstrument som finns.

  Därför är ett av de viktiga forskningsfälten att ta fram ADL-instrument även för de finaste försämringarna i dagliga aktiviteter. Arbetsterapeuter arbetar nu på att ta fram metoder som är mer komplexa och kanske också individanpassade.

Alla som klagar bör utredas

Bengt Winblad tycker att alla som söker läkare för minnesproblem ska utredas. Han jämför med patienter som visar de första tecknen på hjärtsvikt. Med de kriterier som finns för MCI kan detta göras i primärvården som måste vara det första filtret. Om distriktsläkarna saknar kompetens och tid ska de skicka patienten vidare till en specialistutredning på sjukhus.

Utgångspunkten är att patienten eller anhöriga rapporterar en nedgång i de intellektuella funktionerna. Detta ska objektivt kunna påvisas genom olika laboratorieprover, minnestest, räkne- och orienteringsövningar samt en undersökning med magnetkamera och ett prov på ryggmärgsvätskan.

En utredning kostar 15–20 000 kr. Bengt Winblad anser att det är väl använda pengar. Många kan få ett lugnande besked. Deras problem kan ha att göra med livsstilen, diabetes, andra kroppsliga sjukdomar eller hänga samman med läkemedel som patienten redan tar. Andra får beskedet att det är en begynnande demens men är då uppmärksammade på tidigt stadium.

Få har tillräckliga kunskaper

  – Tyvärr är det väldigt få i primärvården som har tillräckliga kunskaper. Patienten avfärdas med åldern eller med stressigt jobb. För att distriktsläkarna ska bli intresserade krävs det mediciner att skriva ut, hävdar han.

Sådana läkemedelsstudier ligger nu långt framme och kommer att redovisas under 2004. Det är både studier av effekten på MCI av läkemedel mot Alzheimers sjukdom och speciellt framtagna mediciner för MCI. Om resultaten blir så positiva som Bengt Winblad hoppas krävs ändå godkännande av läkemedelsverken i USA och Europa för att MCI ska få behandlas som en ny sjukdomsenhet.

Om MCI-medicinerna blir godkända finns ändå ett etiskt dilemma. Vissa patienter med en MCI-diagnos kommer inte att utveckla Alzheimers sjukdom och får äta medicin i onödan. Just därför är det så viktigt att finslipa diagnosinstrumenten anser Bengt Winblad. Konferensen kunde bara enas om att läkemedel för sårbara äldre måste ha effekt och samtidigt så lite biverkningar som möjligt.

Dokument på gång

När det blir grönt ljus för medicinering vid MCI behövs ökade kunskaper hos primärvården, i kommunerna och på sjukhusens utredningsenheter. Det är alltså en stor utbildningsinsats som krävs.

Bengt Winblad har den tveksamma äran att författa ett konsensusdokument från konferensen. En tidsödande och grannlaga uppgift innan alla är nöjda med formuleringarna. I stort blev i alla fall deltagarna överens om följande:

• Utredningsgången för en MCI-diagnos. Det ska vara en intellektuell nedgång som kan verifieras med objektiva test. ADL-funktionerna får vara bara måttligt påverkade. Patienterna ska inte vara förvirrade eller dementa.
  
  
• Vilka neuropsykologiska test som kan användas. Mini Mental Test (MMT) är lämpligt på primärvårdsnivå.
  
  
• Undersökning med MR (magnetresonanskamera) bör ingå i utredningen. MR ger större träffsäkerhet i diagnostiken genom att andra sjukdomar kan uteslutas. Den visar också vilka regioner i hjärnan som kan vara atrofiska (förtvinade). Länder som saknar god tillgång till MR kan använda EEG.
  
  
• Lumbalpunktion (prov på ryggmärgsvätskan) ansågs inte tillräckligt utvärderat för att bli obligatoriskt. Mer forskning rekommenderas. I Sverige tas detta prov ofta och innehåller vissa markörer med god träffsäkerhet. I USA och England förekommer det inte alls.
  
  
• Mer forskning om ADL-instrument krävs för att mäta nedgången i dagliga aktiviteter.

Enligt Bengt Winblad är Sverige världsledande ifråga om tidig diagnostik och biomarkörer. Och vårdkedjan är mer utvecklad än i andra länder. USA är ledande i behandlingen eftersom det finns tillräckligt med resurser för att ta fram nya läkemedel.

Svenska forskningsfinansiärer vill nu utveckla det svenska kunnandet på det här området till en exportvara. Ett Brain Power Center håller på att byggas upp av Strategiska stiftelsen, Wallenbergstiftelsen, KK-stiftelsen, Vinnova och Vårdalstiftelsen.


Farligt att göra nästan demens till en diagnos. Läs artikel »