Hon vill inte veta av någon rollator. Idag har hon sin favoritklänning på sig, en svart klänning i polyester med stora, grå blommor. Den vita koftan är oknäppt.

  – Ska du till ditt rum, frågar jag.

  – Nej, nej, jag måste till jordkällaren. Jag måste ju koka potäter till i kväll. Vad ska vi annars äta?

  Hon börjar knäppa sin kofta, hon är ju på väg ut.

  – Vi serverar dig mat, Elsa.

  – Va? Men vad blir jag skyldig er då?

  – Ingenting. Vi bjuder på det.

  – Vad menar du? Inget är gratis här i livet.

  – Du har redan betalat måltiderna, genom din pension.

  – Jaha, säger hon och låter mig hjälpa henne till sitt rum.

Efter en stund är hon på väg igen. Jag ser henne i ögonvrån komma vinglande och springer fram till henne på nytt.

  – Hjälper du mig till jordkällaren, lilla vännen?

  Jag föreställer mig att den fanns belägen ett stycke från hennes stuga. Med gräs växande på taket. Det fanns en stig dit, som hon vandrade många gånger. Det är dit hon är på väg.

Vår gamle sjöman Anton har gått och lagt sig i Gunnars säng igen. Det är inte alltid han hittar till sitt eget rum, när han blir trött. Nu klappar jag honom på armen, där tatueringen med en kvinnas namn finns.

  – Anton, det är kvällsmat. Ska du komma? Det dröjer en halv minut innan han vill låta sig väckas, han säger:

  – Vad är det frågan om?

  – Det är mat, Anton. Är du hungrig?

  Han slår upp sina blå ögon, ser sig omkring, möter min blick. Jag skymtar ett leende. Händerna för han till huvudet och kliar sig bakom öronen. Sen sträcker han på sig som en katt.

  – Jaha du, då är det dags att stiga opp. Mat, sa du…

  – Vem är Elisabeth, frågar jag.

  – Elisabeth, säger han dröjande. Elisabeth… Det vet väl inte jag!

Efter kvällsmaten och disken, hjälper jag Gunnar, den gamle kyrkovaktmästaren, till duschrummet. Det är hans duschkväll. Han gillar det inte.

  – Jag ska hjälpa dig att duscha, säger jag och börjar ta av honom kläderna.

  – Sluta med det där, skriker han. Annars ska jag… Du är ju inte riktigt klok!

  – Jag ska hjälpa dig att bli ren.

  – Men jag vill inte det! Du är en idiot! Fan ta dig!

  I några ögonblick känns allting overkligt för mig. Framför mig sitter en naken man i en duschstol och blänger på mig. Jag själv är iklädd plastförkläde. På fötterna bär jag gummistövlar, på händerna plasthandskar.

  – Gunnar, det är ju din duschkväll. Det är ju lika bra att vi gör det nu, så slipper vi senare i veckan!

  – Nej…

  – Det går fort, jag lovar!

  – Nej, sa jag.

  – Snälla!

  Han stönar:

  – Låt gå då…

Jag sätter på vattnet och känner mot armen att det är rätt temperatur, sen duschar jag honom blöt, stänger av vattnet, gnider in schampo i hans hår, häller flytande tvål på några tvättlappar och tvättar hans kropp. Sen sätter jag på vattnet igen och sköljer av honom allt skum. Klar!

  – Jesus Maria, säger han när jag torkar honom med badlakanet. Jesus Maria.

När jag har tagit på honom nattskjortan och morgonrocken, hjälper jag honom till hans rum, där jag hittade Anton tidigare. Runt sängen har de anhöriga satt upp bilder på Jesus och urklipp från lokaltidningen, gulnande bilder på Gunnar när han var aktiv i sin kyrka.

  – Här är ditt rum, säger jag.

  Han ser sig omkring.

  – Är det här mitt rum, sa du…

  – Ja. Kolla, här är du, säger jag och pekar på en leende, tjugo år yngre Gunnar.

  Han bär tjocka glasögonbågar, är klädd i kostym, står bredvid prästen och en diakon. Det har varit jubileum i kyrkan. Gunnar tittar på urklippen, så börjar han att sjunga svagt: Efter den yttersta dagen i det nya Jerusalem, då böjer jag mig inför honom och han säger ”Välkommen hem!”.

Annika, som jobbar med mig ikväll, tittar in. Vi brukar sätta oss ned i en halvtimme och dricka kaffe eller te, innan vi ger de boende deras kvällsmediciner, dryck och smörgås. Jag säger till henne att jag kommer strax och hon går.

  – Vem var det, frågar Gunnar. Var det pigan?

  Jag kan inte hålla mig för skratt.

  – Nej det var Annika. Hon är undersköterska. Trodde du att jag också var piga?

  – Neej, säger han stilla och tittar länge på mig. Inte piga. Jungfru…